Aftonbladet – 22 augusti 1840, sida 3

URUVIRA UJLERS SVEVVIBDAMT VIJVavie (Wexiö Läns Tidn.) — JORDBRUKAREN OCH FABRIKÖREN. Jordbr. Fabr. Jordbr. Fabr. Jordbr. Fabr. Jordbr. Fabr. rordbr. Fabr. eller HANDELS-KRISERNA ). Jordbrukaren: Men säg mig: huru det förklara, Att Herrar fobrikanters vara Behöfver skydd, förbud och tuli? Vi få ju intet för vår ul, Och kläden ändock, varit skamligt dyra? Fabrikören: Ja, det var följd af krisen — trettifyra ! Men det ju blir detsamma nu. Ja, det är följd af krisen — trettisju! Jordbrukaren: Det är väl godt och väl att säga; Men skolen I allena äga Att stegra edra varors pris? Säg! hvad förstår ti med en Kris? Ni roer er: jag trälat som en myra. Fabrkören: aJa, det var följd af krisen — trettifsra.n Men, det ju blir detsamma nu? Ja! det är följd af krisen — trettisju! Jordbrukaren: Ibland kan min potatis gälla; Men hvem hörs väl ifrågaställa, Att bjelpa mig med lagens magt De år, då den ej lönar fragt? Jeg skatta får, att edert kram fördyra. Fabrikören: ! Ja det är följd af krisen ...trettifyral Men, det ju blir detsamma nu! aJa! det är följd af krisen ...txettisju! Jordbrukaren: En gång jag lök till staden sände. Nils, som der stått till dagens ände, Till sluts gaf bort den, men ändock Fick höra: Bär pu hem den ock ! Var det en kris? Var det ej rent af yra? Fabrikören: Nej, det var följd af krisen — trettifyra. Men det ju blir detsamma nu! eJa, det är följd af krisen — trettisju. Jordbrukaren: Hin ger jag edra tre-års kriser, Med husfridsbrott och tullpoliser. Slik kris jag har hvartannat år: Ett ju dei avdra bjelpa får. Men säg, kan Ni på ära väl bedyra, Att någon 128 kan edra kriser styra? Fabrikören: Jo! om de likna krisen — trettifyra! Men om helt andra komma nu? cJa! Då de likna krisen .s.trettisju!, ) Vi hoppas; satt ingen i dessa verser må se arnnat än de verkligen innehålla, nemligen ett litet skärt med några skribenter för förbudssystemet, hvilka likt och olikt åberopat ett par tillfälliga utländska bandelskriser såsom svepskälför de absoluta förbudens bibehållande härstädes allt framgent, men icke pågot syftemål au såra den industriidksnde klassen i allmänhet, af hvilken många aktoingsvärda ledamöter säkert sjollve med förtrytelse se det stygga sätt, på hvilket deras sak stundom föres.