RIESDAGEN. Riåderskapets och Adelns öfverläggning den 1 och 3 Juli, angående anmärkningarne mot den förra Rådgifvare-persona!en. (Forts. fr. Lörsdagsbl.) Hr Ribbing, Bengt, fenn Utskottets betäckande ionvehålla flere e2nmärknivg:r af allvarsam beskaffenhet. Viila icke påstå och trodde icke heller, alt Ståtsrådets ledamöter i sins rådslag med uppsåt förbise:t Rikets senrnekyldiga nytta, men kunde icke helier för sig dölja, att han vid flere af de anmärkte tillfällena trott sig hafva funnit bristande nit och skicklighet vid rådslagen. Uppräknade till bevis derpå flere anmäörkniogspunkter, hvysribland hav ansåg den afstutne Ryska handelstraktaten vara och hafva varit sf bögst skedlig inverkan på landets ekonomiska tillstånd, samt vore och blef det äfven. efter Talares förmodan, i politiskt hänseende, då msn tog i betraktande den vid semma underhanditng ädsgalegde svaghet och eftergifvenhet, hvilken irgalunda syntes honöm anstå ett fritt och sjelfständigt Rikes ombud. Följden bede enligt 4837 ås export. och importlistor varit sådan, att, då från Ryska sidan importerats för öfver en million, hade endast exporten bärifrån och dit upp gått till emelian 3 å 400,000 R:drs värde. Den ekonomiska förlusten, föranledd af felzktiga rådslag, vore ändå icke mest ett beklage, utan fastmer det exempel af förmodad bristende omtanka för folkets väl och bristande aktning för gemensamt antagna och besvurna lagar och författningar, som menligt inverkade på statsbyggnaden och dess bestånd, då kraft, stadga och frimodighet i rådslagen med åtföljande moraliskt och religiöst lefnadssätt hos Rikets högst betrodde män, verkade vägörande på hva:je sorskild personlighet i samhället. Yrkade återremiss, på det Utskottet mätte tillstyrka Rikgeps Ständer, hvad det anser vara af behofvet påkalladt i afseende på tillämpningen af 407 para: grafen Regeringsformen, Det hade på Talaren gjort ett obehagligt intryck, att en värd Talare, för ehvilken han hyste all aktning, ehuru hen med horom vore af olika politiska tänkesätt, hade förespeelat och velat skrämma oss med Polens öde. Öpnskade, att de, som tänka och tala lika med honom, ych i tid och otid ville försvara de högre personigheternas mer eller mindre förlåtliga felster, måtte yetänka hvad med sädant språk uträttas. För. en ort tid kansko skulle de kunna qväfvå en: eld, om, väl vårdad, värmer och lyser, men illa vårdad ch föraktad, slutligen skall uppbränna dem; som: cke vårdat den. Hr Bogeman, Carl, bembar Utskottet sin tackamhet för dess osparda möda, att noggrannt gran