Aftonbladet – 2 september 1840, sida 3

sasom en man at mycken genialtet, Dudmn -J och humana seder. Densom nu uppträdt emo mig, utmärker sig genom en öfvermodig toi och ett språk, hvilka begge vittna om alldele motsatta egenskaper. Jag har svårt stt före ställa mig något sådant om Professor Hwasser Det Professorliga öfvermodet är visserligen inge nyhet, framför allt hos dem, hvilkas ljus alltic I lyst i en småstads hornlykta; men att en veten skaps idkare af verklig rang kan nedsjunka til de lägre folkklassernas tungomiål, förefaller et Jhvar nästan otreligt, i f.ll man icke antager att bokhögfärden är åtminstone syskonebarn til bondhögfärden. Således, ehuru jag för ingen del vill neka i fall någon yrkar det, att landtdags-arbetet vitt. nar om medicinsk värk och möda, jemte skicklighet att plåstra sjuka stillen, nödgas jag likväl, i följd af det anseende Prof. Hwasser hit. tills ägt, låta uppgiften om hans fö:fattareskap denna gång gälla för hvad den kan gälla. Härigenom kastar åtminstone icke jag någon skugga på ett förut aktadt namn, eller ett berömdt läroverk, der han numera bar sin plats.n cEhuru Hr Huw. vej aktar nödigt, att göra någon anmärkning, emot min förenämnda afbandling, finner han likväl för godt, att redan sid. 2 upptaga och motsäga ett af mina yttranden. Jag hade anmärkt att trohetseden åt Ryska monarken ulkräfdes af Finlands invånare, nunder påstående krig, och medan Finska hären segeriikt återdref den inträngde fienden., Men detta förböll sig naturligtvis icke så, förmenar landtdagsförfattaren. Månne han dervid nogare betänkte förhållandet, eller eftersade ban blott en likartad framställning af Hr Geijer? Sjelfva saken är lätt utredd. Ryska hären bade framträngt ända till Siikajoki, der den blef slagen (d. 48 Apri!). Efter träffningarne vid Revolaks (d. 27 April) och Pulkkila (d. 2 Maj), befann sig Ryska styrkan under fullt återtåg. Sandels framträngde i slutet af sistnämnde månad, på ena sidan till Warkaus och på den andra till Laukkas, ungefär 30 mil från Siikajoki, och Adlerereutz besatte ny Carleby d. 47 Juni. — Befallningen om trohetseden utfärdades af Åbo hofhätt d. 27 Maj, samt något sednare af den i Wasa. Uti det inre af landet dröjde verkställigheten till medlet af Juni månad, och derutöfver. Den blef följaktligen aflagd medan RByssarne oafbrutet veko undan för sina fiender; ty det är bekant, att de slutligen trängdes ned ända till Kuortane. Och någon ting annat uttrycka icke de ofvan upptagne orden. Frågan är, i bufvudsaken af föga vigt; men den utgör en viss måttstock uppå Hr Hw:s sätt att behandla historiska händelser. — De utflykter ban sedermera gör (s. 2) röra icke mig; ty jag har aldrig yrkat, hvad hän derstädes vidt och bredt söker bekämpa. Den egentliga tvistefrågan emellan oss hvälfver sig omkring ett yttrande uti hans första skrift, att sivnan Sverige, genom freden i Fredrikshamn, till Ryssland afträdde alla sina anpspråk på Finland, bade detta sjelft emanciperat sig ifrån sina förra förhållanden, och ppå landtdagen i Borgå, genom sina ständer, slutit separat fred med Kejsaren af Ryssland., Det hade sålunda öfvergått till en stat för sig, med representatif statsförfattning; och detta nerkännande af Finland, såsom ett för sig bestående samhälle, eller af dess national-sjelfpständighet, blef genom fredsfördraget i Fre,drikshamn äfven af Sverige medgifvet och pbekräftadt,. Uti sin sednare skrift ger Hr Huw. åt dessa uttryck en något förändrad tolkning, då ban omtalar blott att Finland erhöll försäkran om allt detta, eller, efter en ytterligare förklaring, med ännu andra ord: om mfortfarandet af dess då varande, nationens ifrån Sverige erhållna Europeiska civilisation skyddande och upprätthållande samhällsskick i en haf Rysslands regeringssystem oberoende ställmming, (s. 23). Man ser, att denna något tungsinta öfversättning skiljer sig betydligen från den först framkastade åsigten, hvilken jag ansåg vara en grann politisk dröm. De skäl jag anförde, stödde sig uppå historiska handlingar och allmänt kända händelser, samt ledde till len slutföljd, att Finland eröfrades af vapenstyrkan, befalltes, under pågående krig, ätt svärja segraren trohet; dess invånare afväpnades, lanlet förklarades för en med Ryssland förenad ;rovins, och afträddes af Sverige genom fredlutet i Fredrikshamn. Niågon sjelfständig enancipation, upptäcker man här icke, lika så itet som en bekräftelse deraf, då freden inicks. Men härunder inträffade landtdagen i Borgå, n bufvudoch stats-aktion,, hvilken skall aiva grundlagt den der m,staten för sig, med epresentativ statsförfattning. För att ytterliare styrka detta förhållande har min vederpart lenna gång meddelat framl. Erkebiskop Tengtröms berättelse om bemälde landtdag. Detta ar ett för mig ganska lyckligt infall; emedan ast denna berättelse bevisar riktigheten af nitt förut fällda omdöme, att man kallades, ydde, föreslog i underdånighet och reste hermp. Något hot eller tvång röjde sig visserligen icke; nen huru blef ett motstånd ens tänkbart, då