Aftonbladet – 21 augusti 1840, sida 3

a ee oe es on för att lemna rum åt höjder och dalar. En halft obanad väg öfver ett berg betecknar inträdet i de kejserliga staterna, och nu följer en! dubbel kedja, eller rättare: tvenne kedjerader af kullar, mellan hvilka en dalsträcka löper på en längd af flera mil. Granoch bok betäcka j dessa kullars toppar, smörblommor, prestkra: gar, klockor, med flera dylika, växa på fälten, några björkar låta här och der sina lätta löfguirlander svänga i vinden, ja, en stor del af bondhusen äro hoptimrade knutbyggningar, och öfver den i många bugter slingrande ån föra träbroar — med ett ord, man skulle tro sig vara i Sverige, om icke de stora, starka, välfödda hästarna, och de, stundom ända upp till toppen odlade, med en yppig vegetation betäckta kullarna, erinrade, att man beklagligen icke är det. Ungefär två mil ifrån gränsen ligger Freiwaldau, ännu för fem å sex år sedan en liten eländig köping, nu småningom arbetande sig upp till en stad, som väl cke än hunnit få stenlagda gator, emedan ej betalas dessa någon byra, men der de usla kojorna dagligen nedrifvas, för att ersättas af stora prydliga hus, bestämda för badgäster och äfven större delen af året upptagna af sådana, ty äfven om vintern begagnas husen af många. Ofvanför denna dal på sluttningen af en kulle, hvars topp ligger 3000 fot öfver hafsytan, ligger Gräfenberg, en koloni från staden, äfvenledes för några år sedan blott bestående af små bondstugor, såsom de nedra, numera uppe å platån prunkande med ett ganska stort och åtta mindre hus, hvilket antal årligen tillväxer. Skaparen af alla dessa förändringar, grundläggaren af både stadens och koloniens välstånd, Vincent Priessnitz, är en 40 års man, lång och mager, väl icke egentligen lik Ling, men med ett ansigte uttryckande samma karaktersegenheter som Ling, med hvilken han har mycken själsförvandskap, men också mycken olikhet. De grundliga Tyskarne, som vilja gå i botten med allt, hafva tvistat om, antingen han är från början en landtman eller en borgare från Freiwaldau. Lyckligtvis ega båda partierna anspråk på att hafva rätt, ty som hela Gräfenberg är en utflyttning från staden, äro samtelige kolonisterne äfven borgare deri, mantalsskrifne der och åtnjuta der borgerliga rättigheter, hvarföre också Priessnitz bar det oskattbara privilegium, att ej sjelf få slagta för sitt behof, utan nödgas köpa allt sitt köttqvantum från stadens slagtare, till lika men för hans kassa och badgästernas smak, hvilka till följe deraf sällan undfägnas med annat än dåligt kött. Jag vill ej för närvarande yttra mig om hvarken mannen eller hans system; båda hafva sina stora förtjenster och sina små brister, om hvilka jag en annan gång torde få något mer att säga. Nu inskränker jag mig till ett par små notiser af det materiella slaget, röramde Gräfenberg, som kanske icke torde vara utan sin nytta medan sommaren räcker. Då man ser den method, efter hvilken vattnet här begagnas, öfvertygas man först tillräckligt om buru förvändt det hittills begagnats. Vid kalla bad eller så kallad lögning, söker man vanligen en dag, då vattnet är så varmt som möjligt, afkyler sig mycket noga, förr än man går deri, och qvarstadnar sedan der en half, ofta ända till en hel timma, hvarföre man också känner en mattigbet i kroppen efteråt och i sjelfva verket bar ingen nytta,ofta skada af badet. I stället bör man sjelf vara så varm och vattnet så kallt som möjligt; man bör endast gifva akt på, i fall värman uppkommit genom kroppsrörelse, att lungorna äro afsvalnade, det vill säga att bröstet icke mera flämtar, Nu skyndar man, så varm och svettig man är, i vattnet, doppar ej blott kroppen, utan äfven hufvudet deri, men qvarstadnar endast några sekunder, eller till dess man känner kroppen afkyld, frotterar sig något under torkningen och sätter sig derefter i rörelse för att återställa värmen. Långt ifrån att härigenom något äfventyra eller finna sig matt, skall man känna sig angenämt uppfriskad och stärkt. Man har trott hos oss, och den stora mängden tror det ännu, att all längre beröring med kroppen af kallt vatten är förderfligt. Här sitter man ofta hela timmar i iskallt vatten med kroppens medlersta del, med hufvudet eller fötterna, bär våta omslag om magen, halsen och andra kroppsdelar, dygnet om med flera ombyten, invecklas i våta lakan, tills man blir varm, vexlar dem två å tre gånger och går sedan i kallt, för de ovana eller svaga, afkyldt, vatten, o. sv. För febrar, äfven hetsiga, fanns intet bärre läkemedel, än dessa våta lakan. Äfven den iskalla, 10 å 42 alnar höga, duschen bör tagas då kroppen är varm, för att göra fullkomlig nytta. För dennas åstadkommande är motion oundgänglig efter alla bad, emedan det är just reaktionen från kyla till värma, som verkar till ändamålet. För sjuke, som ej kunna gå, får vattnet till afsköljningen ej vara mindre än tio grader varmt. Jag är långt ifrån att vilja råda någon på egen hand begagna dessa medel: jag nämner dem endast, på det, i fall de af en skicklig läJamnRK fe oo Fo fam mf fa fe JanAr ANM