Aftonbladet – 2 september 1840, sida 2

Er Aa Se Oo fö an no RR ooo TN sgar, som åsyftet garantier, icke varit ganska väl grundadt med fullkomligt afseende på framtiden, emeden det förflutna redan var till den grad flytt, utt icke några försigtighetemått deremot behöfde stadgas. Jag tror att om man behsgar läsa motiverne för 1809 års grundlag, så skall man deraf finna hvad lagstiftarne menat med sina garantier för framtiden. Här har af den värde Tsalaren blifvit yttradt, att tänkesätt och åsigter förändras, då man stigar ner ifrån dalen upp på höjden. Jag beklagar innerligen om förhållandet så är. Jag skulle föreställa mig att den, som i sin egenskap af statsman till följe af ödet, af händelserna, jag skulle till och med vilja förutsätta, ehuru visst icke medgifva det, till följe af sina förtjenster vore uppsatt på den högsta böjder, just derigenom erbållit en större förmåga att uppfatta de föremål, som omgifva honom ner i dalen, och hvilkas åskådning för honom är ojemförligt lättare, än för den som står nedanför. aI afseende på den missbelåtenhet, hvarom man bar så mycket ordat, och som man sökt vända till ett invektiv mot dem, som omtalst denssmms, så vädjar jag till en hvar af eder, mine Herrar! om här ej verkligen finnes en sådan missbelåtenhet, om den icke länge funnits och om denna missbelåtephet kan ega sin grund uti något annat, äs just uti det system, som den värde Talsren sökt ådagalägga, neml. att det vore från Konpucgen och från hans öfvertygelse, som systemet skulle utgå, till följe hvaraf det ixtillämpningen skulle blifva just sådant som det bu är. I motsats till den värde Talaren får jag taga mig friheten förklara min öfvertygelse vara att det är från folkets behof som systemet skall utgå, det är folkets behof som skall uppfattas på höjden, och när dessa folkets bshof under loppet af 30 år blifvit åsidosatta genom fullföljande af ett systom, som från köjden har trott sig icke behöfva sa ned i dalen, utan blott tror att allt står väl till derföre, att på höjden icke några missförhållanden äro kändes, så uppkommer alitid det resultat, hvilket måste blifva en följd af tingens natur. Mine Herrar! det är pu mera verkli gen icke på höjden någon tvekan om behofret af reformer inom vårt land. Jag tror att man på höjden mer än på något ställe uti dalen börjar komma i erfarenhet af att det just är dessa invecklades former, vårt tunga system, vårt tunga machineri, vår tunga organisation, som gör missbelåtenhet ech som hindrar representation och styrelsen att fritt samverka; och det är detta system som jag lägger styrelsen till last, att ej under dessa 30 år hafva uppfattat ech att den ej gått de allmänna behofven i förväg och förberedt dessa ändringar samt förekommit att behofvet deraf skulle låta känna sig ned i dalen, och att man derifrån skulle börja att yttra sin missbelåtenhet, i stället att man bordt vänta sig att styrelsen (och det är detta jag I synnerhet tillvitar Konungens Rådgifvare) att den i tid gifvit tillkänna från höjden huru det stått till i dalen. Det får jag inför Ridd. och Adeln och hela nationen högtidligen förklara, att under granskningen af 6 års statsrådsprotokoller har ej för mig blifvit synbar någon enda tanka på vårt behof af reformer; ty jeg kan här icketela om dem, som blifvit verkställda utismå detaljer, synnerligen som dessa blifvit på så sätt utförda, att de endasi varit halfgjorda, Detta är förhållandet med löneförhöjningen och nästan allt hvad som blifvit gjordt. Jag är öfvertygad att, så länge våra nuvarande former, så länge de 4 splittrade ståndsförbållanderne skola äga rum, så länge styrelsen skall underhandla (2) med såden representation som denns, ge-— mA AA AA ARLA KL ER SR I f— AK I — t— on ÖR KKR AV OD Rv KR LE -Mr nom sin sardmansättning så litet mäktig af kraft, men så förträffligt inrättad till split emellan rtegering och folk, så är här icke att förvänta någon förbättring. Man torde vilja åberopa det motstånd, som skulle rönas, då ingen ville släppa sina fö delar eller frånträda sin plats, men uti detta afseende .våste jag tillräkna styrelsen, att den icke från höjden sökt leda förhållanderna till ett annorlunda boeskaffadt resultat än dette.n Derefter förklarade sig Grefven vilja tillägga än-. nu några ord, som ban hade osagda, emot en annan talare, Hr von Hartmansdorff, som stämt KonstitutionsUtskottet inför opinionens domstol. Jag antsger stämningen och skall utan tvekan inför densamma inställa mig, jamte mina kolleger, och tror att jag der skall bestå fullt ut så väl, som fir von Hartmansdorff kommer att bestå inför samtid och efterverld för de åtgärder, till hvilkas vidtagande han såsom ledamot af Konungens Statsräd kan hafva bidragit. Jeg menar, mine Herrar! 1838 års förhållanden; jag menar det förhållande, att Svenska folket fått skåda en syn, som för dem varit så i högsta. måtto motbjudande, att de aldrig i tiderDas tider velat underkasta sig det, nemligen att Konungens rådgifvare blifvit ställde under Mejestätets helgd och att man antagit såsom majosiätsbrott att yttra sig om förhandlingarne i Konungens konselj, hvilket har varit anledningen till största delen af de förhållanden, som sedermera utvecklat sig. Jag ställer mig således alltför gerna i bredd med Hr von Hertmansdorff, inför hvilket slags Opinionsdomstol han än behagar kalla mig. Förnyade sin åsigt att han instämde uti Grefya Frölichs yttrande angående behandlingen af betänkandet. aJag skulle visserligen, sade han, apå det högsta önskat, att detta KonstitutionsUtskottets betänkande, hvars ofullständighet jag är den första att erkänna, hade kunnat vara bättre och fullständigsre, och ställer mig i detta hänseende under skölden af det latinska ordspråket: cultra posse nemo obligatur). Vi hafva gjort så godt vi kunnat, vi hafva ej förmått åstadkomma något bättre, och det må gerna af Frih. Cederström antagas såsom ett bevis på okunnighet och oförmåga hos oss; men, mine Herrar! jag vågar säga att det vore högst olyckligt för staten, om Rikets Sänder vid så beskaffade förhållanden, som dessa, skulle helt enkelt lägga betänkandet tillj handlingarne, ty jag tror att vi ej här äro representanter för oss sjelfva, utan för Svenska folket, och då en värd talare på f. m. här förklarat, att han alldeles icke fruktar bvad som passerar utomkring eller toger intryck af den allmänna rösten, så får jag I motsats deremot förklara, att, i fråga om så beskaffade förhållanden, så mottager jag sådana intryck och är öfvertygad om, att ett så beskaffadt handlingssätt af Husst, som det att lägga betänkandet till bandlingarne, skulle vara stridande emot rikets sannskyldiga nytta, och mot de opinioner, för hvilka vi åtminstone böra anse oss representanter.s (Forts. följer.)