RIKSDAGEN. Ridderskapets och Adelns öfverläggning den 4 och 3 Juli, angående aamärkningarne mot den förra Rådgifvare-personalen. (Forts. fr. Nr 188.) Hr Lagerhjelm. Pehr, anförde uti sitt skriftliga yttrande hufvudsakligast följande. Han citerade lydelsen af 1078 RegeringeFormen, 2 mom., onligt hvilket momönt icke Konungens beslut uti mål, som röra enskilda personers eller korporationers rättigheter och angelägenheter, kunna ens nämnasp, samt vidare 83 R. F., som stadgade, att grundlagen, efier dess ordålydelse, skall i hvarje fall tilläropss. Ansåg grundlagen således icke vilja, att Konst. Utsk. skulle meddela RiksStånden kännedom uti mål, rörande enskilda personers eller korporationers rättigheter och angelägenheter, hvaraf följde, att Utsk:s meddelanden lagligen endast kunde upptega mål af allmännare art. Denna grundlagens mening hade Utskottet iakttagit uti 26:te punkten, angående licenserna, men icke så, genom meddelandet af uppgifierna i J4 46, 26, 32; 39, 44, 45, 48. Vidare hade Talaren i andra fall icke kunnat uti Utsk:s memorial återfinea den i grundlagens stadganden uppetbarade anda. Uti ö8:de punkten neml. anmärkte Utsk., att Konungens Rådgifvare bort afgå, enär deres råd hos Kongl. Msj:t njutit så litet förtroende, att en utnämning skett mot StatsRådets tanka. Han ansåg denna grundsats strida emot 4 och 9 SS RB. F., enligt hvilka Konungen äger att allena styra Riket, att allena besluta, samt StatsRådets ledamöter att sina meningar yttra Och förklara, och endast göra kraftiga föres:ällningar, ifall Konungens beslut skulle vara uppenbarligen stridande emot R. F. och allmän lag. Grundlagen fordrade således ej att de skulle draga sig undan. Anförde såsom ytterligare argument, att ansvarighets-lagen bjöd StatsRåds ledamot att sjelfkrafd påminna om Rikets rätt och bästa, dock endast Konungen råd gifva, men ej jemte honom regerar! k Vill mån se, yttrade Tal., såsom uti en camera obscura, en skymt af den så kallade frihetstiden, så bereder 1840 års KonstitutionsUtskott ett tillfälle dertill Viljen J, Mine Herrar, kalla denna tid tillbaka? Sen och betänken Pohlens öde! — Taiaren drog derefter ut till strid för Konungens Rådgifvare, emot Utskottets i 47:de punkten gjorda anmärkningar om den stränghet, hvarmed de ansett indragningsmakten under sednare delen af år 4838 böra utöfvas. Han gillade ingalunda tillkomsten af denna mekt, men kunde ej inse någon den riogaste skada för Riket, att en tidnings-press rycktes ur sin verksamhet, som, för att låna orden af en bland KonstitutionsUtskottets egna Jedåmöter, framställde dagens händelser så, som skände den ej första vilkorct för laglig ordning. Efter det Tal. vidare bannat upp den periodiska pressen, beskref han de intryck och reflexioner, tvilka framkallats hos honom vid berörde tillfälle, då ban varit närvarande i hufvudstaden, på följande sätt: Jag bedömer ingen annans sätt att sel pMen, Mine Harrar, för mig syntes jäsningen vara