Aftonbladet – 28 augusti 1840, sida 3

ädladt af mycken gedigen smak och musikalisk känsla. Det röjes alltigenom att Hr S. förstår denra konst, som aldrig är den blotta mekanismens, att läsa sitt arbete helt, såsom vi skulle vilja kalla det, att icke allenast mer eller mindre felfritt stafva och lägga ihop, men att äfven underordna de serskilda fraserna under den allmänna meningen af det hela och derigenom återgifva kompositionen som en sammanhängande tanke. Det fordras verkligen att bra uppmärksamt och noga följa med Hr S.:3 fingrar, der de fladdra så otvunget och lätt öfver tangenterna, för att kunna uppskatta hela graden af de utomordentligt svåra uppgifter, som en Thalberg, en Listz, en Henselt förstå att i sina arbeten nedlägga i afseende på fingrarnes böjlighet, sträckning och styrka, säkerbeten alt i vidunderliga språng attackera isolerade tioner, säkerheten att genomlöpa oktavoch decimaskålor, o. m. d., så legert och obekymradt vet ban att utföra allt detta och gifva derål i massa en karakter cch, en helgjutenhet, att man annars tror sig höra endast ganska vanliga och beskedliga saker. Hr S.:s talang synes dessutom omfatta de mest olika genrer, och det är svårt att afgöra 1 hvilket fall han högre bör skattas, i den kantabla och innerliga exekutionen af adagiot och den sentimentala stilen, eller den energiska, eldiga och under alla de yttersta svårigheter obrottsligt taktsäkra behandlingen af det grandiosa, det bravurartade, eller det graciösa och eleganta af broderier och finesser. Hr .S. lät höra tvänne egna kompositioner, en briljant fantaisie på themata ur Fra Diavolon samt en högst pittoresk etyd, kallad Trollpackornas dans,, ett stycke lika karakteristiskt genom sin hemska verve, som i fråga om en halsbrytande mekanism förvånande. Hr S., för hvarje nummer helsad af de mest enthusiastiska bifallsrop, blef efter sista stycket inropad, hvilken artighet han besvarade med en annan, den att utöfver de annonserade numrorna exeqvera en på köpet, Konserten utmärktes för öfrigt genom några romanser, sjungna af M:lle Lind, med denna glödande känsla, som, utom det verkliga mästerskapet i öfrigt, gör hennes sång så högst intressant framför hvarje annans, samt af de härstädes någon gång förut med så stort bifall hörda scenerna ur första akten af ,Barberareny mellan Hrr Gönther och Belletti; den sednare isynnerhet tycktes oss för qvällen högst animerad, och meddelade både genom sitt lifliga spel och sin sång samma upprymdhet åt publiken. Huset var, såsom under denna tidiga säsong mindre är att undra på, icke fullt. H. M. Drottningen samt Kronprinsen och Kronprinsessan bivistade konserten ända till dess slut. TN