Aftonbladet – 18 augusti 1840, sida 2

har företräde för den sent skördade, men deremot tror man icke, att den tidigt skördade är till utsäde den tjenligaste. j Uti det jag sedan begynnelsen af min ekonomiska bana öfver detta ämne sett, hört och läst, har jag, isynnerhet saknat ett allmänt gällande och af förstånd och förnuft erkändt kännetecken, hvarigenom rean är i stånd att sluta, det säden eroått den grad af mognad, att den så väl är duglig till fortplantning af sitt slag, allså till godt ooh kraftigt utsäde, som, i anssende till dess yitre, till en god handelsvara. Da vanliga kännetecken: att halmen blir gul, knänas borttorkning, o. 8. v., äro för obestämda, ty jag vet fall, att den ena förträffliga praktiske landtmannen förklarade säden för fullkomligen mogen, under det en annan äfven så aktningsvärd, praktisk landtman förklarade den ännu icke kunna skördas. Vill man anse halmens fullkomliga förtorkning och bortdöende som ett sådant kännetecken, så är säden öfvermogen och faller, vid någorlunda stora åkerfålt, betydligt utur. År 4832, sedan rågskörden nästan var fulländad, blef jag af en af mina vänner gjord uppmärksem på ett kännetecken, hvilket är så enkelt och på naturen så grundadt, att det skall vara obegripligt, att man ej förut kommit derpå, om man icke dervid tänkte på Columbi ägg, och öfver hufvud för ofta blefve öfvertygad, att menniskan för träden skull icke ser skogen. Detta kännetecken härrörer, som man sagt mig, från en bonde i Holstein, som i många år haf: det till rättesnöre, och gom icke allenast alltid i sin trakt först börjar skörden, utan äfven vanligt har den vackraste och säljbaraste spanmålen. Detta kännetecken är den fullkomliga utbildningen af groämnet i säden. Tager man nemligen sädeskornet, håller det f.st mellan tummen och pekfiogret på venstra handen, så att den delen af kornet, uti hvilken den liila groDingsgropen sig befinner, kommer att ligga uppåt eller utanför, och nu med tummen på bögra handen trycker under groningsgropen något å: den högra sidan, så öppnar sig ändan af kornet lätt och groämnet, i form af en hvit, uagefär en linis (!,, tum) lång, kropp springer antingen ut, eller ligger han fullkomligen uibildad och låter med en lindrig tryckning fullständigt utklämma sig, eller det gör intetdera, utan det ligger ännu outbiliadt och likartadt med maksan i kornet. Uti det sistcämnda fallet kan säden icke, uti de beszge förstnämnda fallen deremot skördas, lika myckiet om halmen ännu är grön eller icke. Eno bet;jdlig mängd ax äro undersökta, och till och med sädana, hvilkas stånd ännu voro gräsgröna, funna, uti hvilka groämnet var fullkomligt utbildadt. Af derna sort har jag afskurit ax, låtit dem 3 veckor ligga uti ett rum och sedan undersökt kornen. Deras yttre utseende var skönt, mjölet hvitt, skalet tunnt cch med ett ord oklanderligt och lika med den förträffligaste försäljnings-vara. Vidaro äro utur dessa alldeles gröna ax korn utslagna och sådda, och dessa ärd saratliga förträffligt och kraftigt uppkomna, så att äfven i detta afseende ingenting blef öfrigt att önska. På det att intet misstag kunde äga rum, och kanske rågkorp, som förut ligo i jorden, kunde gro, så blef jorden flere timmar kokad i vatten, sedan, så fort brådden blifvit uttagen, torkad i en bakugn och då först de korn, som skulle undersökas, sådde. Efter flere af dessa försök är jag fullkomligt öfvertygad, att detta kännetecken på sädens mognad och att den kan skördas, är lika så allmänt giltigt, som det öfverensstämmer med sakens natur och med förnuftet, och att det visst förtjsnar alla landtmäns uppmärksamhet, och att ännu mycket försökas. I alla fall gör det en mycket tidigere skörd än hittills möjlig. Halmen har, som foder, utan tvifvel ett större värde än halmen af den sent skördade säden. Det, som kanske kunde sägas emot den tidiga skörden, är, att säden är något svårare att tröska, men detta är på långt när icke af den betydlighet man tror, och icke svårare än hvarje annan säd, som tröskas vid något fuktig och varm väderlek. I anledning af ofvanstående utdrag, her undertecknad uti detta högst vigtiga ämne gjort försök, hvilkas resultater fullkomligen öfverensstämma med de försök, Hr Professor Körpe anställt. År 4838 nemiigen afskar jag vid roten en qvantitet kornstånd: 4:0o Af sådana, som väl voro gröna, men som likväl visade det i utdraget nämnda kännetecknet; 2:0 Af sådana, som voro i så kalladt rönne; och 3:0 Af mogna eller egentligen öfvermogna. Sedan axen blifrit torra och kornen urgnuggada och rengjorda, befunnos de af följande beskaffenhet: M 1 och 2 voro alldeles lika, nemligen tjocka, till färger, mycket ljusa, tunnskaliga och af den skönaste qvalitet. JA 3 hoptorkede, skrynkliga, af mörkgul! färg och af ett oangenämt utseende. Mot våren förlidet år lades uti 3:ae blomkrukor 10 korn af bvarje sort, och uppktommo: af JM 4 alla 40; af JM 2, 9, och af JM 3, 7 korn. Plantorna af JM 1 och 2 voro mycket frodigare, än de af Je 3 Då jag nu var tillräckligen öfvertygad, att den tidigt skördade säden i alla afseenden har stort företräde för den sent skördade, så lät jeg allt korn och all blandsäd skördas, då väl största delen stod uti rönne, men äfven en stor del, isynnerbet der säden låg, ännu var grön, likväl var groämnet uti densamma fullkomligt utbildadt. Sedan säden nägra deger legat på skår, blef den, som vanligt, bunden och satt uti skyler. Då den fördes in, voro Jalla axen hvita, och den balmen, som, då den skars, var gräsgrön, hade nu blott en mycket blekgrön färg. Ehuru förliden vinter var mycket lindrig och våt, kunde j:g ej märka, att denna säd var svårare att tröska, än den sent skördade vid sådsn väcerlak plär vara. Beskaffenheten af säden, då den blifvit uttröskad, var god — den var till färgen mycket ljus, kornen tjocka och fylliga, tunnskaliga och mjölet mycket hvitt. Af det, på sätt anfördt är, skördade korn är denza vår härstädes sådt; äfven en granne har till utsäde köpt deraf, och allt står ovanligt frodigt och ypperligt. Till bekräftande deraf, att genom en tidig skörd säden så väl uti qvalitet som utseende vändligen mycket vinner, bör anföras, att en Handlande i Malmö och tillika Posscssionst, hvilken på min arr es KAA LA. ak