Aftonbladet – 29 augusti 1840, sida 1

omkring 60,000 i det egentliga Sverige, och åter. I stoden i Finland. Å Vid 4833 års slut utgjorde smidet: linom Bergslag . . . . skepp. 402,962: — — lJutom dito . . . . 538,834: — — Summa skepp. 441,796: — — i 4.190 bärdar med 725 hamrar. i Vid 4838 års slut uppgick privilegierade smidet: 4. Efter äldre författningar emot hammarskatt till . . . . . skepp. 329,940: 43, G. Å Frälsesmide. . . . . 47,378: 6, 35. IB. Efter 4833 års förI fattning till , . . . D 159,968: 4, 3. IC. Enligt förordningen den 26 Oktober 1838, till oo . ss. . . 0 cv D 19,160: 41, — Hemmarskatten . . . 6,282: 47, 3. Summa skepp. 529,739: 48, 49. Vid 4839 års utgång befanns smidestillöknirgen under året utgöra: Nytt privilegieradt smide skepp. 2925,431: 45, 40. En tredjedel tillökning enligt 4838 års författDåDg. . . ss e 0 4 D 47,583: 45, 2. Hemmarskatt derå . . D 714: ö, 9. hvilket samman!agdt med det för är 4838 anmärkte. . . . . 529,739: 48, 19. lemnar en Summa af skepp. 603,469: 45 Föreståonde resurt lägger således ovigesligen i dagen, att ifrån 4763 till förlidet års slut har! stånggiornssmidet fördubblat sin verksamhet. Isynnerhet när man tager i batraktande dåna förlust, som Sverige, äfven i detta hänseende; i och: med Finland lidii. Och dessa arströngningar, deest nperffulla bemöderden vill man ru med ett end: maktspråk göra om intet. ; Och det är, besynnerligt nog, inom sjelfva hand-) teringen, som man fianer dess vaderstkere. Under hela den förflutna perioden kafra alla åtgärder bidregit till lättnad i tackjornsafsättninger. Under det att Bergslagerna slitjemt nediogt masugnar, har? tackjernsafsättningen högst betydligt utvidgats, dels genom förfatiningar, dals genom den nu vissde u;vidgningen i smidet. Få näringsgrenar lära inom så kort tid kunna fägna sig åt så stor framkomst som tackjernstillverkningen. Icke descss mindre är des Svenska bergsmannen, som gör ifrågavarende obetänkta avfall emot stivgjerzintillve;keren, och som först skulls skada denne, men gnert derefter sig sjelf och hela lardet. Synberligen hafre bergs-Å männen föranlåtits till detta steg förnämligast deraf, att tackjernsprisen icke förefellit dem nog höga, dels ock deraf, att de låtit intsga sig ef den moderna läran, 8stt absolut frihst stu!le vera ett osvikligt botemedel! för allt ekonomiskt bekymmer, uten att derjemte hafva gjort sig den mödan att forska huru det står till i jernhendeln, huruvida det ör ett verkligt öfverflöd ef teckjern, som någon gång hear nedtyngt priset. Denna forskning är också icke lätt gjord. Af minca ofullzomliga beME å detta afseende vill jsg likväl hoppas, lig tidrymdutredt, så att man derå mö kunntyrubda ett omdöme. . Af vidåfogade, ur officiella hsnåilingar uppgjords taball öfver tackoch stångjerns inventarior och? priser från och med 4807 till närvarande tid sy-t nes, att tackjerns-inventerlerne på Siociholms vig, ellor förrådet af det tackjern, som vid årens sluti der funnits och som ofta till en del varit försåldt,! ehu:u det på sena hösten ej kunnet afaemtas, al-5 drig varit stort i förhållande till tillverkningen, ut-i gjort i rundt medeltal 40,000 skeppurd, bar en endet sång uppgått till 24,000 skeppund, deremot ned-f gått till blott 346 skeppund, hvaraf endast 2 skep pund Norbergs tackjern. De inventarier af stång-å jarnseffekter, som under samme tid legat på sam-1 ma våg, sår i runda medeltal till 450.000 skepp., bar varit 417 817, aldrig under 405,000 skeppund.4 Det högst märkvärdiga dervid är, att åren 1810 tilll 4815 äfvensom 4822, då stångjarns inventarierpaf vero serdeles betydlige, voro tackjerns-inventarierne under medium, och u!gjorde sistnämnde året! blott 2,400 skespund. Deremot hafva desse sed-j pare blifvit vida högre, då setångjernet haft stark efeång, såsom till exempel åren 1818, 2819, 1827,4 4828 0. 8. Vv. Örfverekottet har således icke såå mycket härflutit af bristande alsättning, som ickef mera af en utvidgad tackjernstillvorkning då kon-f junkturen dertiil lockat, utsn att på samma gång en ökad tillvsrkning af stångjern varit tillåten.f Betraktar man de olika stångjernspriserne undert olika år, så bekräftas detta ytterligare, ty meren-5 dels följss det ökade sångjernspriset året derpå af ett ökadt tackjernsinventarium. Der varan är dyr,f dit kommer den i öfverflöd, det är gammal erfarenhet, är följden af uppdrifoe spekulationer, hvilkes misseförbållanden ingen lagstiftning kan för till-å fället afhjelpea. I allmänhet vis:r tabellen, att o-å sktadt den begränsade rättighsten att tillverks stångjärn, hafva tackjernsoch stångjernspriser följts åt, samt att bergsmän cch stårgjernstillver-å kare merendels delat ljuft och ledt af konjunkturen. För närvarande är denna så ovedersägligt ti förmån för tackjernstillverksrne, att projektet om tackjsrnsexport aldrig varit mindre af behofvet och omständigheterne påkalladt. Den frisre konkurrensen eller, med andra ord, den nyligen på sista åren starkt ökade och sig ännu mera ökande stångjernstillverkningen inom och utom Bergslag, hafva äfven för framtiden satt bargsmänrnen uti den fullkomligaste säkerhet, så länge ännu Svenskt stäng-! jern kan exporteras. Först i den olyckliga stund, då sådant ej mera låter sig göra, kan och måste den sannt fosterländske statsekoromen tänka på utförseln af tackjern, som då icke läref böra bela-f stas med någon tull. i a I