Aftonbladet – 21 augusti 1840, sida 1

RIESDAGEN. Ridderskapets och Adelns öfverläggning den 1 och 3 Juli, angående aamärkningarne mot den förra Rådgifvare-personalen. (Fortis. fr. Nr 489.) Grefve Frölich, David, yttrade sig först munteligen, i anledning af hvsd som förefallit under diskussionen och börjsde med eit svar, ställdt tilj H. Exc. Grefve Löwenhjelm, i anledning af hans yttrande om Trollhätte kanalbolag. Hans afsigt vore icke att säga någonting skymfonde mot en så sktniogsvärd person. Tillkärnagaf, huruledes Talaren vid 49 års ålder sett honom i sin födelsebygd, i speisen för sina krigskamrater, sprida en eptusiasm, som gjorde sin verkan äfven på den öfriga upgdomen. Hans sällsynta kraft, i förening med bang lifliga temperament samt glada och lätta umgängssätt stämde till samma känslor hos ungdom och kamrater, utan att minska den beundran, man så vättvist egnade hans stora kunskaper och vidsträckta erfarenhet. Samma känslor hede Talaren vid flsra tillfällen känt hos sig upplifrade, då ban varit i vilifällo se och höra honom. Beklagadelikväl nu det sätt, hvarpå han under diskussionerne blandade lek red allvarsama saker, hvarigenom mången skulle föranledes anse detta ärenda såsom föremål för gycke!. Heds hört honom många gånger modifiera sina åsigter om sitt fäådernesland, efter hvad han utomlands sett och erfarit. Hade äfven I många fell funnit honom begegna tillfället, för att till fäderneslandet hembära skörden af den upplysning, som han ansett detsemma sakna. Heda derföre med verklig !edsBsd funnit, att han, i fråga om vår lagstiftnirg och administration, uppstått till försvar för rådgifvande åtgärder, på ett sätt, som Talaren ej kunde lemna obasvaradt. H. Excellens hade erkänt icke allonast såsom juridiskt rätt, utan äfven såsom en lifsprincip i alla konstitutionella länder, att hvarken Konuag eller Ständer egde bestämma öfver statsmedel lärgre, än från Rikedag till Riksdag. Efter detta förklarande hade Taloren med förvåning hört H. Exc. yttra, att det gifves en högre åsigt, än denna lag, nämligen sunda förnuftet, sådant ban uppfattade detta, som man borde hoppes i en hvars ego, till någon del befintliga väsende, eller som åtminatone en hvar ansåg sig berättigad att envända. Ville man derföre fråga, bvertill lagar och, i enlighet dermed, gifna föreskrifter skulle tjena, om nu, under utvecklingen af hvad sundt förnuft skulle innebära, det skulla visa sig vara sådant, att, när ett företags vigt syntes fordra det, sågom t. ex. i fråga om ombyggnad af Trollhätte kaval, men skulle ega lof, oaktadt Rikets Ständer vid en föregående Riksdag vägrat mifall till det ansleg, som styrelsen eller enskild motionär begärt, anse detta sanda förnuft vara mäktizare, än Rikets Ständers nej till företagande af arbetet, med sådana uppoffringar för staten, som man dertill ansett erforderlig2, men Ständerna sf slagit. Protesterade högligen mot sådana principer. Talaren öfvergick derefter till en mera detalicrad undersökping om Trollhätte-affären. Ville, till grund för sin anmärkning, lägga Hr Skogmans egna ord i föregående plenum, att det var Rikets Ständers skrifvelse af är 4835, hvsrigenom Rikets Ständer, utom den Kongl. Maj:t i allmänhet medgifoa dispositionsrätt af öfverskotten ä afgifterne till bandelsoch sjöfartsfonden, öfverlemnet åt Kongl. Maj:t, att å desse öfverskott anviss medel för befrämjandet af etc. ec. Hr Skogmae hade förut upplyst, att Kongl. Maj:t först 4830 öfverlempade till Rikets Ständers granskning havdetsoch sjöfartsfonden, som förut under pamn af konvojkassa, alltsedan 4809, utan anmärkning af Konstisutionsutskottet, fått af Konungen disponeras, så väl i afseende på sättet för äfgifternes utgörande