— Man bar af diskussionen i Bondestånde om Regeringens proposition rörande anslag til Riddarholmskyrkans förseende med nyit tak m m. erfarit, huru föga uppmaningen af den store Gustaf Adolfs och de tre Pfaltziske Carlarnes skuggor verkat på det Hedervärda Ståndets känslor, hvars majoritet i denna, likasom i en bop andra anslagsfrågor, synes oalbängig a både fördomar och konsiderationer. — Likväl torde, då förenämnde poposition förekommer till afgörande, en ry imponerande vålnad anrycka, för att förstärka de argumenter, hvarmed det äskade anslaget beledsagas. Atminstone företer sig till en sådan förmodan skälig avledning, då Riksmarskalksembetet, som lärer sysselsätta sig med Riddarholmskyrkans inre dekvrering med alla Svenska tropheer och segertecken, äfven beslutit derstädes uppsätta Carl IX:s rustning och bäst. Som högstdensamme icke har sitt hvilorum i berörde konunga-mausolt, utan i Strengnäs domkyrka, der hans bild äfven finnes 1 koret uppsatt till häst, är det svårt att finna förklaringsgrund till den beslutade uppställningen af hans stridshäst och rustning på förstnämnde ställe, om ej dessa stolta minnen af den oförskräckte Konungen, som var, såsom bekant är, en kraftig folktämjare, äro ämnade att i förhand varande tidpunkt utöfva en helsosam verkan på folkrepresentanterne, till båtnad för den helgedom, der de nu mera komma att förvaras, — Regeringen har ej funnit lämpligt att samtycka till en af Krigskollegium gjord hemställan om vaktgöring af Invalidkorpsen utanför konfidenshuset på Ulriksda!, der den s. k. lifrustkammaren är inrymd, men deremot tillåtit att, i fall sådant befinnes nödigt, väldiga lås, reglar och galler måga anbringas till de derstädes befintlige dyrbara fornlemringars, säkrare förvarande, än med krassiige invalider. MNC NEO