Aftonbladet – 19 augusti 1840, sida 3

med all deras falskbet och flärd, och att en framtid af omätlig storhet och ära härigenom är henne förbehållen! Märk, att allt detta är saker, som man bör akta sig att förspilla genom ett ögonblicks obetänksamhet och blind! öfvermod! Sit derföre beskedligt ner, Freja lilla, och bör hvad förståndigt folk säger! Begrip, mitt barn, att det icke låter sig göra, att gå och gälla för lideral, på samma gång, som man så der slår rakt för hufvudet de solklaraste satser! Inse, en gång, att man icke ostraffadt lägger våldsam hand på det sunda förnuftet och logiken, för att bryta nacken af dem! Förstå, att man då icke gerna kan stå till svars för att fnysa folket och den stora pluraliteten midt i ögonen och hånskratta åt sådana privcciper, som den att folkets röst är Guds röst! Betänk oförståndiga, att det väl ändå torde ega sin riktighet, att hvarken den okunnige eller den okynnige, kunna rätteligen af någon makt i verl den förhindras från den fria diskussionen,! Betänk, att det väl ändå icke är så erätt sagdt, att hvaren eger afgifva sitt omdöme i hvad han behagar,! Betänk, att det väl ändå är hvarens första fordran af en liberal tidniog, till och med en sådan som Freja, att få sig erkänd rättigheten att tänka litet på egen handn, denna rättighet, hvaröfver Freja så förnämt mockerar sig! Hon bebagar kalla vårt blad för ett adligt, blad; om härmed skall menas någonting, som svär mot det nverkligt liberala och populäran, så, för all del, besinna, att det icke just är rätta sättet till bevisarde af sina större förtjenster i sådant afseende, att anklaga det adliga bladet för alltför demagogiska eller, om vi å nyttja en af Frejas egna termer, nofrälsen tendenser, på samma gång hon sjelf framträder i en ohöljd bierarkisk förmynderlig och pryd riktning! Besinna, kära hon, att man icke bör fresta det allmänna sunda förståndet alltför mycket, isynnerhet då man, som Freja, i vissa detaljer redan länge något ovarsamt lekt med detsamma, såsom t. ex. i prohibitivfrågan, och att allmänheten verkligen, Freja må nu anse den så litet mornad eller fullmyndig, som helst, likväl är det tillräckligt, att veta göra anspråk på en annan liberalism, än den, som endast yttrar sig i manhaftighet mot en och annan enstaka personlighet och ett löst goabh mot ett och annat detaljeradt factum! Besinna allt detta, Freja lilla, och vet att värdera goda vänners Gointresserade råd! Vi ire öfvertygade, att Freja sjelf, sedan hon hunhit lugna sig och, som sagdt är, druckit ett slas vatten, eller, ännu bättre, tagit sig en sräfenbergerdusch, skall klarligen inse till hvad srad hon pratat bredvid munnen och finna rödvändigheten att inför klokt folk reparera ig i hvad hon med sin munklatin och sin spökrädsla för den stora massan, gjort sig så vusserlig och löjlig. Eller skulle det verkligen vara sannt, att freja, liksom andra gamla synderskor, gått i dloster, höljt sig i dok och blifvit en suckande yster, samt att hon tager lektioner i vulgatan ch de vördiga jesuiternas skrifter, för katholka presten? . . . Skulle det verkligen vara annt?