Aftonbladet – 19 augusti 1840, sida 1

Rn TE RT EA I vore riktig, genast få taga sin början, äfvensom at ,I dylika varor måtte få införss i öfrige stapeolstäder I Utsk:s försleg, att omförmälda varor icke fingeinföras , fertyg under 30 läster hads väl skäl för sig; mer ,då man besinnade Sveriges låpga kuststräckning vore att förmoda, att Uisk. gått för långt; hvarför ;Jkunde ej en handlande, då ban underkestar sig landets lagar, vara berät tizad att äfven i mindre I fartyg icföra sina varor? Öanskade att Utsk. föra slagit mera kontroller för missbruks förekommande 1 afseends på rättigheten för Kongl. personer cch I Corps diplomatique att tulifritt införa varor för deras räkning; Tal. gjorde derefter åtskilliga anI märkningar i afseende på tullen å raffineradt socker, den han ansåg böra nedsättas till 25 procent från 50; äfvensom på spannmål, å hvilken vara Teal. ansåg Uisk. hafva bordt föreslå det af Kongl. Maj:t stadgade minimibeloppet. I sfseende på tariffen för kreditupplag vore en procents tull för hög; denna afgift borde beräknas ofter tid, så ati för 3 månader erlades !V;, för , år !, och för ett år en procents tuli; instämde i Hrr B:unii och Lindströms reservationer i afseende på lästetalsafgiften, Hr Lindström. Villa ej ehuru ledarot af BevillningsUtsk., klaga öfver de beskyliningar man gjort Utsk. för inkonseqvens, orimlighet, förbiseende m. m., så mycket mindre. som Tal. i sin reservation erkänt do vacklande åsigter förslaget förråder; delade dock Utsk:s mening, att ordet förbud skulle utgå ur taxan. Mycket vors härom redan ordadt; Tal. inskränkte sig dock att instämma I Hr Potrås yttrande; men skulle, oaktadt dessa åsigter, för att lugna de förskräckte, icke tveka att antaga förbudens bibehållande, i händelse dess borttagande skulle alstra så orimliga stadganden, som dem U:iskottet föreslagit, nämligen atttillåtelsen först 1844 skulle taga sin börjar, och att de frigifna varorna endast, emot öfverdrifna tullafgifior, skulle kunna! förtullas i 3:e städer; i detta feåli vore ej myckett värdt med dei liberala systemet; Talaren ville, för att undvika vidlyftighet, till dess saken återkom hos Utskottet, spara en vederläggning af ermärkningar, som blifvit: framställda mot specislitetorna af tulltaxan, äfvensom af da fsrhögor, gom här blifvit skildrade såsom ena följd af det nya, friare försleget; åberopade i öfrigt sin reservaiion och fästade serskildt uppmärksamheten på den af Talaren föreslagna fria utförseln af trävaror; äfven som på lastpenningarnas borttagande å barlastade? och tomma fartyg. Hr Christierson hsde redan utt:lat sin mening och böjelse för ett friare handelssystem, i motsats till det prohibitiva; denna mening qvarsiod, intills Talaren fått erfera det nya förslaget, hvilket på en säkrare väg skulle vålla just de olägenheter af : i slag, man velat afskaffa; det erinrades allmänt, att inhemska industrien i flera delar vore i babof af skydd; höga tullar kunde icke efböja faran, då försnillningar i slla grener började sitt lönande spel, som nästan vore ogörligt att motverka; förbudssysteme: deremot vore ett bättre försvar både mot försnillningar och den utländska öfverproduktionen. — Om den af Utskottet föreslagna höga skyddstullen ej kunde undvikas och reed detsamma det friare systemet ej förr än 48442 taga sin början, samt exporten och importen då blott fåå verkställas i 3:38 hamnar, bevisade sådant, att tiden ej vore mogen för ett friare handelsoch tullsy-f stem; framstående hinder måste hafva gjort sigi gällande hos Utskottet, att betrakta frågan fiån en rent naturlig elier alltför kosmopolitisk synpunkt, på hvilken en sann patriot ej eller bygger, och be-j ståenda och helsosamma handelsregior måste lämpas efter hvarje lands naturprodukter jemte mängden deraf och den riktning näringar och hangel vilja antaga och kunna uihålla på den allmänna varumarknaden, dervid det främmande eller utländska intresset alltid väntar sig sitta omellan, säåsom positiv och naturlig följd af en klok och i statsiäran väl försvarad ekonomisk handelsfrihet. Botänkandet motsades äfven deraf, att de hittills förbudna varorna endast skulle få införas i Stockholm, Götheborg och Malmö; heldre måtte den gamla ordningen vidare följas i behöfliga fall, enär förslaget I nu klandrade del med full anledning kunde förliknas vid ett meningslöst småleende eller deltagarde åt det döende fabriksoch slöjdeintresset. Hr C. aflemnade tillika en promemoria, ionebållande åtskilliga erinringar mot gpecialiteterna af taxan. — Till stöd för sin anmärkning vid den orättvisa man begått emot öfrige stapelstäder, genom den rättighet man beviljat de 3:e ofvannämnde, åberopade Talaren 9 kap. handelsbalken, och trodde, att, så länge detta kepitel vore gällande, en borgare i stapelstad ej kunde eller borde förhindras att köpslaga om hvilka varor som beldst, så länga de någorstädes inom riket voro till infö:sel tillåtna; fann det besynnerligt, att man de facto ville bibehålla förbud å tackjern, då mani nekade andra näringar samma skydd, och ansåg, ett de i 30 S, underrättelsarna till tulltsxan, ut fästa premier böra qvarstå såsom en nyttig upp muntran. Hr Gezelius ville, för att icke uidrega tiden, en dast åberopa Frih. Åkerhjelms och Br Lagerqvists reservationer, samt Hrr Westlingers och Lager grens yttranden under diskussionen i denna fråga, med hvilka Telaren instämde. Genom det nya systemet skulle icke allemast städernas intressen förnärmas, utan hela statskroppen i en föga eflägsen framtid blifva känbart lidande genom bergsbruks, fabrikers och flere näringars förfall, m. m. ERE SD OO AON (Införes på begäran.) Uii det förliden vecka utkomna J4 477 al tidningen Aftonbladet bar till allmänhetens kännedom och bedömande blifvit offentliggjord en skrifvelse rån Domkapitlet i Upsala till Författaren af Törnosens Bok och Romanen: Det går an, Rektor Ålmavist samt dennes med anledning deraf till 7 mm