Aftonbladet – 22 augusti 1840, sida 2

om ach lanatusiDn, nvarmed ac anllva sina Sat ser; åtminstone göra de allt, för att få den så mycket som möjligt i dagsljuset. Alla Aftonbladets Abonnnenter veta, att vi, allt ifrån Riksdagens början och ända tills för några dagar sedan, knappt med några ord i förbigående -bemött de ovanligt starka ansträngningar, med hvilka här hela tiden arbetats för de absoluta förbudens bibehållande; vi hafve icke en gång tryckt åtskilliga yttranden på Riddarhuset, till förmån för skyddstullsprincipen, för att ej nödgas kasta tlidningspolemiken in i detta, redan förut så vidlyftigt debatterade ämne, emedan vi väl veta, att vissa vederbörande ingenting högre önska, än att derigenom få sinnena splittrade och uppmärksamheten ledd ifrån de stora, politiska hulfvudfrågorna. Endast en längre insänd artikel stod i Maj månad att läsa i Aftonbladet härom, innefattande blott sakförhållanden. Det synes således, som om prohibitisterne icke skulle kunnat önska något bättre, då de under loppet af hela Riksdagen haft publicitetens fält nästan ensamt åt sig upplåtet. Men hvad hände? Härom dagen ansågo vi oss föranlåtne erinra om ett misstag, som förekom i ett riksdagsanförande, af en bland prohibitifsystemets vänner inom vällofl. Borgareståndet, och en ytterligare genomläsning af vår anmärkning dervid öfvertygar oss, att i sättet för denna upplysnings meddelande icke fanns ett ord stötande. Vidare tyckte vi, att det kunde vara artigt för publiken att se, huru en af de nuvarande advokaterne för de absoluta förbuden, Svenska Minerva, resonnerat i samma ämne för ett par år sedan. Hvem skulle väl kunnat ana det Jarm som af detta oskyldiga förfarande å vår sida uppstått i lägret? Ingalunda nöjd med, att under den föregående tiden hafva fått tala ensam, företager sig prohibitisternes ombud i Freja för sistlidne gårdag, blott i anledning af nyssnämnda två omständigheter, att öfverösa oss med nya injurier. Det sättes der icke i fråga, attäfven någon del af Svenska medborgare möjligen kan önska en genom skyddstullar moderersad handelsfrihet. — Nej, likasom önskningarne om den af ialla de anseddaste invånarne på Gottland begärda nederlagsrätten vid Slitö, enligt samma skriftställares insinuatiop, icke kunde utgå ifrån annan afsigt, än att få öfverlemna Gottland åt Engelsmännen, så heter det nu, att Aftonbladet är de utländska fabriksoch handelsintressenas organ; att Aftonbladets taktik — (som hittills låtit probibitisterne hållas ensame) — endast är alt gväfva diskussionen och nedtysta hvarje yttring af en opinion till.de Svenska näringarnes förmån ; att fabriksegarne ej skulle våga öppna munnen till förmån för den fosterländska näringsfliten, samt att Aftonbladet vid denna Riksdagen trodde att dess planer ändtligen skulle realiseras och cskördetiden vore inne m. m, Det är väl icke svårt att finna meningen med detta kalomni-system att söka framställa prohibitisterne uteslutande : såsom representanter af det fosterländska och motståndarne såsom utlänningens organer! Taktiken är väl litet gemen, och icke så litet ändå, detär sant, helst som den narturligtvis äfven innesluter, att alla de representanter, som yttrat sig för de absoluta förbudens utbytande mot skyddstull äro köpte af utlänningen; men den är icke illa beräknad att reta passionerna. Det är nu imedlertid icke vår mening, att föra någon klagan häröfver, ty skriftställaren i Freya blir minsann ej bättre för det: den som sjelf med godt samvete kan skrifva för alla opinioner, skyr icke för de tillvitelser han gör andra. Vi hemställa blott huruvida någon vinst i det hela och på längden vinnes för prohbibitismens sak medelst ett sådant stridssätt. Det föranleder nemligen helt naturligt till en paralell å andra sidan. Det förekommer då å ena sidan åtminstone icke bevisadt, utan problematiskt, huruvida det skall lyckas prohibitist-skribenterna få allmänheten att verkligen tro, det pluraliteten af representanterne och de publicister, som ifrån början konseqvent fullföljt samma åsigter i frågan om tullagstiftningen, stå i utländska fabrikanters sold, och att de, som nu äro öfverlöpare från sina fordna åsigter, ensamme förestälia de fosterländska intressena, den andra deremot är det allmänt bekant, att just den person, som i Freya nu utgjuter ofvanrämnde smädelser emot förfäktarne af skyddstullprincipen, ) allt ifrån denna riksdags början varit helt och hållet förhyrd, enkom för att i tidningar och ströskrifter förfäkta probibitifintresset. Det torde, säga vi, af denna anledning vara skäl alt öfverväga hvilken sorh i längden mest kun förlora på detta sätt ——— y Ett ytterligare bevis på detta märkliga Jynne hos Freya är att samme person, som skrifver de ifrågavarande insinuationerna, uti ett och samma nummer der. en flod af sådana förekommer, låtit sin person utpuffas såsom högt förtjent af fäderneslandet. Och 108 AD. FASS TERSTTIS BESENEY VO