Aftonbladet – 2 september 1840, sida 3

deel kod utan UvuBSsa alvepnaut 2älla IUI ICI blefvo noggrannt iakttagne, det medgifves; men det yttre skenet utgör ej kärnan. Föreningsoch Säkerhet-Acten af år 4789 innehåller dessutom i 6 mom., att uvid riksdagar förehafnves hos riksens ständer inga andra ämnen, än them Konungen proponerar, på sält som före 41680 var vanligt, Landtständerna ögde således icke att föreslå något, och regentens fyra propositioner voro endast ekonomiska; ingen af dem gälde ett statsförbund. Hvar ser man här frågan om något sådant, eller hvar finner man de oberoende ständerna, hvilka frivilligt och sjelfmant förbyta ä!dre samhällsskick emot ett nyare, samt bestämma sina skattebördor och sin lagstiftning? Denna sista rättighet var dem I likväl tillerkänd genom de grundlagar kejsaren I stadfästat, och hvilka derföre bordt vara gällande i Finland. Visar sig sådant uti deras nunI derdåniga anhållan, att en viss pålaga ,måtte varda i våder eftergilven,, måtte i nåder minI skas,, måtte i nåder fastställas, m. m., eller att de ntrott sig böra i underdånighet föreslån utgifter ur sina egna statsmedel (s. 8—44)? Eller slutligen deruti, att åtskilliga andra landets allmönna angelägenheter ådragit sig stänI dernes uppmärksamhet, dem bvart och ett sånd, Igenom enskilta besvär och underdåniga suppliker, till hans Kejserliga Mai:ts allernådigI ste behjertande i underdånighet anmältn (s. 20). IJag yrkar för ingen del, att språket emot seIgraren och den nya regenten skulle vara öfverI modigt, eller sakua den antagna formen med brukliga talesätt, och ännu mindre, att den Tskulle utmärka sig genom den råhet, bvarmed len nyare s. k. liberalism, inom vissa länder, Tsöker håna samhällets öfverbufvud, men jag vill se den ena fria statsmakten handla åtminstone med ett slags sjelfständighet invid den andra, innan jag kan fatta något begrepp om den der genom ständerna afslutade separat fredenn, samt om ,en stat för sig, med representativ statsförfattning,. acIonan vi lemna undersökningen om rätta beskaffenheten af Borgå landtdag, anser jag mig böra fästa uppmärksamheten vid ett yttrande i min motståndares sednare skrift. Han anför, s. 25: cAtt tvångsmedel och hot under landtdegen användes ifrån eröfrarens sida, är, osktadt alla vederbörandes fixa föreställningar om kanoner, bajonetter, o, d. plump lögnn. — Mig vetterligen har sådant aldrig blifvit omnämndt; men väl, att de chändelsevis voro synliga vid sfliggandet af trohets eden året förut. Detta sidohupg, bestämdt åt hvem det vara må, utgör således åter ett Attiskt salt å Ja Israel, eller ett nytt bevis, huru lös och otillförlitlig Hr Hw. blir, så ofta han föritrrar sig inpå det rent historiska området. Do skäl jag, både uti denna och min föregåtende skrift, uppställt emot Hr Hw., synas mig alldeles ovedersäglige, åtminstone intill deas han andrager nåsra mera kraftiga och mindre förvirrade grunder för sina åsigter, än han hittills förmått att åstadkomma. Men i fall man, för ett ögonblick, ville antaga hans sats, att Finland är en aStat för sig, med representativ författning, så uppstår genast frågan om garanti för dess bestådd; ty en statsform, hvilken beror af maktens ensidiga bestämmande och saknar all säkerhet för framtiden, vore ett tomt inbillningsfoster. Detta har äfven Hr Hw. funnit, och i följd deraf vill han styrka, att don Finska hvilar på en fullkomligen fast gruad. Han anför härom i sin sednare skrift (s. 31, 32). cMen har ytterligare påstått, att Finlands politiaska tillvarelse, såsom en af Rysslands regeringssystem oberoende stat, är blott inbillad och ej har någon säkerhet för sitt framtida bestånd. Den har visserligen ej någon annan garanti än Kejsarens försäkran; men den äger denna och natioanen bar skäl att förlita dig derpå. Den blef gifcven på Borgå landtdeg och således förr än Finland var ifrån Sverige afträdt, och efter freden har den flera gånger blifvit förnyad. Sedermera uppräknas diverse försäkriogar och yttranden, af af den näst föregående och den nu regerande Kejsaren i Ryssland, om bibehållandet af landets frihet, konstitution, lagar, m. m. Derefter utbrister författaren: Jeag frågar nu, om alla dessa löften cicke äro tillråckligen tydligt och beståmdt uttalaade och om man icke uppenbart missförstår eller aförvänder cfficiella handlingars klara ord, då man asäger, att Rysko Kejsaren genom dessa försåkrinagar icke verkligen ätsgit sig förbindelsen att aupprätthälla och skydda Finlands natioanalltet, utan endast icke underlåtit att visa sitt intresse för densamma ? Ingen har nekat att försäkringar äro gifna, samt att de äro bestämda; men man anser löften, utan ell garanti, vara ganska svsga stöd inom statsförhållander. Hr Hw. bar väntat sig detta inkast, och söker derföre styrka sin åsigt; men de skäl ban anför äro i den grad klena, att de fleste läsare troligen skulle anse mig hafva förfalskat min motståndares tankegång, i fall jag framställde den i sammandrag. Jag finner mig således föranlåten, att aftrycka den i sin helhet. Den lyder ord för ord sålunda: aMen, säger man, löften kunna brytas, och då Ryuske Kejsaren har en öfvermakt, emot hvilken Fincland ej en gång kan försöka något motstånd, beutyda hans försäkringar ingenting. Hr G. sjelftycukes medgifva, att Finlands sjelfständighet under uRysk spira alåter behandla sig såsom en dikt å uden Ryska ståndpunkten, och derigenom instämumer han uti en hos oss beklagligen nog mycket utspridd och Finlands förnämsta intressen djupt kränkande mening. Det är åter just på den Ryska stårdpunkten, som Finlands nationella sjelfständighet alldeles icke låter behandla sig såsom en dikt. Utan att Finland sjelft först bryter sitt trochetslöfte och låter förleda sig till upproriska företag, kan Ryske Kejsaren ej upphbäfva dess nationala sjelfständighet, utan att göra sina egna löften och sin egen heder till dikt. Om Finlands nuvaAR DR RR Lr AMA mMTMTMTABRBR PAP PP RH LL Hö me sm 90 mja mA — mm AA 0 mm mmm ;hH mwmw toassenww tiv mes II AT