Aftonbladet – 29 augusti 1840, sida 2

AO TOA SA STAR SAM TYFR GC PE RARNAPRET n rersemiss af BevillningsUtskotte:s betänkande, på det att exportförbud må fortfarande bibehållas för bergmalmer, deraf tillverkadt tackjern, äfvensom för ostämplade, oborrade kanoner, lod och lödjor öfver ett skeppuads vigt med flera uppräknade artiklar, hvilke, ansedda lika med tackjearn af både gemla och nu föreslegna tulltaxa, blifvit af denne sednare medgifne till utförsel emot 4!, Rårs tull; på det att stårgjern af ella slag, joremanufaktur och jerpsakrot, smidt och gjutet, måtte hädanefter som hittills vara förbudet till införsel. Koettingear, gjutgods till maschinerier och alli annat ej specificsradt gju!gods, grytor, kittlar med flere dithörendö artiklar bibehållna vid nuvarande högre införselstull; och slutligen på det att stångjern måtte från al utgående tull vårda bofriadt på skäl, som af så måvga andres, synnerligeast af jernkontorets fullmäktige i en underdånig, till Kong. Maj:t å brutssocieteters vägnar framförd aniökning, den jag till Boavillniogs Utskottets synzperliga uppmärksamhet vördsamt rekommenderar, blifvit så fuliständigt ansifne, att jeg förgäfves skulle söka att lägga något dertill. PRESTESTÄNDET. Plenum den 43 Augusti. Derna dag afslutade Ståndet hufvudtitlarne. Först inleddes likväl ef Prosten Åstrand en liten serskild epieod om edjunkiiovsmedlen för universiteterna, som förra plenum biifvit belt enkelt förbigångne; enastende Hr Prosten, att darom kunde fattas baslut, sedan frågen om emeritilönerna I Förstärkta Utskowtet blifvit afgjord. Afssmma tanka var Professor Geijer; men Biskop Hedren tänkte snnor:lundea, Hr Astrands åsigt gjorde sig dock gällande; och tindrar således ännu en gnista af hopp för Adjuskternsa. — Derefter föreiogs hvad som återstod af tionde hufvudtiteln, och var börjen att göra med elementarläroverken, hvilkas beskärda andelar blefvo bifallna. För Biblioteket i Linköping. med dertill börande eamlingar, uppträdde flere Talare, såsom Biskoparne Hedren, Holmström och Butsch, alla vitsor h—-— ch be Jo a mm mm se dande behofset af anslag. Prosten Gumaelius var I deremot af den tanka, att intet hibliotek företrädesvis borde gynnes, och Doktor Moren föreslog Ståpvdet, att i allmänhet stadga den grundsats, av hvarje Gymnasiibibliotek, så snart det kan räkna 10 å 412000 volumer, och har tjenlig lokal för de res uppställande bör vara berätvtigsdt till lika förmån, som Linköpings Gymnasiibiblotek; hvartill många af Ståndet ville gifva sitt bifell. Linköpivgs Gymnasiibiliotek beviljades 400 Rdr, och Bibliotekarien derstädes 480 Rdr. Huru med de andra går, torde en blifrande Riksdeg få på sitt ansver. Till en Rektor och tvenne Kolleger vid Uddewalla Lägre Lärdomsskola, som lära vsrit så illa lönta, att de uppehållit sig genom så kallade matdegar i de bättre kusten, beviljade Ståndet 200 Rår, byaraf 400 till den förre och 50 Rår till hvardera ef de sednsre. Till Gymnastiska Centralinstilutel beviljades 4,400 Rår, med vilkor, att lärarelever för gymnasicrna och elementarläroverken der skola få undervisning, om de infinna sig med Konsistorii förord. Vid öfriga punkter under denna hufvudtitel tilldrog sig ingenting, som är värdt att anmärka. Allmänna Indragningsstaten. Alla punkter biföllos, i enlighet med Utskottets förelag, utan synnerlig diskussior; äfvensom Utskottets afslsg på Kornungers proposition, om pensien för framlidne Exscellensen Adlersparres efterlefvande maka, genom votering bifölls med 24 ja mot 49 nej. Sedan kufvudtitlarne således blifvit genomgångna, uppsteg Prosten Sandberg cch förklarade, ett han reserverade sig mot Ståndeirs beslut i slia de punk: ter under de ä försa bufvudtitlarns, der enslag bopjliata utöfver Utskottets förslag. 1 denna reservatlon asömarae sig atrven aemttegs: Lektor Laurenius, sawt Prostarve Hallström, Lyth, Säve, m. 9. Betänkandet M 224 skulle hvila, till dess voteriog försiggått i Förstärkta Uttkottet. Statsutskottets betänkande J4 126, med enledning al återremiss af MM 64. eller inkomstbetänkandet förekom derefter. Afradsspanmålsprisens höjande, enligt Utskottets förslag, till 6 Rdr tunnsn, ansågs af Biskop Heurlin betänktigt, då deraf ovilko:ligt skulle uppstå brist, hvilken Riksgäldskontoret finge fylla, och föreslog ban derföre 5!, Rdr såsom ett billigt medium. Deri instämde äfven Prosten Stenhammar. Prosten P. G. Svedelius deremot kunde kneppt se en sådan brist inom möjligbetens gräns, alls icke inom sannolikhetens, då, med 5 Rdr pris, under sednast förflutna öä åren ett öfverskott i stasskassen af 3 millioner vors att fincs, hvadan ett medelpris af 6 Rdr ingslunda vore farligt att bestämma. Denna mening delades af Prosten Säve. Prosten Åstrand fann det inkonstqvent, att ej hålla sig inom Utskotteis förslag, hvartill han tilstyrkte bifall. Doktor Thomander ansåg, då penningar och årsvexten i detta problem äro båda okända faktorer, ej så lätt att fiona resultatet; derpå borde också ej läggas bela den vigt, som på den vida mera maktpå liggande bränvinstillverkniogen och tullen. Ståndet skred till omröstning, då 46 röster, som voro för ett medelpris af 5, Rdr, segrade mot 42, som gillade Utskottets förelag. Om skattläggningen på Öland (uppstod mycken debattering, serdeles emellan Prosten Sandberg, som å ena sidan med all värma förfäktade de i hans tanka förfördelade Ölandsboernes rätt, och å anöra sidan Psosten Sterhammar, som ej ville erkänna sts annat än rättvisa dem vederfarits. Ståndet beslöt ait, likväl med någon ändring, förens sig om sedrare delen af en till Konungen ställd skrifvelse från Ridderskapet och Adeln, hvilken i någon mån tycktes hafva för afs!gt att bereda lindring åt de ifrågevarande skattlagde. Mantalspenningarne fremkallade flere Talare, hvil kas snförande i korthet följa. Biskop Holmström ansåg dem moraliskt nyttiga, emeden föräldrar deruti böra se en uppmaning att hålla sina bern till arbeten m, m. Professor Geijer och Biskop Nibelius m. fl. förenade sigHhäri. Prosten Lundblad tyckte det vara skäligt, att, inpan man kommer i mantal, man bör kunna göra skäl för namnet; önskade derföre uppskof till 47 år. Professor Grafström ansåg 48 år vara tid nog till erläggande af sådan personel afgift. Prosten Lindmark instämde. Prostarne Källgren och Afzelius önskade också uppskof, så vidt det gälde allmogers barn, som före denne tid mycket sysselmvetags mad raliosinnenndarvutanlnaen mes a,