Aftonbladet – 25 augusti 1840, sida 3

NORGE. Christiania. En till finansdepartementet från Norska och Svenska Konsulen i Amsterdam, Egidius, iogifven berättelse upplyser, buru starkt rymningen af svenskt och norskt sjöfolk är i Holland. Knappast någon vecka förbigår, och då flera skepp ligga vid Amsterdam, ofta ingen enda dag, som ej skeppen förlora folk, hvilket är så mycket oförklarligare, som byran för en matros icke är bögre i Holland än i Norge, eller omkring 20 florin per månad. I allmänhet förföres manskapet af de så hallade Stabaser, det vill säga folk, som lefva af att berbergera, skuldsätta och förbyra dem de, genom löften om stor förtjenst och muntert lif, lyckats att locka i sina garn, som oftast sker med till bjelp af bränvin. De på detta sätt snärjde matroser hållas inspärrade i dertill inrättade Jokaler, som nästan äro otillgängliga för polisen och de offentliga myndigheterna, intill dess det skepp, de tillhöra, är afsegladt, och då de derpå väl hafva förtärt sina penningar och Stabasen har fått dem så skuldsatta, att de bero af hans godtfinnande, säljer han dem så att säga till den högst bjudande, hvartill aldrig tillfälle saknas, emedan i Holland bygges ett mycket större antal skepp, än som der kan bemannas, cch således der alltid är rask afgång, i synnerhet på norska matroser, som för sin raskhet och duglighet heldst emottagas. Ensamt för det så kallade nederländska Handels-Maatscbepp gå omkring 200 ostindiefarare, och efter anställd kalkyl förmodar Konsulen, att öfver 2000 norska och svenska sjömän fara allenast med dem. En stor del af dessa äro rymmare, hvilket kan ses deraf, att de fara under falska namn. Förtjensten för dessa är blott ringa och långtifrån tillräcklig att betäcka de på ofvannämnda sätt gjorda, samt sedan underhållna skulderna. Ville man strängt och på en gång lagligen förfölja alla dessa sjömän och hemsända dem, skulle utgifterna för en sådan åtgärd blifva högst betydliga. Efter Konsulns mening vore bästa medlet emot detta onda, om deklarationen med Nederländerna af den 29 Maj 4827 fick ett tillägg, hvarigenom begge makterna förbundo sig, att inbördes ålägga vederbörande myndigheter, som hafva uppsigt i hamnarna, vid bestämda böter, att icke påmönstra någon af de begge makternas sjöfolk, utan att dessa äro försedda med behörigt pass ifrån den för distriktel anställda Konsulen. För det närvarande är det mycket svårt, ja nästan omöjligt, att få rätt på sådana bortrymda sjömän, emedan dei Holland gynnas på allt sätt. Såsom landets egna barn antingen måste blifva soldater eller segla på örlogsskeppen, kunna Holländarne ej undvara främmande sjöfolk; men detta vållar tillika, att man torde ega föga hopp, attifrån holländska sidan några allvarliga åtgärder vidtagas, att förekomma rymningen.