Aftonbladet – 26 augusti 1840, sida 3

blott kunna Itoörratta lätta handarDeten 0. 8 Vv. — De skola med glädje och förvåning finna henne nu ända till otrolighet förbättrad till kroppsformen, men hvad som är mycket mer, frisk, stark, munter, lefnadsglad, lycklig, och skieklig att emottaga hvilken huslig befattning inom en familj som helst. Men huru öfvertyga sådana tviflare, som antin gen sakna tillfälle eller håg att besöka ortopediska iostitutet? Jag har äfven varit betänkt derpå. Jag ämnar derföre tid efter annan meddela allmärkhe ten de betyg jag redan fått elier härefter kan få af elever om deras vid mitt institut vunna bot eiler förbättring — och jeg nyttjar detta tillfälle, att i den vänskaps namn, som jeg vet de för mig hysa, uppmana alla som varit vid mitt institut intagna eller vårdade, att tillsända mig, om möjligt, af lä kare eller andra trovärdiga personer, och med deras eller föräldrars namn och sigill bekräftsde betyg, huru deras tillstånd, så väl till kroppsformen som helsen och krafterna varit vid ortopediska kurens början, vid dess slut, och vid tiden af bety gets meddelande, Ehuru utrymmet icke tillåter att bär snföra Då gra af sådana mig meddelade betyg if:ån förut hos mig vårdade och från mia inrättning utgångna elever, ken jag icke neka mig nöjet att anföra innehåliet af ett sådsnt betyg ifrån Mamsell B. F. W. i We s:ergötbland, som är 37 år gammal och i 43 år varit i hög grad sned i rygg, skuldror och köfier, och i följd deraf alltid haft svåra bröstplågor, andtäppa m. m. Ehuiu hon blott hado tillfälle att fortsätta kuren bos mig i 46 månader, har dock snedheten i höfterna dera! blifvit botad, ryggraden blifvit rakare m. m., hvaraf vidare följt ett hon blifvit, och ävnu ett år efter kurens slut är befriad från sina förra bröstplågor o. 8. V. Detta faktum, detta resultst af en ortopedisk kur är af en högst vigtig betydelse och talar bögljudtt till favör för ortopediska in:ättninger. Må man blott betänka, att patienten var närmare 40 år gammal — att en soedhet i ryggen af högst sällsynt grad hade fortfarit och fått ostörd och i fred rotfästa sig i 45 år — och jeg frågar: hvilken skallf icke med mig förvånes vid erfarandet, att hennes missbildning i höfterne kunds alldeles öfvervinnss så ett hvar och en som talar med henne, icke mer skall kunna märka någon ofärdighet, att ryggiaden blifvit rakare än förut m. m. och jemte allt detta att hon, i likhet med det nyss förut anförda exemplet, ifrån en sjuklig, svag, sällan piågfri, derföre olycklig, blifvit förvendlad till stark, frisk, plågfri.! mot mig och mitt institut tacksam, för sig sjelff glad och lycklig, och det allt inom den korta tiden af 1, år, och att hon så fortfarit ett år efter; kurens slut. i Af detta lyckliga och oväntade resultat bevisas: 1:0 att ortopediska kurer äro verksamma, och kunna åstedkomma högst vigtiga och lyckliga results-j ter, äfven i de värste, äfven i obotliga fall; 2:o att de icke blott verka bot eller förbättring i anseen-; de till kroppslytena och mtissbildningerne, utan äfven göra patienterpe friska, krafifulla, glada, och! lyckligare, än de förut voro, och att de 3:0 ginom den helsa och kraft de skänka, göra de vunna förbättringsrna varaktiga och bidraga att förekommail det ondas recidiverande i framtiden. Genom så talende facta, om hvilkas senningsenlighet hvar och en kan hos mig på stäilet blifva? öfvertygsd, och genom flere andra, som tid efter annan skola allmärheten meddeles, tror jsg mig kunna ådagalägga, stt Ortopedien, i motsats mot det opinioner, som derom sökt göra sig gällande, upp-) nått en emot den Korta tiden af dess tiilvarelse, förvånande grsd af visshet, att den derföre icke blyges framträda inför en bildad allmänhbets, inför? vetterskapens rättvist pröfvande domstol såsom en,! väl ännu ung, men ingalunda ovärdig dotter af ki rurgiep, hvilken den i flere afseenden lisnar. För mig, som har tillfälle stt oafbrutet vara ett vittnef till ortopediska läkekonstens her:liga, uadransvär-4 da och ofta ail trolig förmodan öfverträffande resul tater, bar den uppnått en sådan grad af visshet,f att jag, med uzdenteg af avancerade och invetere-f rade sjukdomsfall, kan erbjuda mig emottsga de för min inrättning egnade patienter, som det önska, till botande inom viss tid, med förbindelse, om de inom den öfverenskomna tiden icke blifvit botade eller till utlofvad grad förbättrade, att låtså dem gretis fortsätta kuren, tills detta ändsmålblifvit vunnet. : Jeg har slltid boppats, och hoppas änru, stt de ädla, tillfredsställande och välsignelserika, som lig4 ger deruti, stt åt deras familjer och fäderneslande:? återskänka hundradetals eljest för dem förlorade-t eller å:minstone mindre nyttiga och lyckliga med borgare, förr eller sednare skall beveka rågon el ler några menniskovänner, alt verksamt åtsga sig deras sek, och varaktigt befästa den inrättning jagf i denna syftning grundlagt, samt gifva den en så dan organisation, hvarförutan den icke kan uppfylla sin bestämmelse. Till en sådan organisation hörer, att fattiga kunna blifva emottsgna gratis, mindre bemedlade mot en nedsett afgift, ssmt attå den förste läkaren på stället måtte befrias från al la ekonomiska omsorger, från dessa tärande närings och utkomst-bekymmer, hvilka bortjsga glädjen från hans dagar och sömnen från hans nätter, samt upptaga en stor del af den tid, ban kunde både böra och vilja egna åt samlande, användande och meddelande af egna tå väl som andras upptäckter och erfarenhetsrön till vettenskapens förkofran. För öfrigt vädjar jag till Svenska allmänheten, af hvilken flere föräldrar både från bufvudstaden och aflägsna landsorter redan år 4827 några dagar efter införandet i i tidningarne af min första annons, skänkte mig den oväntade och glädjande hugnaden, att uppsöka mig i min tysta verksamhetskrets, och öfverlemna de kära föremålen för deras ömhet åt min kur-method, åt icke på ett sätt som vore den ännu ny och föga känd, utan likasom skulle den hsfva varit länge utöfvad och bekräftad, icke med denna farhåga och tveksamhet, som hade varit naturlig i förhållande till en förut föga känd person, utan med detta fulla och oinskränkta förtroende, hvarpå endast en gammal och länge bepröfvad vän kan göra anspråk. Och har jag väl någon tidsvikit detta förtroende? Hafva någon dag intill när-arande stund mina nisfulla bemödanden upphört? att genom inrättningens höjande till den största grad af fullkomlighet, motsvara och göra mig fortfarande förtjent af detta smickrande förtroende? De närmare 200 barn, som under vid pass 45 års tid wavlt 2: min vid vid institntat Afrvarlarmnade