utt om forsegtung sKall Komma att tfortltara, acn nå ske på statens bekostnad. Af Sone Persson från Malmöhus Län: Att 1335 rs Författning må bibehållas; hvarjemte Tal, i fseende på bränvinsförsäljning i minut, åberopat sin i ämnet väckta motion, Af Anders Larsson från Westerås Län, som åberopade Friherre Klingsporrs reservation och yrkade nu gällande författnings bibehållande. Af Per Pålsson från Skåne, med hvilken Håkan Nilsson från Skäne, och Johannes Andersson från Calmar Län sig förenat: Att 1935 års författning må bibehällas, med följande förändringar: a) att nuvarande fjerde, femte och sjette klasserna sammanföras i en enda fjerde klass, med den beskattning, som för den sjette är i nu gällande tariff upptagen. — b) att nuvarande sjunde klassen blifver den femte i nya tariffen. — ce) att alla verk med ånga beskattas till 100 procent högre än tariffen: genom hvilket stadgande inga serskilda kolumner behöfvas under klasserna; och dy att nya konstapparater införas under en sjette klass och efter den beskattning, som serskildt bestämmes, efter viss beräkning af afgiften per kanna af tillverkningsbeloppet. Af Nils Magnusson från Calmare Län: Att principerna uti nuvarande Förordning må bibehållas. Af Lars Bengtsson från Malmöhus Län: Likaledes, med åberopande af Friberre Klingsporrs reservation. Af Ephraim Larsson från Elfsborgs Län: Att de nuvarande 4:de, 5:te och 6:te klasserna borde beskattas efter enahanda grund och till minst det belopp, som nu för 6:te klassen är stadgadt; samt att verk med ånga bör beskattas med 50 procents förhöjning; samt dessutom att för pannor ifrån 50 till 90 kannors rymd en billig ökning derutöfver borde antagas; emedan dessa utan tvifvel i proportion afverka mera än medelstora apparater, I öfrigt förenade sig Tal. i den äsigt att puvarande hemmantalsvärdet bör bibehållas för kannerymdens bestämmande ; förseglingen afskaffas; samt inga ändringar i öfrigt göras i nuvarande stadganden, all raminst den emot våra vanor stridande uppretande föreskriften om förssottsbetalning af afgifter. Af Anders Johnsson i Ökna från Östergötbland: i likhet med Friherre Klivgsporrs reservation och Ephraim Larssons skrift, med tillägg: att en om: standighet synes böra fästa Utskottets synnerliga uppmärksamhet ; nemligen, att i deu förteckning Kongl. Statskontoret uppgifvit på beskattade bränviuspannor år 1837, befinnes, att på landet endast skulle finnas 203 brännerier i 5:te klassen, 53 i ö:te klassen och 7 pistoriska. Detta resultat af redovisningen för bränvinsafgiften mäste i sanning förvåna, dä man tror sig med åtminstone full visshet kunna påstå, a:t de pistoriska verken måtte vara vida talrikare. Af Niklas Jönsson från Christianstads Län: Att endast enkla pannor må få begagnas, samt bränningstiden iuskränkas tilt 3 a 4 månader, samt skatten proport oneras efter kannerymden såsom hittills, enliet nu gällande författning. Af Johannes Andersson från Skaraborgs Län: Att en fri bränvinsbränning må få utöfvas äret om, allt efter landtbrukarens eget behag, behof och beqvämlighet, med de föreskrifter i afseende på pannery md och skatt, som hu gällande författning utstakar. Af Johan Fredrik Dahllöf från Elfsborgs Län, med hvilken Erik Andereson från Stora Kopparbergs Län sig förenade: Att han åberopade sin 1 ämnet väckta motion , samt ingalunda bestrede skatteförhöjningarne för konostbrännerierna, men väl för allmogens enkla bränvinsredskap. — Johannes Christoffersson från Kronobergs Län (skriftligen) yttrade, att eburu han ansåg en oinskränkt bränningstid orsaka produktionens minskning, ville han dock, med afseende på Utskottens nu framlagda förslag, upplysa, att man 1 hans hemort, der bränvinsbränningen nästan uteslutande begagnades till husbehof, ansåg den nu gällande förordningens bibehällande mest lämpligt, med det undantag, att de smärre redskapen äro, äfven efter denna förordning, för högt uppskattade, helst i hans hemort med redskap af 30 kannors rymd sällan eller aldrig produceras öfver 400 kannor på året. Tal. delade Utskottens mening, att bränvinsbränningen borde inskränkas, men ansåg sådant icke kuäna ske genom hög beskattning eller föreläggande att skatten skall utgå i förskott, helst sådant väl skulle afskräcka allmogen och småbrukare från husbehofsbränning, men deremot öka de stora konstbränneriernas produktion, på sätt Friberre Klingsporr i sin reservation utvecklat. Tal, ansåg allmogens uteslutande från husbehofsbränningen skola ästadkomma mänga lagbrott, men att deremot både bränvinsproduktionen och fyllerilasten skola ansenligen minskas, derest tillverkningstiden förkortades och krogar afskaffades såväl vid landtmarknader som synnerligast i städerna. Ett måttligt bruk af bränvin ansåg Tal. vara bland den fattiga klassen mindre förstörande, än om bruket af. ut ländska drycker skulle blifva ett behof, emot hvilka sednare Tal. yrkade ett absolut förbud, samt slutade med ått yttra den åsigt, att nu gällande bränvinsbrännings-förordning må bibehållas, men tillverkningstiden bestämmas till 3 eller högst 4 månader om året, och, derest annan än enkel redskap begagnades, minskas i förhållande till produktionens hastigare bedrifvande, samt icke större redskap än 50 kannors panna begagnas. Betänkandet återremitterades. Plenum den 3 Juni upptogs af val. I plenum den 4 Juni bifölls Ek. Utsk. Bet. N:o 26, angående skjutsväsendet i Riket. Detta ämne var redan förut så diskuteradt, att någon öfverläggning af intresse pa ej föreföll. Plenum den 43 Juni. ENSJONER! ÅTJFRIH. ÅKERHJE cH OM PENSJONAREFVE HÅRD. EM, 0 1:o Ephraim Larsson från Elfsborgs Län anz märkte bärvid, att om han rätt förstätt meningen med ordet pension, så lärer den vara, att sådane statens tjenare, som användt sin tid och sina krafter på arbete för det allmänna, icke må lemnas nödställde på sin ålderdom, då de ej vidare orka;arbeta och då någon ny bana icke vidare kan af dem beträdas, på hvilken de skulle kunua förvänfva hvad de till ett sorgfritt lif behöfva.. Detta är en; helig pligt; samhället, som användt deras styrka och ungER NE PE