Aftonbladet – 29 augusti 1840, sida 2

jessa tröstare, att hemmanen 1 de trakter, der stångjernsverken egentligen ligga, der barrskog beldst våxer, oftast äro så ytterst svaga, att ingen synnerlig uppodling eller förbättring är möjlig. Dock icke allenast i de trakter, der stångjsrnsverk finnas, är det, som följderna af den tull-lagstifning, man vill göra gällande, skola stadna och uiöfva sin förderfliga inflytelse. De skola sprida osäkerhet och misstroende i aila de näringar och förhål landen, som stå i sammanhang med bergshandterin gen, rubba den enskilda krediten, medföra en vådlig fluktuation i egendomsvärden och på det kännbaraste drabba hvarje sädesproducerande ort, ge nom förlusten af den säkraste och högst betydliga gfsättning, som bruken hittills beredt. Iogalunda kan man, såsom försvar för tackjernets frigifvande till utförsel, åberopa stångjernsbärdarnes och andsa förädlingsverks oförmåga, stt förarbeta allt det befintliga teckjornet. Nedspstå ende tablå utvisar, huru nära förädlingen, äfven till qvantiteten, har följt tillverkningen afråämBet: År 1833 uppgick tillverkningen af tackjern till . . . . . . Sk:pd 506,470: 22. 6. Af manufakturoch ståogjern B02,440: 9.40. Exporten al d:o . do 457,860:17. — År 4834. Tillverkningen af tackjern 482,444:45. 7. Af manufakturoch stångjern B037354:14. — Exporten af dä:0 C:o 430,3554: 16. — Ar. 4835. Tillverkningen af teckjsrn 517.609: 24. 6. Af marufskturock stångjern 516 394: 6.42. Exportan af d:o oo do 531,709: 2. — År 4836. Tiilverkningen af tsckjern 545,349: 44. 11. Af manufaktu:och stångjern 3563,999: 2. 4. Exporten af d:o d:a 502,649: 4. — År 4837. Tillverkningen af teckjern 559 551: 147. 46. Af manufskturoch stångjorn B67929:— 48. Exporten af d:a 2 6:0 363.511: 15. — Ar 1838. Tillverkningen af tackjern 560,220: 23. 44. Af manufakiuroch stångjern 576,236: 41.41. Exporten af d:o d:o a 556,562: 13. 15. Ar 4839. Msvufekturoch stångjernstillverkningen säkert . . . 600,000: — — Om icke skilnaden i vigtsorter gåfve något öfverjern, så hade redan tsckjernabrist varit förbanden. Man ser för öfrigt bäraf, huru förädlingen af tackjern hållit steg med tillverkningen af detsamma. Att behofvet af fackjern inom Sverge låter lifligt känna sig, tyckes ytterligsre, och, efter min åsigt, ovedsrsägligt ådagaläggas derigenom, att priset derå långe hållit och för närverande håller sig serdeles högt, under det att stångjernspriset beklagligen fortfar att falla, ÅAnnu mera skall detta behof låta känna sig, då alla de på sista ären baviljade, betydliga smidesiillökninger hunnit sättas i verket. Och skulle i tidernas längd, emot förmodan, en sådan öfverproduktion af tackjern uppstå, som förtjenar afseende, så föreställer jag mig och tillstyrker, att en klok styrelse, före expsrimentet af tackjerngexport, måtte lossa den inhemska stångjernstillverkningen, vare sig inom eller utom bergslsg, från alla inskränkande band. Mine Herrar! Jag har nu, efter min förmåga, visat vådan och obehöfligzheten sf den förändring, men yrkar i frågan om utförsel af tackjern, hvsrmed det förvånande projektet, att utföra sjelfva dessa bergmalmer, grunden eller yttersta, hittills afundade materien för det framför annat berömda svenska jernet, är så nära förenadt, att samma vederläf8gning här måste anses gälla eller icke gälla. Må man ej svara mig, att denna förändring låter fis PÖNR PÅ LÖsÖksAtg bar återgången öppen till det gamle. eller tvenne kunna ruinera en industri, men decennier resa den icze åter upp ur sin förnedring. Sedan kepitelerne blifvit dragna ur denna riktning, sedan konstfärdigheten -kommit i glömeka, sedan de gamla jernverken nedfallit eller i 2ndra inrättningar öfvergått, framtrollar icke mera den mest gynnande lagstiftning någon Phenix ur stoftet af förgånget välstånd — uppbygger icke den klokaste beräkning på åratal, hvad ögonblickets obetänksemhet i en handvändning nedrifvit. Må man icke svara mig, att ett land, der industrien funnit föga utveckling, ej kan, utan ett alltför kostsamt bortslösande af annorledes bättre användbara krafter, utan verklig förlust fortsätta täflan med stater, hvarest kapitaler hopat sig och konstfärdighet drifvits till sin höjd. Denna sats kan väl egatillämplighet, derest man på en gång afser och vill omfatta alla möjliga utvägar till industriel förkofran, men nägra af dessa måste man dock alltid utvälja, för att på dem nedlägga sin egentliga kraft, sins synnerliga sträfvarden, och dymsedelst i dem kunra sogrande, eller åtminstope jemnstark, möta sina medtäflare. Gifver ran sleppt och oeftertänksamt på en gång upp alla sina industriella stödjepunkter, har man cbhjelpligen förlorat slaget och måste slutligen ödmjuka sig under segrarens bhandelsöfvervälde. Skall inom Sverige någon näriogsgren utses framför endra värd, att försvaras med nationelsammanbhållning, med uppoffring af alla enskildt stridiga åsigter, hvar finna pågon af sådana sympathier icom vårt land, af sådan vigt för detsamma, som bergshandteringen? Skyddom den derföre med ledning af utländningens efterdöme och egen erfarenbet, betänksamt och noggrannt; afvärjom 1 tid det slag som ru hotar, och må bruksegarei ställe: söka till, att med stegradg bemödande, med stigande skicklighet uppdrifva sina förädlingseffekter till möjligheten, att göra det utländska företrädet stridigt, till en ståndpunkt högt öfver den, som Syenska jernhandteringen ännu kunnat uppbinna. Må icke genom en öfverilad, måhända skenbart tidserlig åtgärd, det ögonblick varda kommande, då vi icke sjelfve kunna bereda, utan måste med utländningen köpslaga om alla våra behof sf jern och stål, från jernstången till gynålen, från ångmaschinen till hänglåsst, från kanonen till bajonetten,.från lian till pennknifven; må icke en framtid finna oss såsom en utländsk industris legodräcgar, som Eaglands och Tysklands arbetstorpare, tilldess åter en Gustaf Wasa står fram och sliter bojorna och Spränger åtskiljs handelförtryckets smådespoter! Med en önskan, gående varmare ur bjertat, metones miänfökedt a Mla Detta är ord uten verklighet, floskler uten sanning. Ett år tim NN An an As