RIESDAGEN. Ridderskapets och Adelns öfverläggning den 4 och 3 Juli, angående aamärkningarne mot den förra Rådgifvare-personalen. (Forts. fr. Lörsdagsbl.) Hr Tersmeden, Carl Reinhold, ville på det hels ingkränka sig med Grefvo Frölich i dess begärar om proposition till anmälan af Konungens Rådril vare efcer 407 Q, enligt de af honom fullständig utvecklade motiver. Det vore dock en anmärkning, som han ansåg sig icke böra förbigå, nemligen som angick Kabinetts-kassans borgen för Barthelemy: fondens obligationer. När dessa obligationer först förseddes med Kabinetts-kaesans borgen, skedde det i rak strid emot 76 RegeringsFormen, hvaraf man drog den slutsats, att Ständerna alls icke beböfde befatta sig med liqviden af desamma. Ansåg detta dock vara falskt, emedan de lån, som Styrelsen i vanlig form upptager af den enskilde, borde och skall Staten betala. Med den grundsats om förhållandet mellan Styrelse och Folk, Talsren hyste, och hvilken borde hvila på ömsesidigt förtroende, kunde han ej annat än på det högsta räkDa Konungens Rådgifvare till last, att de icke irför Ständsrna öppet framlagt förhållandet med denvna skuld och tillstyrkt Konungen, att hos Ständerna begära anslag för densammas gäldande. Ibsinuationer hade här visserligen blifvit ffämkasteöe om att bibehålla Kabinetts-kassan vid dess förra anslag, för att dermed amortera henhes skuld; meån detta handlande i smyg ansåg han oriktigt, äfven om förslaget skulle komma fiån någon af Konpungens Rådgifvare, hvilket han icke påstod och illa stod tillsammans med Hr Statsministerns yttrände då Statsregloringen förevar och fråga uppstod om anslag till förevarande ministor-kasfa. Förenace sig för öfrigt i detta fall med Grefve Frölich. Wille, i händelse af återremiss, anhålla, att KonstitutionsUtskottet, vid frågans ytterligare bebandling, måtte mera utsträcka anmärknirgarne under 107 8 R.F., 1. Vv. 8. icke allenast till hvad Konungens Rådgifvare gjort, som. icke ländt Riket till sannskyldig 1ytta, utan äfven till hvad de underlåtit till befor