Aftonbladet – 19 augusti 1840, sida 4

I få8 MÖOra enRvandDare CCH anNVvVanUueD. Jan Ulttalaua högt den ssts, att vida bättre än alltslags nedsättning uti personella bevillningen eller andra skatter, vore ett varaktigt, årligt anslag till allmänna arbeten för eifvars upprensande samt vägars anläggande och förbättrande, som ock skulle göra undsättningar i missvextår framdeles obehöfliga. Och man behöfver blott se Skellefteä-dalen, samt höra att ensamt i orten deromkring kunna produceras 30 å 40,000 tunnor tjära årligen, för att ej kunna undertrycka den frågan: är det då ej möjiigt, eller, är det till kostnaden oöfvervinnerligt, att få elfven emellan kyrkan och yttre hamnen upprensad, eller efier andras lemnade yttranden, endast några få grunda ställen i oifven erforderligt fördjupade, då här skulle vinnas en den yppers:a hamn, för ortens, ja, en nybyggd större stads rörelse? — Man behöfver vidare blott höra Norroch Westerbottens Läns invånares yttranden om den ena och den andra af deras elfvar, och de dem omgifvande outödliga skogar, samt hurusom äfven med måttliga kostnadssummor de förstnämnde kunna göras ännu vida mera användbare än de nu äro, till resliserande af de sednare, (Ångermanna-elfven till exempel, för större skepp, redan sex mil segelbar, kan, som det sades, lätt bringas till lika djup på ytterligare fyra mils); hurusom vidare dels Luleåoch Cslix elfvarnes erforderliga upprensning på å!skilliga ställen, dels vägars anläggande långs efter och emellan dom skulle tillskynda ortens invånara en betydlig nedsättning i den så besvärliga forslingen af uppgående epanmål, salt, med flora nödvändighetsartiklar, och bareda utvägar för åtkommsnde och begagnande, till enskild och allmän fördel, af de stora rikedomar Gellivaris och öfriga Lappmarker hafva attaflita; man behöfver vidare blott erfara lika med Örnskölds prssagerare denna gång, att från och med Gefle till och med Haparanda ej mindre än omkring 50 fartyg, deribland ett om 400, ett om 5300, och många emellan 4 och 200 läster, dels stodo på stespeln, dels nyss gått i sjön, samt se den skicklighet och noggrannhet i skoppsbyggnadskonst, som här utbildat sig. äfvensom att vidare ensamt Haparanda medgaf Örnsköld denna gång nära full last af smör, fogel, med mera, för att erkänna och tvingas uttala: att detta landskap förtjener att närmare lära kännas och bättre värderas än hittills. Och att Norrlänningen förstår erkänna, samt ä sin sida värdera, hvad Regering, Ständer, auktoriteter och enskilda personer med förmåga att verka och uträtta, äfven verkligen tillgöra, derom vittna de så alljmäat i Norrb. anträffade porträtter af B. Hermelin, och det ofia hörda namnet af Landshöfding Örnsköld; och om än afond och skråsinne, i Norrland lika med all annorstädes, ej kunna sakna sina redskap, undgå dock omöjligt uppmärksamheten de ofta hörda yttranden om det goda en sednare Landshöfding i Norrbotten åstadkommit, och om de tillfällen till förtjenst samt ökad industri, som för invånarne i Norrbotten, medelst en ensklid perisons bemödanden och egna betydliga uppoffringar, blifvit under sednare åren tillvägabragte. Öfver all väntan spordes äfven, ett flere af våra, ända vid ryska gränsen boende landsmän bafva fallt lika mycket, om ej mera reda på de allmänna större företag och förbättringar, hvilka i Sverges sydligare del för ; längre och kortare tid tillbaka biifvit utförda, samt i veta värdera de medborgares förtjonst, som dertill ; egnat sin förmåga och verksamhet, mer än hvad ofta finnes vara fallet i sjelfva hufvudsiaden, och i de landsorter, som egentligen draga fördel deraf. Om dessa anteckningar i någon mån kunde uppi muntra enskilde, att fara och bese Norrland, blefve i det ock en den varsktigaste tillfredsställelse, deras författare har haft af sin resa. Svensken synes öfi verbufvud vara nog litet fallen för hvad Tysken kallar Merktschreierei om dess eget lands så naturherrFligheter, som näringsalster; deraf kommer ock, ati Sverge ännu hos en stor del af invånarne i äfven ide mest civiliserade länder, såsom Frankrike och i England, är kändt endast för ett isoch björnland. Dess större bekantgörande igenom korte beskrifningar, tryckta eller litografisrade vuer öfver en Adel af de många sköna situationer, m. m., som här finnas, är visserligen ej någonting så utomordentiligt, att des ej låter tillvägabringa sig genom en Soch annan euskilds bokostnad, men kan dock aldrig anses ovärdigt äfven Regerings och Ständers iomtanka, samt besörjande. Om sådant skedde, samt utlänningar, men först och främst inlänningar, blefvo upplyste och flitigt erinrade om, satt man numera kan, på den korta tid af knappt en månad, rån hvilken södra eller vestra del af riket som heldst, a från Norge, eller Danmark, Tyskland, Ryssland hf eller till och med England och Skottland, på (ångfarityg besöka icke allenast alla de Götha kanalleden LF omgifvande provinser, utan ock Stockholm samt rikets nordligare och iogalunda minst intressanta provinser, äfvensom ock den i så många afseenden märkvärdiga ön Gottland, så skulle mera och förr n mången det sig föreställer, Regerings, Ständers och individers omtanka och nit, att befordra Sverges framgående, finnas lättade och krafiigt understödde, samt entreprenante och drifiige enskilde Janvända sina kapitaler till brytande af våra malmberg, och att göra våra skogar, måssar och ödemarker till produktiva och renderande äfven hvad iman i allmänhet väntar, eller nu ens kan göra för sig fattligt. Men framföralit må den önskeyttring tillåias, att Rikets Ständer ansloge tillräcklige medel för allmänna arbeten till elfvars och strömmars uppbjelpande, samt vägars anläggande, efter skeende fullständig undersökning och upprättande plan i större skala af dertill skicklige och tilllka för saken nitälskande personer, och det utsäde svenska staten sålunda skulle, med urskiljning bekosta för Norrlands upphjelpande, skall alldeles ofelbart hembära hela fåderneslandet, och äfven siatskassan direkte efterhand tusenfallt frukt. — ER (Insändt.) Om förökning af Georginer under sednare delen af sommaren, af Baarth. Älskare af Georginer hafva erfarit, att deras fortplantning under Augusti och Sepsember månader ej lätt lyckas. De sticklingar deraf, hvilka man ännu så sent nedsätter, kunna väl slå rötter, men hafva ej mer tillräcklig tid att utbilda rotknölar och kunna sgedan svårligen, till och med 1 krukor, lefva öfver vintern. Likvälär vid denna årstid blomsterälskaren ofia mest angelägen om att kunna mul