Aftonbladet – 9 september 1840, sida 3

-Jar laisk, Devises Dast acrat, att nan sjell erkänt, att Statsoch Riksgäldskontorets uppribörd utgör nära 447, millioner, hvilket, om -ihan intagit 4820-talets billigare medel-markee j gångar, gifvit ett resultat af mera än 2 millioelner tunnor. Lält inses imedlertid, hvilken skila isad Finlands förlust gör i denna beräkning, då Svenska Statsverket derifrån erhöll grundskat-Ifer al samma natur som Sveriges. Då dessa tj frångått detsamma, bäres bördan nu i motri svarande mån allena af tillökningen i Sveriges ; I befolkning. Om man nu ock skulle antaga den sats, som Hr v. H. temligen obevisadt framka-Istar, att ,Sverige nu kan anses i odling och lafkastning lika med Sverige och Finland år 1796,, så lär man åtminstone ej kunna påstå, Jatt Finlands 22000 hemman, med deras jordeboksoch hemmantalsränta, afrad och tionde m. m. åter uppstått i Sverige; och proportioI nerna tåla således ett betydligt beriktigande. I Men det är ej nog med denna Svenska folI kets lycka, att bära mindre skatter än andra, Idet har äfven enligt Hr v. H. 250,090 Rdr skattier mindre nu, än år 48140. Detta bevises af honom, på det sätt, att beräkningssättet å spannmålspriset bortbytes emot ett annat, nemligen att bestämma statsinkomsterna i silfvervärde, efter vexelkursen, sådan den var under myntoredan. Som Hr v. Hartmansdorff här håller sig till blott Riksstatens nominella summor, hvilka, såsom hvar man vet, icke alls slå in med verkligheten, emedan alla statsverkets inkomster för naiural-prestationer ända till år 1822 beräknades högst ringa i penningar emot efteråt; samt den officiella medelkurs-beräkniagen var alldeles otillförlitlig, emedan den ej togs af hela vexelslut-beloppet, utan af de olika kursnoteringar hvartill vexlar försåldes, säkra eller osäkra, på kort eller lång sigt, 0. s. V., så inses lätt denna uppgifts godtycklighet. Den är dessutom tillräckligt vederlagd i den korta uppställning, vi i början af denna artikel gjorde, angående de extra bevillningarnes m. m, betydliga tillvext sedan år 4809, Men icke nog med denna lycka, att skatta så ringa, som Hr vou H. finner Svenska folket ega, det hade efter hans valverings method år 1810, en skuld af 43 millioner, utgjorde då blott Videlar al sin nuvarande numerär; och om således skatter och skulder ökat sig i samma proportion som folkmängden (hvilken djupsincig tankal) askulle Sverige, säger han,! anu ega 24,807,000 Rdrs utlagor, i stället för 10,955,000 och nära 60 millioners skuld Vil hafva likväl visat, att han sjelf erkänt Stats i. och Riksgälds-uppbörden utgöra 44,405,000; och att således regeringskonsten i detta afseende skulle hafva lyckats att helt och hållet uppnå proportlionen, om ej Rikets Ständer år 4823 borttagit några skatter med 400,000 Rdr. Att riksskulden är betald, bör ej finnas så underligt, då den till er del liqviderats medelst afskrifning, till en anan medelst försålde provinser, O. S. V., men isynnerhet, då inteckningslängderna utvisa emellan 70 och 80 millioners skuldsatt fastighet, ifrån alt dessa inteckningar år 4899 säkert icke utgjorde 30 aå 40 roillioner. 4843 voro de ännu endast 47 millioner. Man fianer häraf all anledning till den tron, alt de Svenska skattdragarne och synnerligen fastighetsegarne fått vidkännas det bufvudsakliga bemödandet för den af Hr v. Hartmansdorff prisade lyckan; ty, att den icke kan tillskrifvas förvaltning istatsmachinen och besparing i statsförvaltningen, derom vittnar den ständigt stigande riks-utgiftsstaten. Hrv. Hartmansdorff förtiger under sin egentliga framställning om tidigare förhållanden, hvad likväl hans egna tabeller JM 46 och 47 utvisa, nemligen att den ständiga utgiftsstaten före år 48414 blott var nära ö milliorer för Statskontoret, samt 9 1, million för Riksgäldskontoret, då den 4836 var nära 40 millioner för det förra, och oaktadt hela riksskuldens betalning, ännu då 2 74, millioner för Riksgäldskonsoret; en omständighet, som hvarken medelst spanmiålsvalvationer eller Hamburger Bankoräknving, lärer kunna bortvändas derhän, att ej. missförhållandet står klart för hvarje mans ögon. Men hvad bhjelpa väl alla moträkningar, då : Hr v. H. föresatt sig att visa verlden, att det folk han tillhör, är det lyckligaste och rikaste på jorden, emedan det kan skatta en hel bop mer procent än det gör. Skåda blott, säger nan, Norgel och straxt visar han oss, melelst en zifferkalkyl, grundad på folkmängd, statsutgifter, kurs m. m.; att Norrmannen skattar 1 5, Rdr Svenskt Bko, då Svensken blott skat-9 jar 4 Rdr 41 sk. och 40 rst. Men hvilka äro dessa skattande Svenskar och Norrmän? Jo, le äro 3,160,000 Svenskar, gubbar, män, qvinor och barn, och 4,260,000 Norrmän, likaå af alla åldrar och kön. Men — är let då någon skilnad på dessa skattdragande nassor? Finnes det i begge ländernas beskattningssystemer något, som gör hela denna kalsyl om afgiften per person, ifrån dibarnet vid iggarhustruas bröst till Grefvarne de Geer och Wedel, till ett rent nonsens? — Vi våga tro