Aftonbladet – 17 augusti 1840, sida 3

RARE Ann nen ta ntnn Ran RAR nt ST SNR inblandning i enskildas industriella företag, så har Kongl. Moj:t den 3 sist. Juli låtit genom Finansdepartementet härom utfärda kungörelse. — Uppå Delägarnes i Städernas Allmänna Brandstodsbolag anhållan bar Kongl. Maj:t fasiställt och lätit kungöra följande ändringar och tillägg uti reglementet för berörde bolag: a3 . Tillägg. Ej må något has till försäkring i bolaget hädanefter antagas, der kakelugnar finnas, som äro stödde emot tråvägg, utan någon deremel lan befintlig niche, eller betäckning af murbruk eller tegel, till tjockleken af en vanlig tegelsten. 43 . Förändrad lydelse. Uppgår ej kassan till halfva beloppet af 3 åriga inträdesafgiften för al!la i bolaget försäkrade bus, varde, så fort sig göra låter, en extra afgift utskrifven, att betalas incm tre månader efier det Kungörelsen derom blifvit från predikstolen uppläst, till lika belopp med inträdesafgifien för ett år, trefjerdedelar, hälfien, ellor en fjerdedel deraf, allt efter sum kassans ställning fordrar. Den extra efgift till kassans förstärkande, som här omtalas, skail ej påföras delägare, för hvilken tiden till treåriga efgiftens erläggande ej tilländalupit innan extra afeiften utgå bör. 85 S. Tillägg. Ej må, efter den 4 Oktob. 1841, någon ny brandförsäkring beviljas, med mindre siadens Brandstodskommittå uti värderingsinstrumen tet vitsordat, ait i samma stad finnas och på eallmän bekostnad underhållas t:e slangsprutor, deraf minst en större, och de mindre, eiler porstativa, af denbeskaffenhet, att de kasta minst 20 kannor vatten i minuten. — Angående den af Norska tidningar anförda och i detta blad omnämnda berätielse, att Norska briggen Holland och bomskonerten JM 4 blifvit uti en tidning i Sherness uppgifna för Svenska, samt att Ministern Grefve Björnstjerna, på gjord acklaraation af Norske officerarne, lemnat Get svar, att Norska flaggan icke at Storbrittanien erkändes m. m., lemnar Statstidningen för i Lördags följande, på inhemtade upplysningar, grundade vederliggning: Då de tvenne förutnärnde Norrska örlogsfartygen enkommo till Sheerness, blefvo de uti det omför mälta tidningsbl. införda undar benämningen af Svenska, i hvilket hänseende befälhafvaren å biiggen Lolland, Kapitenen Bendz, vände sig till utgifvaren för att häruti erhålla rättelse, utan att denne deråt lemnad3 skyldig uppmärksamhet. — Någon enmälan derom hade emellertid icke blifvit gjord till Kgl. Sven ska och Norrska Göeneralkonsuln i London, och :åledes hade denne, okunnig om fö hållandet, icke heller kunnat inberätta det till ministern. Så mycket mindre hade denne senare kunnat lemna det honom pådiktade svaret, som det ej heller af en Svensk och Norsk minister, någonsin kunnat sifvas. Ej heller hade de Norske ocfficerarne för ho nom nämnt saken, och han hade således ej varit i tillfälle att derom lemna något yttrande. — Då mi nistern den 4 Juli, H. K. H Kronprinsens födelsedag, till middag inbjudit de uti London för tillfälJet vistande landsmän, omnämndes denna middag uti en af Londons tidningar, med det tillägg, att den bevistades af officerarne på 2 Norrska örlogsfartyg och ett Norskt örlogsångfartyg, som för tillfället lågo för ankar vid Shasrntss. — Tvenne nyheter komma oss på samma gång tillhanda i afseende på Landshöfdingeembetet i Wermland, båda lika öfverraskande. Den ena är officiel, att Kongl. Maj:t förordnat Hr Hofmarskalken Hammarhjelm, att atills vidare, förvalta nämnde arbete. Den andra meddels af Wermlands tidning ocb innefattar en förmodan, att, cutom Hr von Hartmansdorff, äfven Statsrådet Friherre Åkerbjelm skulle vara i fråga till denna plats.. Hvad det förra angår, så lär det, sedan Hr von Hartmansdorff emottagit Bankofullmäktigskapet, väl ej blifva något af, så framt Hr von Hartmansdorff tillika får sin Statssekreterarelön i pension. Såsom sannolikhet för det sednare åter, uppgifver Wermlands tidning, catt Hr Statsrådets Friherrinna i sednare giftet är af en bland Norges mest utmärkta slägter och heter Anker; aatt cett närmare afstånd till slögtingar, som möjlisen andra skäl kunna villa, att detta rykte blir en verklighetn, att abra litet hittills blifvit gjordt, för att i grannprovinserna arbeta för en verkig gemenskap med Norge, samt att Friherre cAkerhjelms humanitet, bildning och flersidiga xembetsmannaskicklighet likasom hans Friherqinnas enkla älskvärdhet äfven här (i Carlstad) äro tillräckligt kända för att göra hans flyttming till Carlstad, i fall den kommer i fråga dånom orten, välkommen och förboppningsfull, och ännu mera, om äfvenledes en närmare geanenskap med våra grannar i vester genom detta ädla par kan förberedas., Så framt icke Redaktionen af Wermlands tidning är särdeles väl underrättad, måste vi ännu, oaktadt alla de nu angifna skälen och alla de vackra saker som yttras om en närmare gemenskap med Norge, förmedelst Hr Statsrådets Friherinna, anse det uppgifna ryktet för bögst otroligt. Förutsatt nemligen att det förhåller sig såsom vi förmoda, att Friherre Akerbjelm cke uttryckligen behöfver inkomsterna af Landsnöfd.embetet för sin existens, vore det för vår fattning alldeles: oförklarligt att Hr Frih. icke skulle hafva funnit! sin föregående embetsmannabana förenad med nog obehag för att önska illbringa sin lefnads afton i det enskilda lifvets ugn, som i alla fall på intet sätt utesluter möjligheten att gagba i den mån, som hvars ch ens individuella egenskaper förslå dertill. mn cå dan för flutitnirg kan a das fAMA Aha SÅ DM OO EC OG Mr eöå öå SS MM ep or