Aftonbladet – 29 augusti 1840, sida 2

va BUPULSUSJVIRN BIUSURSUS FBIUTUYR VIBVIS. Inom Bergsleg: Bergsmanssmide . . 60,297 skepp. Brukssmide. . ... 42665: 102,962: P Utom Bergslag .......os.-0223,458: V Summa 326,420 skepp. Då denra summa uzsder de sist förflutna åren ken anisgas vara ökad i lika så hög progression, som smidet i allmänhet, och således öfver hälfien at hela stångjerostillverkningen. befiones i nödvän digbet, att uteslutande med köpt tackjorn uppehålla sig, då, i händelse af tackjernets frigifvande till utförsel, jag redan förut utvecklat möjligheten för utlänningen att öfver bjuda våra inhemska stångjernstillverkare, helst ifall England och Preussen, hvilket ingalunda är otroligt, skynda att med premier uppmuntra tackjerns-importen, och, till vin nande af samma mål, ytterligare höja tullen å vårt ståvgjsrn; då det således är satt utom tvifvel, att våra inhemska på tackjernsköp grundade förädlingsverk måste gå under, och förr elier sednare, tvingas nedlägga deras arbeten; då man vet, att dessa verk blifvit, under lyckligare konjunkturer och under fast öfvertygelse om de legars helgad, hvarpå de grundats, a? sina nuvarande egar8 dyrt förvärfvade, hvilta icke rimligen kunnat föreställa sig det snara inträffandet af en sådan omhvälfning i gällande merkantila principsr, som den, hvilken pu står för dörrer, så torde det icke undfalla den likgiltigaste känsla för andres rätt, eller det mest fördomsfulla begrepp, ett en orättvisa af serdeles förnärmande natur, I och med den föreslagna förändringen begås emot ex idog klass madboraare, hvilke, genom ett enda legbud 2e omintetgjords sllt, hvad dei bopp om framtida gagn företagis och uppbyggt. Olyckan vore dock, hved värst är, kännber till sina verkningar för hela samhället. Man ersätter Icke värdet på handelsvägen af den försvunna stångjernsexporten med en lika qvantitet exporteradt tackjern. Dertill skulle fordras en ökad tackjerostillverkning af minst 400.000 skeppund. Hvarifrån skulle väl de tagas? Der köps-teckiornsbrukens skogar ligga, der fionas inga malmer, inga masugnar, och att kolen ej bära trehsportkostnad öfver 2 å 3 mil, det vet den osrfarnaste. Om men ville bygga masugnar till exempel på Dablsland och i vestra Wermlend, hvarifrån då taga malmer? Grufvorne i Wermlands Bergeleger lära icke lemna öfverflöd för nuvarande behof, än mindre för ett med 66 procent förökadt. Ifrån Nora, Grangärdet ;elier Norberg, der grufvornes tilltsgande djup re: dan lagt en del öde, skulle det icke bära sig att forsla malm. Således 89 vi hela den jernhandtering, som ligger vester om Wenern, gsnast rulnerad och fäderneslandet beröfvsdt de kapitaler, som den inbringer. Samma förhållande inses lätt, att mer och mindre snart inträffa för samtliga föräd :lingsverken, utan att jag behöfver trösta med flere exempels anförande. i Och alia de serskilda porsoner, hvilkas förenade krafier drifva det ssmmansatta machineriet :f dylika inrättninger, alla de härdade och idogo erbetare, som offrat möda och tid på inhemtandet af jerohandteringens hedrande yrke, alla de talrike hushåll, hvilka bofäst sig och fiona sin bergning tvid bruken, buru skulle icke äfven de indrasgas i ;det förderf som botar. De skulle snart stå öde och :förfaila dessa trefliga, af en viss välmåga präglade :boningar, som nu ej sällan till utssende af små stäåder och köpingar utbreda sig krirg de större Iwarkan. I tievera i da ensyt bes råa 7; yr OtK St Uttömda fattirgaerens inådebjon, skulle denga nu sjolfständiga, sökta och ;värderade samhällsklass förbytes och blandas bort I det stigande hafvet af en öfverband tiagande pau perism! Sedan elden slocknat i härdarae och aretsklockan tystnat, skola de vandra ut i massa för att tigga bröd eller erbete, och kanske skall iman hafva intetdera att gifva dem, sedan den nä sting, som skänkte så många armar sysselsättning ioch landet kspitaler, fått oförhindradt kastas öfver oda. Kring land oeh rike skola de hungrige och rysande föra förbernelsen öfver den åtgärd, som gjorde onyttig och bortkastad all den färdighet de i sitt tunga yrke förvärfvat, som dref dera utan bostad och utan uppehälle landiflyktige kring eget :fädernesland. i Hvilken, som victertiden genomrest våra skogsrakter, har ej med en glad och lifvande känsla åträffat våra nordiska karavaner af ända till bunradeials med kol, tackjern eller stångjern fyllda lass, färdandes till eller ifrån bruken? För hvem r obekant, att allmogen, åtminstone I en stor del f rikets provinser, i körsior och andra biträden jåt Bruken påräknpar sin mest bufvudsskliga, kontavta förtjenst? Hvem vet ej, att brukens inkasssrade summor i tusende riktningar strömma ut och fördela sig på bela den ofsntliga personal, som i mer eller mindre mån med körslor, med erbetsbiträden, med byggnsder, med skeppning och allehanda leveranser går denna vidt emfettandeiadustri tillbenda? Huru månget litet landtbruk finnes icke grundadt, med bestämdt hänseende till den nödvändiga binäringen sf arbetsprestationer, åt verk, som förädla tackjern, utan hvilket arbete den påräknade besutenheten, esdagt af en smal gränslinea vore skiljd från backstugusittarens elände. Det är sllmogen, den fattigare, men ändock besutna delen af alimogen, hvars utkomst synnerligen hvilar på besen af tackjernsförädlingens möjliga fortfarende, Det är just bland dem, som ifrågavarande åtgärd kommer att slå sina hårdaste slag. Må allmogen, må framför allt de:s nu församlade representanter taga i akt hela vådan för dess sanna intresse af det stog, man står beredd att taga. Månget med svett och möda tillktämpadt obercendes kall komma att gå unter, mången ur en karg jordmån uppbruten hemmansdel att lemnas åt klubban, mången förut burgen husfader skall tvingas att utvandra från den ärfda torfvan, i samma ögonblick stångjornsverken icke längre blifva i stånd, att fullfölja deras verksamhet, att sysselsätta alla!de olika krafter, hvilka förut ispridda provinser, äfven jlångt från jerngrufvorne, ikring dem koncentrerades, Förgäfves skall man invända: cbonden må i stället utvidga sitt landtbruk, låt honom lägga ned ET san daga arhatna nå havmmanedart. — AL j Å :