Aftonbladet – 4 september 1840, sida 1

yr 9 i hörnet af Hornmsoch Repslagaregatorno ä Söder; RRRRRäÄ 5 R 8 Bu äåäåäåTTTTTk)z5:3Z0Ä8R5kRkRn55953 öi)aåta2 650 iööå 6 tat, många rättegångar och flerfaldiga testamentstvister undvikes, genom hvilka aldrig annat än förluster, så för kärande som svarande, uppkommaj; jag vill ej omnämna den splittring och det inbördes hat, de uti familjer alltid åstadkomma. — Dör fader eller moder, säger lagen att son skall ärfva två lotter och dotter trigiung. — Nu anse föräldrar att dottren gjort lika mycket nytta för husets bästa, som son, derföre försöka de att genom testamente godtgöra hvad icke annars enligt lag kan godigöras, och följaen af dessa testamenten har jag förut antydt. Mine Bröder, låtom oss icke nu vara emot en för oss så vigtig och för efierxommande så nyttig och rättvis lagförändring; låtom os: komma ibåg att bildningens och upplysningens tidehvarf nu är iene, och qvinnan anses ru mera icke endast som det yppersia husgeråd i mannens bo; hon anses, och det med skäl, såsom den, hvilken har den förvaltarde åtgärden inom bus sig snfört:odd samt deltager äfven i det yttre bestyret. Hon bör också, då hon har lika skyldighet med mannen, äfvin erbålla lika rättigheter, och det är 4840 års Siänder ensamt förbehållet ett förska:ffa henne dessa rättigheter, hvartill hon efter naturlig och moralisk lag eger så obestridliga anepråk. Hans Jansson från Elfsborgs Län: Denna fråga. har varit et öfverläggningsämne under slia de Riksdagar jag haft äran bivista; meon någon framgång bar icke vunnits för det billiga yrkande om lika arfsrätt för qvinna som för man, — en rättighet, hvilken finzes af sjelfva naturens Herre grundlagd, och hvilken endast genom konstiga sambällsförbållanden blifvitrubbad. Sedan Lagkommit:ernes orbeten blifvit utspridda bland allmänheten, har billigbeten af denna rätt blifvit alltmer insedd och erkänd. De motiver som Lagkommitteen utvecklat för likhet så väl I giftorätt som erfsrätt, behöfva här. ej upprepas; jag åberopar desamma. De hafva af Lag Utskottet blifvit i förevarande betänkande godkända. Bland dessa motiver finnas äfven det på erfarenheten grundade förhållande, att några olägenheter icke försports af den från urminnes tid gällande jomlikhet, könen emellan, uti giftooch arfsrälten i den bygd af Småland, som bär namn f gamla Wärends Härad, och hvars urtåldrigs lag härom är genom Kongl. Förordningen den 26, Junk 1772 befästad. Jag är öfvertygad derom, att denna del af Sverige icke skulla vilja mot allmänna lagens delniogsgrund bortbyta sitt serskilda privileglum härujinnen. Jeg yrkar på det högsta bifall till betänkandet. Största delen af Ståndet bördes häruti instörome. Anders Andersson från Skaraborgs Län. Afven jag yrkar, att detta betärksznde måtte antsgas, och önskar det vi icke mätte korhma att stadna på samma puakt som för sex år tillbaka, då Lag Uirkottets tillstyrkande i enehanda syfining blef ef vårt Stånd ogilladt. Jag -åberopar de motiver, Utskottet anfört. us j Peter Persson i Adelfors från Jönköpings Lin yttrade med egna ord: J:g har under de två förezgående Riksdsgar väckt motioner och föreslagit att mankön och qvivukön skola ärfva lika. Jag bar vid flere arfskilfien sett rästvisans tårar flöda öfver en vrättvig,lagstiftning, hvarigenom qvinnan eller dotitren icke erbållit mer än en tredjedel mot man ech bröder. Jag anser att en rättskaffens hustru har flera skyldigheter och förbindelser, och bör hafva lika stora rvärtightter till arf, det är icke nog att hon ensamt måste sörja för sina späda bares uppfostran och skötse!, dervia hon får hafva många sömniösa nätter, utan äfven boösörja om inre hushållningen, och tillika med sitt arbete bidraga i det yttre, att förvärfva det nödvändiga. Jeg vill icke hafva på mitt samvete att neka eller motverka detta rättvisa lagförslag, utsn yrkar bifall til betänkandet. Jonas Johansson från Jönköpings Län: Så vä i följd af min egen öfvertygelse, grundad på de skäl, hviika Logkommitteen samt nuvarande LagUiskott utvecklat, som i enlighet med mina kommittenters yttrade össkan, röstar jag för bifall till betänksndet., . Sven Isaksson från Öland: Utskottet bar så väl utredt skälen för sitt förslag, att jag icke kan annat än godkänna detsamma, bvadsn jag förenar mig med dem, som yrkat bifsli.n Peter Claöson f.ån Eifsborgs Län: Det ligger i stkens natur, att välmenta föräldrar lika mycket ömma för alla sina barn och hafva deres framsida väl lita mycket i sigte; hvatföre ock ingentiag är vanligare, än att genom testamenten förändra den arfsräit, hvilken nu gällande lag utstakar för frälsemens och bondes barn. Men af dessa testamenten, hvilka af mindre sakkunige icke alliid författas så tydligt och legenligt som vederbör, uppkomma oftast rättegångar; barnens sätt falla i advokaters händer, och rättegången slutes ej förr än srfvet är förslördt i omkostnader, då intet annat finnes qvar än hat och split slägtingar emellan. Tiden synes derföre vara irne att utrota det trätofrö, som nu gällande lag i detta afseende innehåller. Hved åter den lika gifcorätten beträffsr, så om tvenac personer inbö;des använda lika mycken tid och möda på eti trbete, böra de hefva lika stor löp. Så äfven mannen och qvinnan. En sättsinnig busiru bidrager lika mycket till husets förkoffran och lycka, som en rättsinnig man; derföre böra liva skyldigheter motsvaras af lika rättigheter. Al lag bör grundas på religion, rättvisa och billighet. Att qvinvens rätt i flera sekler stått tillbaka, härrör visserligen icke deraf, stt hon gjort sig mindre förtjent i det enskilda lifvet; än mannen, utan fastmer deraf, att denne sistvämnde på det offentliga lifveis värf utsslutande haft ir flytande och till vågabragt en lagstiftning till sin egen fördel. Jag tillstyrker bifsl till betänkandet. Johannes Pettersson från Elfsbaoves län instämda