processionens. Nta ———RERER — Statstidningen för i går afton omtalar jemväl den i gårdagsbladet af oss omnämnda middagen åt Hr Majoren Sandels. Skålar för de Kungl. Personerna druckos, dervid Folksången afsjöngs, och derefier druckos äfven skålar för Hr t.f. Ofverståtbå!laren Möllerbjelm, som var bjuden, samt för Hr Majoren Sandels. Den i vårt gårdagsblad jemväl omnämnda af 437 borgare undertecknade petitionen, hvars införande blifvit begärd, följer här nedan och lyder sålunda: pStormäktigste, Allernådigste Konung! Di E4sers Kongl. Maj:t, med anledning af en förutgången undsrdånig ansökning af en del! Officerare vid Stockholms Borgerskaps Militär-korpser, behagade under den 145 Febr. innevarande år tillsätta en B-fälhafvare för dessa korpser och uppdraga samma bafattning åt Kaptenen i Lifbevärings-regementet, M-joren Lars August Sandels, föreställde sig tvifve!sutan Eders Kongl. Maj:t, att nämnde underdånisa ansökning, hvilken understöddes af stadens bösste styresman, Öfverstårhållaren, uttryckte en ivom Borgerskepet rådands allmän önskan, och att således den åtgärd, E. K. M. i nåder vidtog, var egnad att hos Borgerskapet framkalla en odelad tillfredsställelse. Att endast en sådan föru:sättning låg till gruod för E. K. M:ts nådiga beslut, derom äro vi, såsom redan i underdånighet blifvit antydt, fuilt förviss2de, likasom vi hysa den underd. öfvertygelse, att, i händelse ett annat förbållande kunnat af E. K. M. förmodas, E. K. M. då icke lemnat sitt höga bifali till en framställning, den der utgick fråa blott 58 af Borgerskapets medlemmar, hvilkas sammanräknade antal bestiger sig till omkrivg 4000. I det vi alltså underdånigst erkänna E. K. M:ts välvilliga syftemål med Dass ifrågavarande nådiga förfogande, våga vi, utan farhåga att af E. K. M. blifva missförstådde, härigenom oförstäldt förklara, att detsamma icke lyckats att hos Borgerskapet I sin helhet uppväcka den glädje och belåtenhet, som dermed varit I nåder afsedda — ett förklarande, tillfyllest bevittnadt af da bekymmergsamma händelser, hvilka, efter det M3joren Sandels i sin nya egenskap uppträdt, kommit att tims, och hvsarom E. K. M. icke kunnat undgå att vinna nådig kännedom. Uader dassa bändelser, som onekligen varit genom E. K. M:ts vishot afvöjda, om samtliga Borgerskapet ägt tillfälle att, före den nådiga pröfningen af petitionärernes framställning, deröfver meddela sitt yttrande, har det nemligen visat sig, att icke allenast det, sedan patitionärerne afräknats, återstående betydliga antalet af dess militår-korpsers öfveroch underbefäl, eller omkring 160 personer, utan äfven nära nog allt manskacet, uppgåsnde till flera tusen, långt ifrån att godkänna den till E. K. M. i underd. framburna ansökan, uppenbart ogillat detta dristiga steg af några få medlemmar, hvilket haft den omförmälda nådiga utnämningen till påföljd. Om den ojemförligt öfverlägsna opinion, som sålunda uttalat sig emot petitionärernes företag, har man med mycken sorgfällighet sökt kringbreda det insidiösa ryktet, att den endast vore bygd på ett missnöje med valet af person till sagde boställning, och att den för sin del ägde en annan skyddling, som den önskat se dermed beklädd; men, åtminstone hvad beträffar oss undertecknade, hvilka tillhöra de från petitionärerne sig skiljande, kunna vi tryggt försäkra, att dylika bevekelsegrunder icke ledt vårt hendlingsrätt i förevarande fall. Det är uteslutande saken — frågan om sjelfva embetets behöflighet eller icke, och om verkningarna af doss tillvaro — som gjort oss oafbängige af potitionärernes mening. Vi hafva icke förmått och förmå ej ännu inse nyttan och nödvändigheten deraf, att Borgerskepet, som, enligt frivilligt åtagande, endast I krigstid och så framt tillräcklig garnison då saknas, beböfver träda i militärisk tjenstgöring till hufvudstadens försvar, under närvarande djupt fredliga period förses våed en militärisk Befälhafvare, hvars verksamhet är helt och hållet beroende af Borgerskapots, eller hans så kallade underlydandes, egen fria vilja, och hvilken derföre kan komma att blott och bart till namnet vsra desss förman, men likafullt, om än det nu heter, att han icke ämnar göra auspråk på några serskilda löneförmåner, förr eller gednare ovilkorligs måste ådraga dotta nog onererads Borgerskap en förnyad utgift, så mycket känbarare, som den af intet motsvarande gagn blefve uppburen. Ty, för att uppfylla de pligter, som komme att åligga Borgerskapet, ifeÅll förändrade förhållanden skulle i en framtid mana det att för fäderneslandets skull samlas under vapen, tro vi detsamma mindre hafva af nöden en föregående, lång och konstmessig undervisning i dessas bruk eller i sättet att prydligt röra sig, än fastmera en allvarlig, af tunga och onödiga skattebördor förut icke nedtryckt håg att åt det allmänna bästa erbjuda offrat af det enskilda. Ur sådana och inga andra skäl var dot, som vi med bedröfvelse mottogo E; K, M:ts nådiga samtycke till petitiorärernes, för det öfriga talrika Borgerskapet främmande, förslag; och ensamt dessa akäl avniae ank varke dan Nnratfest. en stor mäned