Aftonbladet – 7 september 1840, sida 1

RIKSDAGEN. PRESTESTÄNDET. Plenum åen 2 Sept. föroch eftermiddagen. Ständet upptogs denna dag nästan HKelt och hållet af Fattigvårds-frågan, eller Lsgsamt Allmänna Besvärsoch EkonomiUtskottets Utlåtande M 5; och deltogo i diskussionen af detta ämne följande Telare: fo MEGA Prosten Åstrånd instärvde i Utsk:s förslåg såsom väl grundadt; men då det vore så godt som sammenbundet med kommunal-förslaget, och såledås af detta gednares sntegende vore berodiide, befarade Tal. att denna för fattigvården behölltgt, ja nödvändiga Scadga kunde få äfvakta ännu en Riksdegs öfverläggning, hvilket förtjönade att beklegas. På Pastors oråföranderksp lade Tal. ingen vigt. Då vården ifrån ett vara ett barmhbertighetsverk nu blefve ett statsbestyr, vore bättre att Pistör ej förde ordet; böramdes eljest alla ledamöterna väljas, och Paztors fucktior vara en högre kontrollerande, en faders, som förer de fertiges talän. Med afseende på 2 S borde hvärt och ett såmhälle få ordna efier des för hvarje ort lämpliga, men ej så, att den gemensamma fattigvården vårdslösas och fri flystning hindras. Betänkligt vore för öfrigt, att jordägare skulle åläggas svara för brukare och torpare, så länge legostämma varar, ty det skuHe föranledåa stat-!ofpåre-väsenvdet, som är så förderfligt; men billigt vore, att han, ifailaffattigdom hos den inflyttande, ansvarar för ,:dei af fattigvården, under den af Utsk. föreslagna tid. Deti instämde Dr Moren. Prosten Nibelius fann uppställningen riktig och instämde med Hr Åstrand. Ansåg att för ogift qvinza, som inflyttar med barn, bör stadgas likasom för enklirg med barn; att ansvarsskyldighet för gift arbetsfolk och statfolk bör afse !,:del af fattigförsörjningen ej blott för de ö första åren, utan äfven för hela freåmttden , och för barnen till dess de fyllt 45 år; och börde den intagarde dersutom ställa säkerhet för sådant ansvar. Derigenom skul!s stat torpare-systemet inskränkas och tiggarepersonalen minskas. Bezärde återremiss. Prosten Hallbeck instämde, 1 afseende på 2 I möm., uti Hr Rsebs reservation. Ansåg det i 98 yrkade barnets fräåntagande från modren förnärmande för moderskänrlan. Att Pastor, ehuru icke ordförande, skulle vara en kontrollerande mat, ansåg Tal., ehuru vackert det ock låter, ej blifva mycket med, utan skulle deraf blifea något helt anbat. Är doremot Pastor ordförande, skall han mera kunna uträtta. Polisbestyren behöfvor han i hvarje fall ej, och kan han aldrig åläggas att sjelf verksiälla. Yrkade återremiss. Prosten Lyth ansåg Uisk. bafva gått för långt i restriktioner, som, vid den ständiga flöden af incch sfilyttande, i stället för att gagaa, skola tvertom mera inträssi2, och dessutom förorsaka, att de fleste skola Undandrega sig delaktighsten i fattignämnden. Utek. skulle deremot med mindre stränghet i stadganden och kontroller, samt Itet mera fribet, kommit målet närmare. Begärde återremiss. Prosten Östberg fatin U:tsk. hafva rätt förfarit, och trodde att man borde åtnöjas med förslaget, såsom i flsre delar förbättrande; SersfimerO:densgillets bidrag till fastigförsörjalngen hade ej bordt förbises, i Talarons tanka. För öfrigt kunde hon ej enoat än yrka, att fabriksoch bruksägare m tillförbindss att sjolfve besörja vården om de a dem inkallade eller sadan under tiden fattige blifDe; snseerde Tal. tillbörligt att sådane enskilda försörjningars fattighjon ej böra få utdrifvas på församlingen och komma den allmänna. fattigvården till lagt. ker Prosten Källgren ensåg 44 4 mom. skola gifva anlednirg fill flera tvistor, och yrkade återremiss. Prosten Sidner eansäg en fattigvårds-inrättning, så vida den ej skall framkalla en mängd fattiga, förnämligast böra afse tillgång till arbete och förtjenst, och att oförmåga till egen försörjning bör vara enda vilkoret för fsttigvårds åtnjutande. Tal. uppgef sin församling såsom exempel på ändamålsenligheten af en sådan anstalt. I församlingen, der endast funnos 96 underhållsskyldige, hade på sådant sätt 300 brödlösa fått bergning. MHandtverks-, fabrikaoch bruksfolk borde Hafva sin cgen fattigförsörjölng: Tal. hada för öfrigt ej mycket förtroende för hela fottigvårds-inrättninger, om ej Pastor är erdförarde; och snaåg derjemte skäligt, att fattigbjon bör få understöd der des mesta delen al si