REVY AF TIDNINGARNA. Tidningen Svenska Biet för i går afton är full af klagolåt. Först klagas öfver de karga åsigter, några ledamöter af Bondeståndet visat emot Regeringens i detta ögonblick så lyckligt afpassade begäran om anslag till ett nytt tak m. m. å den ryktbara Riddarholmskyrkan. Det upprepar i sin hedröfvelse inom aderton rader, sex särskilda gånger namnet Kihlblom, Kihlblom, Kihklblom, Kihlblem, Kihlblom, Kiklblom, hvilken Riksdagsman yttrat åtskilliga invändningar emot anslaget, hvarjemte Carl Knutssons, Gustaf II Adolfs och de tre Carlarnas skuggor manas upp ur sina grifter, för att verka till bevekande af de oblida hjertan. Vidare förekommer en elegi på vers öfver det vägrade anslaget till Svenska Akademien. Den är ställd i form af samtal emellan cRepresentanien och Skaldernan. — Redaktionen har väl emot den bedröfvelse, som väckts af dessa föremål, sökt en liten tröst och fägnad uti aftryckandet af tvenne artiklar från den averkligt fria, pressen, som gå in i Biets egna ideer; den ena ur Freya, en liten bit af dess utrusande mot Aftonbladet, för några af oss anförda argumenter till bevis på nödvändigheten af folkundervisningen; den andra ur Östgötha Correspondenten, emot KonstitutionsUtskottets representationsförslag. Men allt detta har ändå ej velat bjelpa Biet till lugn. De dystra utsigterna för Riddarholmskyrkan och Svenska Akademien hafva fört tankarna tillbaka ända till en föreställning ov. franska revolutionens fasor; ty uti samma nummer af Biet förekommer en artikel, som kallas: Betraktelser öfver tillståndet i Frankrike, skrifne år 4789 före öpprandet af General-statsförsamlingen. Då denna artikel förmodligen blifvit vald för den frändskap, som satserne deri bafva med tänkesätten bos Biets redaktörer, så tillåte vi oss att här aftrycka ett af de märkligaste styckena: aGlömmom åtminstone ej, att ett stort Rike icke kan länge ega bestånd utan tryckningen af en tvingande makt; att styrkan af denna tryckting beror på det riktiga mått, man gifver åt konungamskten; att om den icke erhåller alla da prerogativer, som erfordras för att verka kraftigt och säkert, så skal ett inbemskt krig uppstå emellan den och de myndigheter, som vilja dela statsbestyret; ast de krafter, som förnötas under detta krig, äro förlorade för nationens sällhet och mekt; atl folket alltid förI blifver folk; att talrika massor hafva behof, och et stundligt behof, att hållas i ordning; samt att lagstiftningen bör med hela sin uppmärksamhet begogna hvarje förnuftigt medel för att förekomma massornas öfverdrift och hejda den naturliga väldsamheten i deras rörelser. Vi hoppas att Läsaren icke går miste om meningen häraf. sEtt stort rike kan ej länge ega bestånd utan trycknivgen af en tvingande makt; styrkan af denna tryckning beror på det mått man ger konungamakten; om den ej erhåller alla de prerogativer, som verka kraftigt och säkert, så skall ett inhemskt krig uppstå. Ergo: Ju större prerogativerna, dess starkare den helsosamma tryckningen, ju starkare tryckningen, desto säkrare beståndet; — det är ju allt hvad Biets redaktion kan önska? Det enda, som tyckes strida mot dess egna läror, är det uttrycket i den öfversatta artikeln, att afolket alltid förblifver folk; det innefattar ju en komplett vederläggning af de klagomål, man alla dagar läser i Biet deröfver, att folket icke vill folka sig, utan är så obändigt! MRENORSRTENT RAR SASEROEITRNR TTR