BStånderna gjorda öfverenskommelsen vore väl juridiskt riktig, men ingalunda derföre rättvis, då det Siånd, hvilkes frågan mest gällde, eller Boudeståndet, sade anej., Hela denna förhandlioag stds således i strid med nionde budet, och auader sken at lag och rätt, hado detta Stånd blifvit beröfvadt hvad ds: egontiigen tillxomme. Derföre borda det också hafva hvad det fö;lorat tillbaka igen; och är här således ej fråga om lindring, utan helt sim pels om rättvisa. Tillstyrkte Utskottets förslag. Doktor Thomander ansåg skattenedsättningen vars en illusion, och dea tid, då den kan komma i fråge att verkställas, långt aflägsen. Just derföre hads han åberopat skattejemktning, hvarigenom just icke hel ler någon rubbning I statekroppens förhållanden skule uppkomma, men väl det stora ändamålet vinnas, att sinnena lugnades; i och för hvilket han såledss hemställde, om det ej vore värdt att uppoffra några tusen Rdr. Redan 4829 hade Stats:å det tilistyrkt denaa förändring; af hviltet allt Talaren fann sig böra råda dertill, att msn nu ej gioge alltför njuggt tillväga. Proston Osterman förenade sig härom. Prosten Säve talsde om dan orätt, som genom passevolansens öfverflyttande på alimänna bevillniogen skulle drabba embetsoch tjonstemännen, hvilka redan fö ut å:ergifva till Staten så myckat af sia lön; men någon lindring torde man väl vara skyldig den tungt och ojemnt beskattade modernäriagen. Ta! tillstyrkte derföre, att man mäste för ena sig med Borgareståndet om halfva utskyldens öfverflyttande på berillaingen. Prosten Lundblad såg saken mera från en mo ralisk synpunkt, då missunnandet af andras förmåner vore en lagt. Ingsea blefve heller lidsnde ge nom datita modgifvande; och förfåkterne af det gamla syntes i denva träffaing ej kunna hålla fåltet. Prosten Haillbeck ville visst lätta bördorna för de betusgade, men va:samt, så sat: de ej komme att falla öfver på andra. Noadsättniog till hälften skulle här kusna midgifves. Prosten Sidner trodås ifrågavarande nedsättning på intet säct vara antiglig, då den skule ske på andras bokostnad; utan borde de uppgjorda kontrakterna gälla. Protestarads derföre mot en si dan föräadring, som väl för somlige jordbrukare blefve en lättaad, men för andra de:emot en ny tunga. Dr Agrell villa ej komma hem till sina åhörsra, u.en att kunna säga, att han med sin rösi rökt bidraga till deras lättnad, och då Tal. ej ä!skade halfva mått och steg, önskadsa han heidst, att alt hvarom fråga är öfre:flyttades på bevillningen. I afssende på kontrakterne borde tiden få exspirera, ehuruväl Utskottet baft sica skäl till sist åtgörande, och man skulle kunna tillämpa det gamla: orätt fånget rätt återgåogst. Prosten Astrand hade nu stadgat sla ö:vertygslse om tillbörligheten af skattens upphörande; och borde lindring utsträctes dit, der den mest behöf des. För ksvalleriet kunde passevolansen ge:na bibehållas, ty om rustbållares utrustniogsskyldighat vore ej specielt rämndt; men vid infanteriet äro rotehållarna bestämd: befriade från all utrustning vid möten m. m. Taölaren ville bifslia Utskottets förslag. Prosten Östberg ansåg åligga en hvar att bidraga med medel, för att rätt iaöfva de män till landets fö svar, hvilkas underhåll nu hvilar på roteHarn Prsosten P.G. Svedelius fenn både billighet och rättvisa tala för saken, och hemställde, hvilka följder ett afslag skule hafva för förhållendet emellan folket och dess lärare. Beviljades ej Usskottets för slag, blefve den ru yttrade ömheten ett blott munväder. Både rusthållaro och rotekållare borde haf va lika lind:iog. 1 öfrigt instämnde Tal. med Dr Thomender och Prosten Gunne ius. Prosten Lang biföll Utsk:s förslag. Professor Grafström skulle gerna sett, att hela afgif.en försvunnit, men förenade sig, för att hafva mera förhoppning om framgång, med dem, som tilat för nedsättning till hälfsen. P.osten Örnberg had heldat sett full befrielse fråa denna skattebörda, emeisn det vore med billigheten mest öfverenstämmande, att öfverflytta den på bevillnizgen; och hade Tsl. gerna sett det isynnerhet derföre, att derigenom kunde något fagtare tillknyt.s bacdet melian lärare och folk. P.osten Stenhammar önskade också lä:tnad, så vida dermed ej rättvisan förvärmades. Men omelJan rustoch rotsbållare vore en besiämd skillagd. De förra äro mot vissa ränteförmånser skyldige aut vid möten underbålla karlen, och i medlersta Sverige äro de merändels välmående. Annorlunda är med rotehållare, som väl enligt kungörelsen borde vara fria, men som efier gjorda öfverenskomraelser gerna må vidkännos detta vilkor. D3 vore nöjde att ingå på passsvolansen just då, när husmödra: ne voro förskräckte vid soldatens lock och pock om matsäck för tillstundande mötet. Tel. tvekade, att denna skatt borde öfverflyttas på andra klasser. Det vore obilligt, och om det då ändtligen skulla ske, vore hälften en för stor ef:e-gift; något under I halfva beloppet kunde så vara. tmiastone kunde Tal. ej medgifva mer än hälften. Prosten Bergqvist m. fl. instämde. Professor Geijer ville göra bestämd skilnad melJan rustoch rotebå!lare, då da förre en!igt kontrakt och andre förmåner af räntor m. m. äro skyldige att underhålla karlen vid mötena, derifrån de endre borde vara fria. Men ingen skattenedsättring kunde komma i fråga, enligt Tal. öfvertygel se; en skattejemkning vore det enda cgentligen möj liga, och kunde en såden bär kanske låta sig göra, så att denna börda till bälften lättades för rotehållarne i allmänhet och dertill endsst för de ojemförligt betungade Jemtlands sustbållare. Likväl borde frågan underställas ännu en Riksdag. Preosten Gahne förenade sig med Prosten Säve om halfva passevolanssns uppkörande, likväl endast på den gruad att den skulle försvinna, u:an att en anvan tunga komme i stället. Prosten Ödman yttrade att if:ågavarande förhållande med rotehållarne alls icke kuode drages under form ef kontrakt, men väl det med rusthållar ne. Rikets Ständers formela beslut kunde aldrig anses som kontrakt, då den ena parten, som i detts fall skulle vara kontraherande, sagt nej och blifvit öfverröstad. Tel. kände stt flere fö sök ett förmå rotehållare vid Helsinge regemente till lika efiergift blifvit gjorda men misslyckats. För öfrigt hvad beträffade den åberopade skilnaden mellan rustAh vatabållera visste Tal. väl, att flere rusthåll kun