Aftonbladet – 5 september 1840, sida 3

anmärkningar, som aldrig varit yttrade till honom. 3 Vi få sålunda till en början erinra, att Aftonbladet, redan tydligen vederlagt det påståendet, att utländske bandlande skulle hafva större handelsrätt här i landet, än de Svenske. Det har blifvit visadt, å ena sidan, att utlänningar icke hafva den rätt som Svenske producenter, att i hvad stad som helst. sälja sina tillverkningar i öppen bod, i och utom marknader, emot erläggande af minuteringsafgift till staden, och å den andra att ingenting förhindrar Svenska producenter att likasom utländska skicka handelsexpediter omkring i orterna med -profver, men att de Svenske hafva det: företrädet, att ej derföre ber höfva betala den bevillningsafgift af 50 Rdr. B:ko, som utlänningen måste vidkännas. Slutligen är det ock genom utdrag af ännu,gällande stadganden: i allmänna lagen ådagalagdt, att utlänningens handelsrätt i allmänhet här i landet är så inskränkt som den möjligen kan vara, genom enskilda föreskrifter och förbud mot kringresande med varulager i uppstäder eller bergslagerna, samt mot all minuthandel dermed i öppna bodar. Redan detta utgör, när man besinnar hvilken stor vigt de värde representanterne lagt på utlänningens ifrågavarande förmenta företräde; och de slutföljder som deraf blifvit dragna. till yrkande på nödvändigheten af förbud mot utländska slöjdprodukter, . bevis på ett af. de största misstag som kunna begås, och så vida det icke: kan visas att de af oss framdragna lagstadganderna sedermera blifvitupphäfna, eller exempel framtes. på utländske resande fabrikanter. som fått rättighet att hålla sina varulager till minutförsäljning i landet, så lär det icke kunna bjelpas, att en nvillfarelse i denna punkt verkligen af de värde representanterne blifvit begången. Men vi komma nu till det i Dagbladet aftryckta anförandet serskildt. aDen handelskrisis,, så yttrar sig författaren till snförandet, csom nu genomgår hela den civiliserade verlden, är bekant för hvar och ev, och likaså dess verkningar, hvilka gifva sig tillkänna gesom ytterligt nedtryckta priser, icke allenast på de flesta manufakturvåaror, utan äfven på råämnena t. ex. ull och bomull. Men hvad är åter ursprungliga orsaken till denna handelskris, nu dsn andra blott inom loppet af trenne å:, — ty den nuvarande föregicks icke längre tillbaka än å: 4837 af en kris, föga mindre omfattande och förstörande? Jo, ingenting annpat än den rådande öfverproduktionen inom de egentliga fabriksstaterna, hvilka, för att finna afsättning, bopat på Amerikanska marknaden sådane ofantliga massor af manufakiurvaror, särdeles yllo-; bomullsoch sidenfabrikater, 4tt detta lands hela kreditoch penninge-väsende derigenom: råkat uti en gränslös förvirring, uti en. förvirring, för hvilken icke något slut kan föreses; och denna öfverproduktion är sjel! ej något öfvergående tillfäliigt fenomen, utan en nödvändig, ovilkorlig följd at det sätt, hvarpå fabriksiodustrien, i en gigantisk skala och kolossala etablissementer, nu bedrifves, framför allt i England, men äfven i de öfriga manufakturstaterna, Belgien, Tyskland och till en del äfven i Frankrike. Vi hafve visserligen icke fordrat och det kan ej beller skäligen begäras, än mindre tro vi, att Hr Fabrikör Marks v. Wärtenberg bar anspråk på, att. så noga hafva följt med alla fenomenernpa af de ifrågavarande handelskrisernpa sedan tre eller fyra år tillbaka, att han skulle kunna fullständigt utreda orsakerna dertill. Men då Hr Fabrikören likväl här ställt sin person fram för att docera för andra uti detta ämne, får ban icke heller taga illa upp om vi göra bonom uppmärksam derpå, att redan den punkt vi här citerat uppenbarar en obekantskap med rätta förhållandet, föga ursäkt hos den som vill undervisa andra, och en fullkomlig förblandning i begreppen om orsak och verkan. Öfverproduktionen i. de Engelska. manufakturerna, säger Hr Fabrikören, har varit orsaken till 1837 och 1839 års handelskriser. Han känner då icke hvad hela verlden annars vet, att dessa handelskriser härledde sig af helt andra och till en del ganska sammansatta orsaker, som; lågo i penningeväsendet samt ingalunda är någon nödvändig följd af den skala hvari dessa etablissementer nu bedrifvas,, utan att det sednare tvärtom varit en följd af det förra, och satte sig 1 jemnt förhållande dermed. Man erinrar sig härvid fråmst det hejdlösa svindleriet med de Amerikanska bankerne, då deras utelöpande sedlar och diskonteringar på två år, från 1834 till 1836, vexte från 420 millioner dollars med 200 millioners kapital, till 600 : millioner med 250 millionerskapital. Denna oerhörda tillvext kom hufvudsakligen dels deraf, att.sedan Presidenten Jackson hade tagit statens medel ur Förenta Staternas bank och utdelat dem: : på de serskilda staterna, der guldmynt nu kom i omlopp, började bankerna, för att göra stora räntevinster att: lemma ilån åt hvem. som heldst, emot bypotek af bevis på inköpta jordlotter, ja till och med på bomull. På samma sätt lemnade bankbusen i London och Liverpool nästan huru stora förskotter som heldst;, mot anvisning på ÅN Ae SK SA sv 3 I