Aftonbladet – 29 augusti 1840, sida 2

4 vå BAR MPPUPIJ ARE BIivvV VEP VERA LJ MIKE DEM ylida 47 år. Prosten Åstrand med Biskop Holmström, ty vid mantalsskrifningen befrias af Butoriteterna de, som pj äro sådene, att de kunna snses utan svårighet förtjena sin löda. Prosten Nordjammar hade deremot svårt att öfvertyga sig, att någon skatt verkar till godo. Hvärföre icke då börja tidigare och ju förr dess heldre med att betala mantslspenningar? Förenade sig med Br Grafström. Telaren anpmärkte derjemte, att vid meantalsskrifningarne ej torde vara så lätt stt fiona gränsen och skilja emellan dem, som skola betala och dem, som böra befrias. Prosten Källgren snmärkto äfven, att zuktoriteierne vid tillfället väl kunna befria klenare personer, men sådant berodde dock på godtycket och skedde ej alltid med rättvise; och bände det nog ofta, att Kammarrätten kommer med efterräkningar. Gezom votering bifölls slutligen Utskottets betänkande som föreslår 47 är såsom mantalsskyldighetsålder, med 29 ja mot 43 nej, som ville bibekäålla nuvarande å!dor. Biskop Holmström veserverade sig. Om lagmansoch häradshöfdingeräntan diskuterades en stund. Prosten Astrand yrkade bibehållande, emedsn behofvet eljest annorledes behöfde fyllas. Deremot voro flere Talsre för dess totala försvinnande, såsom Prsostarne Sylvan, Källgren, P. G. Svedelius och Hallbeck. Biskop Agardh önskade nedsättring, ty Konungen sjelf vore för en sådar, och denna skatt vore ej någon grundskatt. Dorefier gjorde sig genom Prosten Hallström den mening gällsnde, stt om denna ränta komme att upphöra, äfven storbbusmedlen borde försvinna. Genom votering afgjordes först, mod 22 röster emot 91, att denna ränta ej kommer att forfara, Derefter afgjordes med 32 röster mot 9, att den kommer att upphöra, med vilkor, att sterbhusmedien äfven försvinna; då deremot då 9 voro för bifall till Uiskottets betänkande. Mot denne sammanbiadning reserverade sig Professor Geijer, med den förklaring, att han votersds för den förres upphörande, emedan den olika drabbade jordbruket, men för sterbusmedlens fössvinpando kunde han ej röste. Plenum den 43 Augusti. Föredrogs StatsUtskottets utlåtsnde JM 41984 om fortfarande tills vidare af anslaget till Rikets allmänna ärenders beredning, hvarom yttrade sig Biskop Heurlin, att hen ansåg, i fall denna institution skall upphöra, det en annan i dess ställe vore nödvändig; och instämde Talaren i Hr Mobergs 7eservation. Härl förenade sig Biskoparne Nibelius och Hedren, Professor Geijer och Prosten P. P:son Svedelius. Prosten Lundblad ovsåg alliför oformligt, om msn, då denna inrättning Dyss blifvit uppbäfven, skule vilja befva den åter; bverföre Konungens proposition borde hafva företräde, då i annat fall det vore nödvändigt att förse embetsmännen med pensiop. Prosten Hallström underkände visst icke Hr Bcurlins skäl, men ville att Regeringen skulle föreslå en mera ändamålsenlig inrättning. Derom förenade sig flera; äfvenledes Professor Geijer, men med det vilkor stt, om allmänna beredningen skall upphöra, desse embetsmän få pension, eller uppföras på stat. a Prosten Sandberg anmärkte, att, ömEn annan institution skall träda I dennas ställe, det behöfs tid att öfvertyga sig om hu:udan den lämpligast bör vers, så att den motsverar behofvet, semt att organisationer borde vara gjord, innan anslag beviljas. Betänkandet blef af Ståndet bifallet. Mot detta beslut reserversde sig Biskop Heurlin, Doktore:re Hagberg och Waliin, samt Prosten Lundmark. Derefter förekom samma Utskotts betänkarde M a08, aller Konungens proposition om lönereglering för de under Stats-departementerna hörånde expeditioner, hvars första punkt om Justitie-departemeniets expedition, bifölls, äfvensom andra punkten, cm Lsndtoch Sjöförsvars-departementets; men om den tredje punkten, eller Ecklesissiik-departemenrtsexpediiionen och dess öfvertalige tjenstemän, talade flere emot Biskop Ilurlin, som deremot sökte bevisa hehofvet af ännu flere tjenstemän, emedan eljest vore omöjligt att sköta de cupphörligt tilltagende göromåler. Af motsatta meningen voro särdeles prostarne Hallström och Sandberg. Konungens proposiiion bifölls. Fjerae puakten om tiden för löneberäkningen beslöts skola återremitteras, med den förändring, att lön bör utgå från den första dagen i den månad, som följer efter den dag man börjat tjenstgöra. Femte punkten, om uppförande på indragningsstat af åtskillige inom Konungens kansli och Jusiltie-revisionen befiatlige embetsmän, bifölls efter en diskussion, hvari man erinrade om långsamheten i befordringsväg inom dessa verk, då t. ex. ö50:års män först kunna blifva Protokolls-sekreterare. Sjette purkten återremitterades, och sjunde punkten hade redan förevarit. Utlåtandet JM 212 med anledning af återremiss al MM 52, om passcvolansens upphörande, företogs derefter, och beslöts om första punkten, eller furage-passcvolansen, att den skall fortfara. Andra punkten om mötespassevolansen, föranledde en långvarig diskussion, hvaraf följande är hufvudsakliga innehållet. P:osten Gumaelius hade ej gjort sig stora förboppninger om besparing i allmänhet, ty hvad som bosperss på ett ställe, återkommer såsom behof på ett anpat, alldenstund i och med det samma menniskosägtets utveckling fortgår, statsorganismen äfven måste sträfva till och öfvergå i ett bättre skick. Lag!igheten af nu ifrågavarande skatts upphörsnde ville Talaren lempa; men denna skatt vore förhatlig, och just derföre borde den upphöra. En lindring i bördorna borde dock lika träffa alla; detta vore likväl ogörligt med Sveriges olika beskattade. Således kunde endast ett jemnande af det ojemna komma i fråga, och vore då så godt att hela denna gu upphörde; ty då kunde man säga, ett man vid denna Riksdeg å.minretone börjat beträda eh väg, hvilken ssdan borde följas, till dess man hunnit ett önskansvärdt jemningstillstånd. Prosten Nordhammar började med att uppläsa en Kongl. förordning eller kungörelse för Elfsborgs och Dablslend, af det uttryckliga innehåll, att arotehållare ej skola vara förpligtade att skjutsa soldaten icke heller lemna honom matsäck, när han beger sig till möte, hvilken förordning han beklaförsa äfanhes Lu.