Aftonbladet – 19 augusti 1840, sida 2

påstod dr d Argout, att staten stule derpå arligtn förlora 300,000 francs; men han synes icke hatvå sig bekant, att Frankrike är öfversvämmadt med insmugglade cigarrer, och att millioner sådana öppet försäljas i sjöstäderna och i Paris. Huru kan Ministern inbilla sig att någon bevakningslinie förmår att emotstå en vinst af 49 francs per skålpund? Lika långsamma framsteg gör den öfvertygelsen, att höga tullafgifter skada konsumtionen; administrationen har i denna punkt antagit en helt egen argumentation, bestående deruti, att den emot hvarje försleg till minskning af en tullafgift sätter en beräkning öfver huru mycket denna afgift fördyrer hvarje enstaka produkt i detalj. Då sjöstäderne för någon tid sedan begärde minskning i tullen på kaffe, så svarade man dem, att en kopp kaffe endast obetydligt fördyrades gevom tullen af 40 sou3 per skålpunå; men erfarenheten har dock ailiid visat, att en pålsga af 400 procent på en vare, som egnar sig till nästan obegränsad komsumtion, hämmer öfver all beräkning förbruknifigen deraf. När man i England minskade tullen på kaffe möd två tredjedelar; så steg på några få år förbrukningen, deref ifrån 23,000 till 400,000 centner! År 18142 då sockret kostade ö Fr. skålpundet, konsumerade hvart individuum 1 Frankrike eudast 12 led om året; nu deremot, då sockret kostar 4 Fr., 7 skålpund! Och likväl påstår administrationen, uti en cfficiell ströskrift, ett ett vidare prisets fall icke skulle öka konsumtionen. Msbogoni och andra fina träslag betela i tull 1400 pricent af värdet; då kommiten yrkade på en nedsättning af tariffen, så svarade ministern, att rikt folk väl kunde stå ut med att betala denna tull, och att den på ett bord t. ex. icke belöpte mer än 45 Fr. liksom det vore en nödvändighet, att endast rikt folk ägde sådana möbler, och liksom en tioiubbel import icke vore af någon fördel för staten. Denna argumentation är så mycket obegripligare, som ministern icke kan undgå att veta, att hvärt skålpuad kaff mer, som införes från Haiti, och hvarje block träd likaledes från Bresilien, ästadkommer en ökad export af Fransyska viner och sidenvaror. — När man ser, att dessa de enklaste af alla handelspöiitikens elementer änru så mycket misskännas, så kan man för ingen de! undra på alla frågor, som kompliceras genom theorien om den iahemska fabrikationens befrämjande, bsifinna sig i ett cupplösligt chsos. Msn lägger på stenkol bögre afgifter i Rouen än i Nentes, på det kanalerne skola få mer att förtjena på transporten, och svarar på de klagomål, som föras af fabrikerna i Rouen, att en nedsättning i tullen icke skulle göra fabrikationen af bomullstyger mer är 1!, centiwer pr. aln billigare; liksom vore det ett skäl att pålägga en anrän tul!i Bordeaux än i Rouen! Och då skeppsredarne i Bordeaux klaga öfver, att de höga jernprisen göra skeppsbyggeriet 10 pr. dyrare, så svarar man dem, att jenvörken i Frankrike äro så dåliga, att de icke ens hafva någon förtjenst på dessa priser, men att man deremot vill beskeatta det inbomska sockret, för att försäkra åt skepps:edarne frokten för kolonialsockret: Huru kan man väl hoppas, att så mot hvarandra afväga alla dessa konstlade förhållanden, att hvarje industri finner i sina privilegier ett skadestånd för de uppoffringar den måste göra åt alla de öfrigas privilegier, och huru kan man tro, att de, under ett sådant förmysederskap cch ett sådant drifbussystem någonsin skola friskt utveckla sig? Huru kan man förestä!la sig, att en industri, som har monopolium på den inrikes försäljningen, skall utveckla sig lika fort, som om den hade att frukta för konkurrensen med andra länder? Hade man tillåtit införseln af Epogelska stålvaror, så hade de Fransyska icke förblifvit så dåliga, som de äro och skola fortfara att vare; hade man icke uteslutit det Engelska porslinet, så skulla formerna och fabrikationen af det Fransyska längesedan varit förbättrade. Det märkvärdiga exemplet af den Engelska sidentillverkningen, hvilken först började att få framgång ifrån det ögonblick, då den nödgades bekämpa konkurrensen med Lyon, och hvilken nu exporterar sina tillverkningar till Frankrike, är för administrationea helt och hållet förlorsdt. Imedlertid är dock det lilla, som genom de i sednare åren utkomne författningar och den nya tull lagen blifvit gjordt, ett tecken till att en förändring i systemet är under förberedelse. Administrationen vågar icke mer, ast framställa sitt prohibitivsysiem såsom allmän och absolut regel; den vill tvärtom icke erkänna någon theori, och telar om statsekoBomien såsom om någonting, som icke medgifver något absolut system, utan modificerar sig efter omständigheterna. Men vill icke mer förbjuda, utan blott skydda; man skulle måbända gerna se om man förut icze hade gått så långt; men man gifver efter för den nya pödvändigheten endsst långsamt, ogerna och ofullständigt; men stödjer sig gerna på de könatlade intressen, dem man förut skapat öch nu måste skona; man predikar måtta, sedan man själf förfarit utan all måtta, kortiigen, man märker, att man har den silmänna rösten emot sig. Det är också icke så lätt, att på en gång träda tillbaka, sedan man gått så långt fram; man kan icke plötsligen omatörta den konstiga grundval, på hvilken man ställt allt, och man försöker allt hvad möjligt är, för att göra ders fall mindre våldsamt. Det fordras en försigtig och tillika djerf hand, för att gifva åt det Freusyska handelssystemet dess Bya rigtning, men ännu har denna hand icke blifvit funnen, ech förbättringen kommer sannolikt att, såsom bitintills, gå långsamt och mödosa.nt för sig, under de olika intressenas ömsesidiga ryckningar. aArtikeln i Courrier Francais,, fortfar Minerva, etjenar på ett utmärkt sätt till bestyrkånde af de uti ofvansiående uppsats gjorda reflexioner. Läsaren behagade sjelf öfvetyga sig.n aSkyddssystemets verkningar föra alltid till hoptrasslingar. Ullens skyddande hindrar klädesfebrikationen; jernhandteringens skyddande hindrar machintillverkningen; skyddet för spinnerierna skadar tylt-tillverkning; skyddandet af nederlagsrätten. I Havre höjer kolonislvarornas pris i östra Frankrike. Man börjar inse att i detta system allt är konstladt; man omflyttar allenast rikedomen, men skapar icke någon. Den cne vinner hvad, den ändre förlorar; det är den allmänna pluntringen, lagligen organiserad; en plundring; hvarvid den ene erhåller lejonets del på den andres bekostnad. Och nödgas man erkänna, att under detta systems herravälde antalet af våra matroser icke ökat sig seden 4787, och baron Dupin gaf på fullt allvar till bästa det förträffliga ergumentet, att våra tullinkomster knappast uppgå till något öfver 400 millioner, då de i England inbringa tre gånger så mycket.