Aftonbladet – 25 augusti 1840, sida 3

jsnart sagdt allt hvad skönt och herrligt kan begäras, och i sina recensioner deröfver med fulla händer utöste de bjertaste cch mest parfymerade blommor. Den en tid bortåt så tirade skaldinnan har likväl sedan blifvit tillbakaträngd af nyare författareramn, och förmodligen äro de endast ganska få, som vetat att hon ännu lefver i en sen och icke bekymmerslös ålderdom, undangömd i en enslig vrå al landsorten. Det är en, för Svenska litterawuren nitälskande enskild ung man, som, för att, om möjligt, så!unda bereda någon förbättring i den sjuttioåriga skaldinnans små om-: ständigheter, nu dragit försorg om utgifvandet af denna samling utaf hennes så väl äldre som syare poesier. Redigerandet af det hela bar! döfvit anförtrodt åt Hr Lenström, som äfven riktat boken med ett förord och en karakterislik öfver Fru Widströms författareskap, och Franzen har benäget förenat silt intresserande ait med nämnde litteratörs genom att, enligt: denna sednares önskan, ha lemnat en lefnads-! teckning af skaldinnan, som äfvenledes föregår samlingen. Hvad man, i afseende på denna: samling, med afdrag af den kanske något byperboliska förtjusning, hvarmed fordna recensenter hyllat F:u Widströms skalde-alster, är, alt i den fiares medfödd gratie, känsla och i allmänhet ett väl odladt språk. De bästa styckena äro utan tvifvel sådauva, alt de ännu i dag kunna läsas med verkligt nöje, oaktadt! de i många fall bra olika fordringar vi göra oss af ett poetiskt arbete mot hvad man deraf! äskade eller deri sökte på den tid, då Fru Widström flererade. För Svenska litteraturbistorien eger denna omsorgsfullt redigerade samling ett serskildt värde, och dess utgifvande är äfven i detta afseende något, som man bör räkna sig som en vinst. — Af nAlmqvists Svensta språklära, har en tredje upplaga utkommit. Detta arbete, som redan med andra editionen vunnit en fullständighet och utförlighet, som gjort det till ett af de bästa verk inom denna klass af läroböcker, har denna gång vunnit en ytterligare ganska stor och vigtig tillökning i en samling af dialekt-ord från tio olika landsorter. Boken har derigenom blifvit jemnt dubbelt så volyminös. Kännedomen om våra landskapstungomål är i allmänhet bedröfligt ringa; det är ett tält, som endast af högst få och mestadels alltför fragmentariskt blifvit bearbetadt; och likväl är detta i sig sjelft ett studium, som icke allenast eger ett ganska stort iotresse i allmänhet, utan måste för skriftspråkets, eller, som Hr A, kallar det, riksidiomets, utbildning vara af högst väsevdtlig betydelse. Hvarje försök att göra något i denna väg, är derföre förtjent af allmän uppmärksamhet, och vi anse; Hr A. med denna början till fullständigare ordböcker öfver de serskilda märkligaste dialekterna hafva åstadkommit någonting, hvarför hela vår inhemska litteratur bör hålla honom åk ning. Samlingen företrädes af en inledning, der författaren utkastar några lika snillrika, som enligt vår tanka ovedersigliga idter i afseende på dialekternas betydelse för skriftspråket och dettas behof af föryngring genom friska safter ur det stora folkspråkets ådror. — Fjerde häftet af pMenniskoslägtets saga! utaf samme författare har nyligen lemnat pressen. Det innehåller fortsättningen och slutet af Kinas historia, Kinesernas ethnografi, deras! seder, kostymer, religioner, ståndsklasser, lagar 0. S. V., samt en början af Manscburiets beskrifning. Mångfaldigt af stort intresse förekommer härutinnan. — Andra häftet af planchverket Sveriges store män, ligger framför oss. Det innefattar ! de trenne porträtterna af Carl XII, Nicodemus Tessin och General Döbeln, med tillhörande !: korta lefnadsteckningar. Lithografierna synas oss till och med öfverträffa de i första häftet, och arbetet rekommenderar sig sålunda sjelft,!: såsom ett, der verkligt värde är förenadt med !: ett utomordentligt godt köp, och hvars : H derför synes böra vara en gång för alla försäkrad. — Bland de nyaste företeelserna inom musikbhandeln märka vi en öfversättning af Rode, Kreutzer och Baillots Violinskolan.. Det är, såsom snart sagdt hvaren, som tagit i vwiol, känner, ett klassiskt verk, som sedan långliga tider utgjort fonden för äfven många utmärkta virtuosers konstnärsskap. Den har länge varit antagen till undervisning vid conservatoiren i): Paris och endast detta talar tillräckligt för densamma, då säkerligen intet musikaliskt in-! stitut finnes, der man är mera nogräknad att bålla till godo endast det mest bepröfvade och grundliga. — Andra häftet af Valda sånger vid fortepiano ur Lucie samt Tolf valda sånger ur Lucie, satta med guitarrackompanjemang af J. Nagel äro äfvenledes ett par musikaliska nAnvantåor cam färtiena framfär andra anfärac 4