Aftonbladet – 19 augusti 1840, sida 3

I nehalves al en fi. d. sjökapten; vid Lungåkers by, 4? mil från Hernösand och 48 från Umeå, med god hama och ett vackert, långt inlopp från sjön samt Kåge 24 mil från Umeå och 26 från Luleå; denna sista ort har en god och stor hamn, som ock begagnar af kringliggande orts ej obstydliga sjöfart; mer ångfartyget, alltså än mindre större skepp, flygs icke intill lastbryggan på flere bösskott när. Af ven här funnos tvenne fartyg stående under byggnad å en plats, som omtalades såsom tjenlig oci I bestämd för en blifvande stads anläggning, hvarom verkligen fråga skall vara å bane. Visserligen s:knar sådont ej stöd af omnämnda här befintliga goda hamn, äfvensom flare icke aflägse byar; men då Iman erinrar sig, avt Skellefteå by är endast er landmil söderut härifrån belägen, vid elfven a samma namn, och jemte god hamn, — den är för närvaranda ej farbar för större fartyg, på en hel mil gära, mea uppgifves af ortens folk kunna Jätt och utan synnerlig stor kostnad förbättras, — redan oger en af de största kyrkor i riket och strext bredvid den vidsträckta Skeilefieå by med en foikvummer, som gerna kan antsgas moisvara antalet uti mången småstad, en reguliert anlagd kyrkoby af väl öfver 400 hus, äfvensom marknadsplats med fasta bodar, försedd med så väl postkontor som apothek, alltsammans nära intill så väl stora lands vägen som det betydliga Skellefteå vattendrag, hvarpå äfven en stor del al ortens produktion nedflottas; när man erinrar sig denna i stor stil vackra dal, med alla ofvannämnde der redan skapade och såmlade erforderliga elementer för en siads anläggning, måste man tillerkänna denna plats ovilkorligt företräde framför Kåge och hvilken annan i nejden, under förutsättning nemligen, att elfvens fördjupning emellan kyrkobyn och nu varande hamneller ankarplatsen för större fartyg verkligen ka åstadkommas på sätt blifvit sagdt. Till fartens tryggande på Ålandsoch Bottniska hefven voro flera fyrar och sjömärken under sodnare åren uppförde. Hela sträckan, som ångbåten tillryggalägger emesilan Siockholm och Haparanda, inberäknadt in löpandet i alla de uppgifao hamnar, antages göra 186 , mil. So A?! OÖrnskölds passagerare gjorde denna gång endast tvenne Siockbolmare (en äldre embetsman vid bergsstaten och Norrlandsångfartygens Agent i Stockholm) samt tvenne Götheborgare hela resan bort och åter ; hvarförutan tvenne Stockholmsoch tvenne Malmö-handlande åtföljde tin Norrbotten. Iogen utlänning eller egentlig vetenskapsman del-: tog i deita års Norrländska midsommarsfärd, som dock har sin särskildt retande anledning uti tillfället att vid Haparanda eller ännu bättre en må nordligare, från antingen Avasaxa berg på östra (Ryska) eller Cuopiosberget på vestra (Svenska) sidan, midsommarsnätterne se solen icke gå fullt neå under horizonten. Denna gång var väderleken ej gynnsam härför, sjolfva midsommarsnatten (den 24 Juni); dock hade några af sälskapet på Cuopio bergöt straxt efter midnattstid, då molnridåen nå got lyftades, en skön momeng af solens vändor i borizonten, oeh natten derpå vanns äfven för de öfriga en fullkomlig njutning i Haparanda kyrkotorn af detta vackra skådespel, cch rära samma vackra scsn erbjöds natten derpå, från ångfartygei uader återfården flere mil söder om Haparanda. Avancsrandet söderut medförde för hvarje matt en högst märkbar förändring af allt tidigare inträdande skymning eller sommarnatt, äfvensom dess allt längre fortfarande, i stället för att i Haparandaorten soldagen räckte dygnet om. Färden landsleds till berget Avastxa kan skeantingen å Svenska eller å Ryska sidan om Torneåelfven; bu var en del af vägea på förstnämnda sida ganska svår, såsom från början anisgd å måsse, och, som det ville synas, mindre väl underhållen, hvilket skyllades på en mångårig ännu oafgjord tvist, hvem uaderhållsskyldighoien ållgger; den kun de ock nära anses stå i full källossning. Å Ryska sidan sades vägen vara bätire underhållen och en och annan, som valt den, hann derföre äfven till Avasaxea, hrars upphöjda lokal och vidsträckta utsigt helt visst, då väderleken tillika gynnar, måtte vara imponerande. De af vårt sällskap, som deremot valde Svenska sidan, och hunno endast till Cuopioberget, hada dock äfven härifrån tillfredsställelsen ej blott af utsigten, utan tillika af de sällsynta formationer och särdeies stora samt släta stenblock, till en del bildande grottsalonger, som der anträffas. Från Åbo och da flare Finlands städer i vägen kade ångfartyget Uleåborg till Torneå fört några och 20 pissagerare, hvaribland några högre embetsmän, som ock reste till Avasaxa. Ensamt i Haparande, vid det lärgre uppebållet der, kunde någon närmare bekantskap formeras med stadsinvånarne; å de få pubkter på landet, som besöktes eller passerades, var tiden dertill för kort. Ofvenom Haparanda, äfven på Svenska si dan om Torneå elf, talsdes och förstods endast fiaska, hvadan de, som ej känna det språket, mäste medföra tolk, Men hvad som hann erfaras, var öppenhet och frimodighet i karakteren 1 förening med välmening och vävligbet, och i afseende på gässfrihet kunde vi ej jemföra orten med någon annan än Gottland, dis händelsevis 4 af vårt sällskap sistlidne pingst gjort en särskild äfven högst tillfredsställande fård med ångfart. Norrland. Om en allmännare anledning, än hos deras personlighst, hvilka vi haft lyckan träffa, skulle sökas till denna öfverensstämmelse i välvilja mot främlingar i dessa tvenne långt åtskilde orter, synes det kunna vara den, att de båda igenom sflågsenheten så sällan erhålla besök af innevånarna i det öfriga fiket. Tonen, eller hvad nu för tiden kallas opinionen, lät I allmänhet ganska tillfredsställands, och hvad deraf spordes i Haparanda, såsom närmast gränsen, rappellerade kraftigt en redan öfver 40 år saknad stor mäns fällda yttrande, att adet behöfs vara född utlänning, eller åtminstone längre tid hafva vistats uti annat land, (hvilka båda delar hade inträffat på honom) för att veta värdera Sverige. Denna ton i nordligaste delarne af Sverige gjorde desto mera intryck, som dervid ingalunda doldes den tro eller öfvertygelse, att orten ofta blifvit stjufmöderligt behandlad af både Regering och Ständer, men den uttryckte lifligt ettförhoppningsfullt anspråk på förändring häruvi vid de goda förhållanden, uti hvilka statens egna fisarcer nu stå, och igenom det tillfållo ångfarts-kömmunikationerna beredt att föra Narrvland kändt, äfven af deras landsmän ide