Aftonbladet – 28 augusti 1840, sida 3

Då vi sålunda i recersionen lära misstagit oss om meningen hos Skånska Postens redaktion sjelf, anse vi rättvisan fordra att äfven här upptaga dess sednare förklaring. —ttt— — En anonym artikel bar blifvit Red. tillsänd, innefattande anmärkningar, i afscende på språket uti andra häftet af Bihang till Litleraturbladet, af Geijer. Uti denna artikel anmärkas åtskilliga inkonseqvenser i stafningssättet i nämnda häfte; men som dessa icke innefatta något värre, än att på ett ställe står: ega; mäktig; adlig; särskilda; stadna; och på ett annat: äga; fullmäglig; adelig; särskildta; afstanna, o. 8. v., hvilket skrifves ömsom, och slika obetydliga afvikelser ganska lätt kunna hbärflyta från någon liter ouppmärksamhet vid korrekturet, så anser Red. ej nödigt att införa hela uppsatsen, hvars temligen biitra ton öfver dessa småsaker gör det sannolikt, att det varit sjelfva innehållet af Bihanget och Hr Geijers åsigter i representationsfrågan, som egentligen ej fallit på läppen hos Författaren, fast hans obenägenhet nu urladdat sig i den ofvannämnda riktningen. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — En yngling, som i går med kullbåt gjorde en utfart till Hessingen, omkom vid badning i sjön derutenför. — Samma deg föll en skeppsgosee i sjön ifrån ett fartyg vid Skeppsbron och drunknade. — Vid KämnersRältens 2:dra aldelning förekom i går den för längre sedan i blades omrämnad Johsnpna Halljer, som begått åtskilliga stölder, samt afyttrat åtskilligt stulet gods till arrendatorn Sandströms hustru, dervid Haelljer dömdes till 30 par ris, uppenbar kyrkopligt cch 2 års tukthus; hustru Sandsiröm pligtfälldes till ö Räår 32 sk. böter för bandel vid misstänkt person. . — En korrektivnist, vid namn Ålänning, dömdes till spö för sin vägran att undergå kyrkoplikt. — Förhör har hållits i Poliskammaren avgående ett uppträde sistlidne Tisdag emellan några arbetskarlar och åkaredrängar i Blasiehbolmsbamnen. Fråga hade uppstått dem emellan om hvem som skulle bestå bränvin öfver laget, och det hada genom votering afgjorts, att en arbetskarl, Nilsson, skulle traktera de öfrige. Då Nilsson häriör visade föga lust, tog man honom med våld och bar honom till en krog i grannskapet. Inkommen på krogen, visade Nilsson ännu mera motsträfvighet och sparkade emot för att blifva de närgångna kamraterne qvitt; en af desse sednare blef då förtretad på Nilsson, att han tog från disken eit saltkar och kastade dess innehåll mot Nilssons ansigte. Dearefter begaf hela svärmen sig ut och lemnade Nilsson, som icke förr än efter en timma kunde begagna sina ögon. De okynniga hafva i Polisen erkänt bels förhållandet, men sökt undskylla sig med att dylikt är dem emellan ganska vanligt och att det vore urgammal häfd och plägsed, att tvinga en kamrat, som icke med godo ville bestå traktering. RER AREA