Aftonbladet – 26 augusti 1840, sida 4

omster, och af hvilka den lilla lösen ) i skuldfor7ingsmål, sedan århundraden gifvit dem derss minst fnötta behållnivg. Insändaren, som ald:ig jåvi: föreda sig af personlig egennytta, vägar till ssmhåälet göra en fråga: Huru skola dessa sisträmnde lomstolar ersättss för derss förlust, helst i en tid, lå brottmålsn så förfärligt ökats, mål, hvilka medöra ingen inkomst, men ganska betydliga utgifier? ledligt frågadt; önskas redligt svar. En Läsare i Landsorten. ) Det är anmärkt iocgsvärdt att, eburu samtlige Rikets Ständer, för mera än tjugu år sedan, I underdånighet anhöllo, att Kämnersrätternas stämningsoch protokollsösen (de hafva ingen annan) måtte förböjas till likbet med förste domstols på Jendet, Häredsrätts; så lärer deck ännu något bufvudsskligt b:g!us icke vara fattadt. — At eftertö.a orsaken derntil vore Städernas Riksdagsmän, en!ig: issäada:ens omdöme, icke ovärdigt. — sEn röst ifrån fjellen, bar begärt att följande ord af honom må genom vårt blad ålerljuda hos allmänbeten: I Af onblsdet J4 190 h:rinflutit en anmälen om tillvsrelsen af en röst från fjellen I denna anmälep, sam visserligen i det hela är till fördel för fjeilröstern, har dock gen reservation blifvit nedlagd, att ingen som är mån om sitt snseende som täpDkare cch fosterfsnssvär, borda föreslå något i förbsni lagdt bdard på tryckpressen, emtdan det vare sidsvid-igt och intonscqven! mot frihetsprincipen cch framgtrilsandet, hvstföre rösten från fjellen också ifrar Härpå to:da, uan fra stt missförståg, böra sva. rag: alt som ingen makt, inet embete, ingen tjenat icgen befattning får fianas, äfven I det mest fris s:atslif, wan band, det vill säge, uten förutsatts ältigheter och skyldighater, och röstens förfettare medgifvit, att tryckpressen är en sådan statsmakt så tyckes deraf, i full konseqvens med alla sansad: frihetsbegrepp, följa, ait också denna rakt bö vara underkastad någo: band, och svårligen läre: något ädle:e, något miadre trycksnde kunna upp. fi1nss, än det författaren föreslagit, nomligen sjelf sländi;hetens och upplysningens. Det är just fänkaren och fosterlardsvännen, äf ven då han är frihetsälskande, som ej kon lida at någon tygellös — någon godtycklig — makt fin nes i rågons hånder. Författaren af rösten från fjellen. Vi sakna för ögonblicket il att svara utför. ligt på denna erinran, men om arösten, täck tes litet närmare lega saken i betraktande, s skall han ofelbart fiana, att den ifrågaställd borgen är ett verkligt i förväg lagdt hinder mo skrifts utgifvande, och således ewt ingrepp ut grundlagens första defiuition på bvad med tryck frihet förstås; äfvensom alt mår gen parson kan eg både redlig vilja oeh stora kunskaper, utan at derföre kunna erhålla borgen till ett i pe kuniärt afseende så äfventyrligt företag, som e ny tidnings uppsättarde; cceh slutligen, alt e sådan borgen i sjelfva verket lemnar alldele ingen garanti mot det onda man kan befara a tryckpressen, då erfarenbeten mer än en gån visat, att man utan att begå tyckfrihetsbrot kan stifta en hel bop obägn blott medelst so fismer och falska Atheoriers uppställande. De är icke obekant huru mycket folkens sanra vi varit hämmadt endast genom de villosatser, sor på såda al sält blifeit utbredda blott inom stats ekonomiens område, och då borgen tjenar ti ingenting godt, men mycket ordt, så vete i sanviog ej buru den kan finra rågra försva it rara