AR WES 9 SS YATE Rear STOCKHOLM den 9 Sept. LITET MERA OM DEN GULA BOKEN, eller Hr v. Hartmansdorffs skrift, om Svenska Statsverkets tillgångar och behof, under åren 41840—4843. Vi hafve förut med några få ord omnämnt denna skrift, hvilken kan anses såsom ett å de s. k. phistoriskes,p och byråkratiens gemensamma vägnar afgilvet program af deras riksdagschef, och som i få ord vida uttrycksfullare kunnat få till titel: Försök att visa, hvad Svenska folket kan tåla i skatteväg. Vi bafve bittills icke meddelat något annat omdöme derom än Grefve Frölehs på Riddarhuset. Men åtskilligt återstår ännu deri att taga vara på, serdeles al de satser, som Hr v. Hartmansdorff lagt till grund för sina sifferuppställningar. Ir v. Hartmansdorff har tagit till motto ett uttryck i Grefve C. F. Horns reservation emot ett beiänkande af det Utskott, i hvilket Grefven vid denna Riksdag varit ordförande. Ät ven det är ett program, af Er Greive Horn, om icke af någon annan, och lyder sålund:: uStatsUtskottet bör ingalunda dagtinga med en outbildad, kanske äfven i många fall missledd, vopinion om statens bebof och tillgångar, bvils ka, efter noggrann pröfoiog böra af Utskottet soförtäckt framsiällas, utan fruktan att tadlas pför sifrornas d eller belopp och utan bengär att vinna h af den om rätta förbållarnderna okunniga allmänbeten. Hr v. Harimansdorff åter säger 1 sitt förord sig med detta arbete åsyfta, alt Svenska folket måtte få veta beloppet af de summor, som nu (genom StatsU:skoltets njugga statsregleringslörslag) blifvit undanhållna fäderneslandets försvar och förkofran. Redan dessa meningar utvisa den anda, som råder i skriften. Det är ej författarens afsigt att upplysa och till en annan öfvertygelse leda den oulbildade, eller ,missledda opinion om statens behof och tillgångarn, hvilken nu skall bysas af de valde Siåndens meajoriteter samt massan af nationen, och som förr delades af Hr v. Hartmansadorff, och ännu lävgre af Grefve Horn sjelfve, fastän den förre snart utbytte sin oppositionsplats emot en plats inom det gamla systemet, oeh den senare, utan att mnågonsin hafva yppat de skäl, som förändrat hans öfvertygelse, på de sista tiderna fått en bildad och tillrättastyrd mening i sakerna. Det är ej författarens syftemål att visa Svenska folket beloppet af de summor, som ännu blifva undanryckta den enskilda arbetsfliten, produktionen och rätt ofta nöden, för att offras åt en öfverdrifven statslyx, som egentligen synes ämnad att, under skylten af ett lagbundet och demokratiskt representatift statsskick, underbålla en dyrkan för grundsatserna af det gamla enväldets omättliga anspråk, Det är honom icke angeläget att låta nationen veta, huru den nu borde kunna vinna minskning i sina skattebördor. Han vill tvärtom visa, att dessa bördor böra fortfara; och att hvad som ej hittills behöfis deraf disponeras, nu skall ytterligare utgå oah anordnas till nya, eller gamla ökade behof. Efter 25 års fred: Efter 30 års förberedande arbeten med en ny lag, som åsyftat förenkling i rättsformen: Efter en genom den nya statsråds-organisationen gjord början till en förenkling af styrelseverken, som nationens representanter redan vid 4823 års Riksdag begärde: Efter flera af Konungen sjelf afgifne förklaringar om afsigten, att genom kommunalförfaltning låta folket sjelf verksammare deltaga i sina inre administrativa bestyr: Efter det obestridliga faktum, att hvarje tjenstbar Svensk man, ifrån 24 ända till de som fyllt 48 år, nu befiones bafva fullgjort den beväringspligt, som Rikets Ständer åren 1840 och 4842 antogo till fäderneslandets försvar och förkofran, genom hela nationens öfning i vapen och till förminskande af kostnaderna för en stående här, hvars fortfarande till lika numerär som tillförene aldrig med nyssnämnde stora mål kan förenas: Efter det kända resultatet, att under de tillryggalagda 30 åren folkets biåra till staten ökats med emellan 4 och 3 mil