Aftonbladet – 26 augusti 1840, sida 1

(ontor vid Stads-Smedjegzgatam; if ff. d. ZETRA Bod vid i E185Ens i hörnet af Regeringsgatan och Jakobs gränd; Nr 8 i höreot af foresoch Repslagaregatorne ä Söder; le ren för sin del ansåg denna fiåga angå en inskränkning af jus möjistaticum, hvaraf hen fann an!edning till ogillande. Hvysrförs inskränka en sådan Konungeas makt, så långe Landshöfdingar utnämna Länsmännen till Kronobefellningsmän, Biskopar Kyrkoherdarne till Prostar o. 8. v. Tal. kunda omöjligt bifalla, ännu mindre deltaga i en sgåden framställasing till Konungen. Biskop Nibelius fann försleget vara af ganska ringa vigt. Öfverflöd hade hittills ej ägt rum, ch ycra således ingen anledning till förändring. Tal, vede ej emot, om Ståndet låter seken fsre. Prosten Källgren fann deremot saken ej vare alldeles utan vigt. Ått rarglystnad och titeljura demorelisera, kan ej bestrides, icke heller att fåfänga och flärd deraf hafva sitt ursprung. Skall er Iospektor heta Ekonomie-direktör cch en Köpman Kommers-råd, så måste också hans familj lefva efter ståndet, kläda sig grent och vara med, och fattigdom blir ofta följder. Dessutom väcker det missnöje, obelåtenhet och sfundsjuka hos många andra; och då Norges grundlag har ett sådant stadgande, önskade Tel. att ett dylikt I vår grundieg i någon mån kunde stidga förhållandeva emell:n brödrarikeng. Prosten Lundblad biföll beiänkandet och ensig det vara mycket bättra, om sådene utmäke!str al. drig funnes. Sje:fva Regenten borde till och med vara för dessas försvinnande, då, äfven med iakttagande af omsorg vid utdelningen deref, ofia uppstår ämne till tadel. Dr Agrell trodde seken ej vara ef den vigt, att den förtjenar ett rum i en grundlag; men om ändtligen någonting skall de;om stadgas, bör det bliva allmänligt, så att Biskopar äfvenledes förbjudas att göra Pr-ostar, och Kyrkoherdar att göra Klockere tlil Sysslomän, o. 8. v. Tal. kunde likväl ej annat än afstyrka förslaget, ty tages äggelsen bort, så skall måpogen tjenstemans nit fö lamar. Dr Björkman instämde i det närmaste med Prosten Östberg; hade tvekat om ett så beskaffadt stadgande borda få rum i grundlagen, men då rättighetea att utdela ediigt siåed och ordner dor fia: nes, kunde ju äfven dötta etå der. Duoct, hvarföre icke båda försvinna? — eller också må de; vars som är. Prosten Lyth inståmde med Prostarne Källgren och Lundblad; ville i sin mån motverka den flärd, som inom landet verkiigen fianes och ej kan förnekas, och som inom detta S.ånd, hos hvilket bildning föruisattes, i förening med upplysaing, ej borde sakna beifiare. Biföll betänkandet. P-osten Sidner instämde. Dr Moren tyckte, inom U.skotiet, att betäzkandet väl kunde bifslles, men vågsde ej hoppes att det utom Utskottet skulle kunna påräkna samma lycka; protesterade mot insinuationen om inskränkning ef jus msjestaticum, som ingalunda verit afsigten. Desta sätt att framlocka förtjensten vore ju också det allrasämeta; cch Konungens plats är sådan, att han ej behölver låna glans, hvsrken ef krona eller spira, och skall han säkert ej fråga efter en rättighet, hvers begagnande i sina följder demoraliserar nationen, och nedsätter det personligå värdet. Tal. anmärkte derefser, att man, hvad honom sjelf beträffade, skule kunna vilja förebrå, det han, efcer att hafva sjelf gått öfver en bro, ville upprifva den för andra, men så vore ingalunda förhåliandet. Hans öfsertyge:se hade här talat; och skulle han för sin egen del alltid veta att värdera den utmärkelse, hans Konung honom gifrit, äfven om han ej kunde anse sig derigenom hafva fått sig tillagdt ew annat värde, än det han förut kunde hafva ägt. Biföll Utsk:s förslag. Prosten Säve ogillade missbruket af titlars ej blott utdelande, utan äfven sökande; Instämde dock med Biskop Nibelius, att med ifrågavarande stedgande ej vore mycket vunnet, helsi så länge rättigheten att uidela sdelskap och ordnar fianes qvar. Att titlar utan tby åtföljande embeten måtte försvinna, önskade Tel. visserligen, och tillstyrkte derföre bifall till betänk. Bistop Holmström afstyrkie deremot, ty mot flården vore kärmed ej mycket vunnet. . Pcofestor Geijer kade, när denna fråga i U sk. förevar, iakttagit tystned, hvilken han nu förklaraje med bifsll till betänkandet. Biskop Hedren åberopade den grundlags-paragraf, sora förbjuder alla andra än nödiga förändringar ji grurdlagarne, och afstyrkte. Prosten Sandberg trodde att, om åberopade grundlags-parsgrafen ej vore af mycken vig!, närvarande betänkande vora det ännu mindre och gerna kunde förfalla, då fåfångan i alla fall ej undanröjdes; men om, genom upphäfvande af titelutdelningen, sjelfva titelsjukan kunde försvinna, hade man beträdt en bangs, från bvilken troligen skule utveckie sig en bättre anda bland folket. Pcosten P. G. Svedelius avsåg karsktersfuilmakter för oskyldiga leksaker för dem, sem deraf äro roade, och att förändringen vore öfverflödig. Prosten Hallström trodde ej någon kunna neks, ått ett begär efisr rarg är tomligen allmänt; men hyste också den förhoppning, att denna sjukdom ken hämmas. Tal trodde, att för de embetsmän, som eftertrakta titlar, och således att behaga dem, som khefva dylika nådebevisniogar att utdela, de: vore mera värdigt att de gerem sitt embete och uti detsamma sökte sin äre. Biföll förslaget. Prosten Lindmark: Rangoch titeibagäret vore en sjukdom, och hvarje medel deremot, om också 2j radikalt, en förtjenst; ty det vore alltid en vinoing, om man å någon sida kunde tillstoppa källen för ett ondt; hvarföre Tal. ej kunde annat än förundra sig, alt inom sitt S:ånd finna försvarare a det, som är ett hinder för nationens återförande vill enkelhet, redbearhet och ezfald. — Vid omröstning blef försloget förkastadt med 29 röster mot 45. Samma Utsk:s memorial M 24, hvari föreslås atl utländsk man, som under 40 år varit i riket bosall, må njuta lika rättighet med en infödd Svensk, kom derefter till öfverläggning och bade Biskop SE i.. w TISRERC.