Aftonbladet – 2 september 1840, sida 1

Kontor vid Stads-Bmedjegatar; i f. d. ZETRAEI Bod vid i EissEns i hörnet af Regeringsgatan och Jakobs gränd; 9 i hörnet af Horasoch Repslagaregatorne å Söder; denna monarki egendomliga, som man icke då had för afsigt att afskaffa. Man ansåg likväl att åtskil liga kontrolier borde ega rum, och då man skre 107 i Rogeringsformen, bade man hufvudsakli gen för ögonen den förflutna tiden. Ea Konunj hade sutit på thronen, som genom sina åtgärde bragt Riket nära branten af dess undergång. Mai trodde sig finna att, om de personer, som närmas omgåfvo honom, förklarat, att de under sådana för. hållanden ej kunde fortifara att deltaga i styrelsen så hade det för honom skolat vara den starkaste väckelse att icke fortfara på den bana, som ledde till förderfvet. Dörta var hvad man egoenillgen menade med att Konungens Ridgifvare icke lakttagi Rikets sannskyldiga nytta, och det var för sådan? fall man ansåg 407 8 Regeringsformen böra envändas. Icke var man obekant med de koastitu tionella former, som då redan sedan längre tid an norstädes och hufvudsakligen i Eagland gjort si; gällande, men att bilda ewt dylikt förhållands i Sve. rige, dertill funnos inga elementer och ej heller tycktes behofret deraf då hafva inträdt. Hvad jag deremot icke kan medgifva är, att 1809 års Rogeringsform verkeligen skulle lägga något hinder i vägen för en konstitutionell styrelse. Regeringsformen antager väl såsom gruuadsats, att Kozuzngen allena beslutar, men den yttrar sig icke derom, huruvida de Rådgifvare, som omgifva honom, skola hafva någon för sig eller g3menssmt med Konungen uppgjord plan, efier hvilken Riket skall sty ras. Frägan derom var 4809 ännu ganska litet utvecklad, och tänker man sig tillbaka den tid, då grundlagen skrefs, så måste man medgifva, att den var sådan, att man då icke kunde föreställa sig möjligheien af att uppgöra en fullständig plan, som verklizen skulle kunna följas i Rikets styrelse. Bland de personer, som då inträdde deruti, voro likväl män, hvilka jeg tror Sverige alltid med ektning och vördnad skall ihågkomma. Dear var Platen, hvilken först såsom ledamot af Konsilu.ionsUtskottet sjelf deltog uti gruaftlagens s.iftelse och sedan inträdde i Regeringen. Der voro Adlercreutz Adlersparre, Adlerbeth och Wotte:stedi; allt män, hvilka-jag tror att man måste tillerkänna statsinannakuaskapeor och förmåza ett, om lämpligt varit. fremdeles bringa å bene frågan, att uppgöra en si beskaffad plan, men troligen hafva de då ansett densamma icke vara möjlig. Sedan har under tidernes lopp det fortgått på samma sätt; en ledamot har afgått, en annan kommit istället. Hvilken belst som inträdt, har troligen ansett sig sjelf oförmögen och säkerligen icke heller varit mäktig att ensam uppgöra en sådan styrelseplan. Åst utstaka tidpunkten när sådant med fullkomlig rättviga kunnas påfo:d.as, tords bilfra nåra omöjligt. Mau kan således svårligen tilivita hvarken dem, som först biträdt banan eller nåson af deras efterträdare, att de icke hafva pågrkat någon sådan plan, sam skulle kunna vara ett rättesnöre uti regeringsårendernas behandiing. För min del anser jag det likväl böra medgifves att, innan vi ega en sådan plan för styrelses, efter hvilksa man skäll handla, är det alldeles omöjligt att kunna tillvita någon att hafva frångått grundsatser, som ännu icke äro erkände eller förut till efcerrättelse antagna. När jag första gången läste Uiskottets betänkande, så trodde jag mig icke heller kusna uppfatta någon bestämd mening deraf; men sedermera tyckte jag mig af uppställningen fisna, att egentliga afsigten var aw uppställa sådana grundsatrer, hvilka Utskotte: ansåg bafva bordt tjena till efterrättelse och att det var frånträdandet deraf, som förenlät Utskottet att göra anmärkniscgar emot de klandrade åtgärderne.. Möjligen har jeg misstagit mig, men den enda uppfattning af Uiskottots mening, som syntes mig entaglig, var den, att det egentligen är öfver den uteblifna utvecklingen af ett bättre samhällsskick, som man klagar. Dessa klagomål äro likväl af en högst egen art. Det kan icke nekas, att samhället är i något lidande och sjukligt tillstånd; men hvaruti består. då des: sjukdom? Läkerne dela sjukdomar uti kroppsliga och sinnessjukdomar. Det är ingen materiel sjukdom, rom gör sig gällande uti Sverige; inga stora förluster, inga stora olyckor och lidanden, som hafva drabbat oss; det skulle kanska snarare vara en sinnessjukdom; snarare en obelåtenhet öfver någonting, som man icke har och som man önskar sig. Afhjelpandet häraf erkänner jag mig anse för närvarande böra ligga uti den styrelseplan, efter) hvilken Resgeringen bör handla; och det är endast derigenom som Regeringen kan komma från sin: puvarande passiva ställning till en sktiv, hvarigenom den kan verka och komma till det mål, som bör sökas. Det är derföre jag trott det vara nödvändigt att fästa uppmärksamheten på detta ämne, såsom det enda väsendtliga medel, hvarigenom, eniigt mitt omdöme, Sverige för närvarande ken komma från en obelåtenhet, som synes vara bekymmersam, men som kanske lätteligen kan afbjelpas, om man vill allvarsamt företaga de frågor, hvlika måste jvare afgjorde för att gifva regeringssättet fasthet och styrka. Likväl måste jag medgifva, att svårigheterra äro mångahanda och att det kanske dertill erfordras mera än man i första ögonblicket föreställer sig. Man skulle kanske tro, att det vore tillfyllastgörande att framställa någ:a allmänna satser och att bringa å bane några stora reformfrågor såsom man ofta hört yrkas. Reformer äro visst lätta att påfordra, men att verkstäla dem är något helt annat. Jag har ofta hört nämnas samhällets höjder, och denna liknelse anhåller jag att få begagna. Jag föreställer mig samhället såsom en hög kulle. Öfverst står regenten omgifven af sina Rådgifvare och nedanomkring i allt lägre och lägre kretsar står folket. Kan mean väl föreställa sig, att den, som står vid foten, skall kunna skåda allt lika klart som den, hvilken står på höjden. Det är ej möjligt. Hvar och en; känner, på den punkt ban befinner sig, de olägenheter, hvaraf han omgifves, men icke de som ega rum på andra ställen. När TNE SNRA 3, af A. ULLGREN utgifna, förbättrede och till.