Aftonbladet – 7 september 1840, sida 3

— Sistl. Lördags afton hade, enligt hvad del ville synas, gönom för mycket intagande af bränvin, en qvinsperson omkulfallit vid porten af Ma. rie försörjningshus och måste genom en åkare med häst och kärra transporteras till Siadshushäktet, hvarest hon öfverlemnades att sofva ruset af sig Häröfver har åkaren i dag till Kgl. ÖfverståthållareEmbetet ingifvit en så iydande räkning: För skjuts med en qvinna till Stadshushäktet . so so oc ss so e . 49 sk. Ras. För iaoch urlastning af dito . . 492 sk. Stockholm 8ec. — Då de bekanta tjufvarne Ahlberg och Löfving, som nyligen blifvit afstraffade med 40 par spö, i går skulle undergå uppenbar kyrkoplikt i Nikolai kyrka, vägrade de detta på den förmenta grund, att de blifvit oskyldigt dömda!! NORGE. Höjeste Rets Assessor Holsts begrafning firades i Christiania den 4 dennes med mycken högtidlighet. Endast den aflidnes slägt och domstolens ledamöter bade blifvit inbjudna till begrafningen, men vid processionens ankomst till Vår Frälsares kyrka, der jordlästningen försiggick, förenade sig med liktåget Statsrådets medlemmar, ett ofantligt antal embetsmän och andra medborgare af alla stånd och åldrar, stadens förmanskap och representanter, hela borgerskapet i uniform, hvilket före den öfriga processionen lemnat kyrkan, samt bildade en haj på torget för tåget, hvarefter det slöt sig till processionen; äfven lotsarne, sjöfolkets oförfärade representanter, förenade sig med denna utanför kyrkan, med sina flaggor och vimplar. Efter en enkel och vacker psalm uppsteg Prosten Munch på predikstolen och tolkade den aflidves sällsynta värde såsom medborgare, menniska och sann kristen, och den smärtsamma förlusten hans frånfälle förorsakade. Då talet var slut, framträdde förste Representanten från Christiania, Sorenskriveren Sörensen, och invigde med få, men bjertliga ord medborgarekronan åt den aflidne. Hans medrepresentanter nedlade eklöfskransen på kistan. Liket bars ur kyrkan af representanter, hvilka utanför aflöstes af förmanskapet och andra medborgare, som buro det efter likvagnen ända till grafven, der slutligen ett tal hölls af Prosten Wexel. aUti sorgen öfver förlusten af en utaf våra bästa medborgaren, säger ett norskt blad, sär det dock en tröst, att deltagandet var så allmänt och lefvande. De goda medborgarnes tal är stort, och det är de goda medborgarne, som dela smärtan af förlusten utaf den bäste.