Aftonbladet – 17 augusti 1840, sida 2

SvUuUdll UCI VIU TaAaLLaUuc dadAllildibi5tallndluc DeSIUul. JEtt sådant förfarande ansåg jog böra anmälas, på det detsamma icke måtte, i andra mål, kunna förnyas. Hvarje Stånds enskilda Utskott I hade, efter mitt förmenande, intet att göra med Rikets Ständers gemensamma förhandlingar, utan blott med hvarje Stånds enskilda angelägenhe(ter. Det vore ett fel, både mot Riksdagsord(ning och den granlagenhet, Rikets Ständer höra (inbördes iakttaga, om förslag, uppgjorde af RiIkets Ständers Utskott, kunde för månader och I veckor, på ett RiksStånds föredragningslista antecknas tills vidare hvilande, för att under tiden iemmnas till dess enskilda Utskotts nagelfarande. På denna framställning svarades af Bondeståndets Talman, att memorialerzse om städernas inqvartering skulle, innan kort, hos IBondeståndet till afgörande förekomma, samt af Borgareståndets Talman, att betänkandet om näringslagstiftningen skulle i början af Augusti företagas till afgörande i Borgareståndet. Härefter fortfor jag: Sedan Hr Landtmarskalken, vid ett föregående tillfälle, behagat, uppå min framställning, förklara, att det skulle vara de i konferensen tillkallade Ståndsledamöter obetaget, att der väcka nya frågor, tager jag mig friheten fästa uppmärksamhet på följande omständigheter: 1:o Att, efter det ordinära Riksdagsterminen med den 7 nästlidne Juni förlupit, Kongl Maj:ts I ministrar väl, genom tid efter annan aflemvade Kongl. propositioner, indirekt antydt, att Korgl, Maj:ts Regering har för afsigt, att låta Rik-dagen ännu för en längre tidrymd fortfara, men att icke desto mindre en för Riksdagsärenderne ganska menlig ovisshet i detta hänseende eger rum. Denra ovissbet kan icke, med nu varande former officielt undanrödjas, men de betydHigaste olägenheterna deraf kunde dock förebyggas, dymedelst, att de respektive Bik:Ståndens chefer, hvar inom sitt Stånd, på det sätt som lämpligast kunde finnas, meddelade hvad Kongl. Maj:ts Regering låtit till deras kännedom komma, i fråga om tiden för Riksdagens fortfarande, Skulle, emot hvad vid föregående Riksmöten jöfligt varit, någon kommunikation i detta ämne från Regeringens sida ännu icke hafva egt rum, så är högligen önskvärdt, att en sådan måtte al Hrr Talmän äskas. Det är en ren omöjligI het, att Riksdagsgöromålen kunna bedrifvas med !erhet och kraft, så länge ingen säkerhet, mot I sannolikheten af en öfverrumplande afblåsning, blifvit oss lemnad. Det måste dessutom märkas, att flere bland de ofrälse StåndsledamöIterne blifvit valde blott för den i grundlagen ) bestämda Riksdagstiden, och att således deras )uppdrag, i egenskap af Riksdagsmän, när som helst kunna, så vida de icke omväljas, lagligen upphöra. . 2:o Att, så vida Riksdagens fortsättning blifIver långvarig, skäl förefinnes, att inskränka Statens utgifter för de Utskott, der göromålen numera äro mera sällsynta och mindre besvärande. Serdeles i Bevillningsoch BankoUtskotten har det, på den sednare tiden, visat sig, att sysselsättningen varit föga betungande. Err Stindschefer, som alltid bafva en klar öfversigt af hela Riksdagsmachineriet, kunna, utan tvilvel, genom enskild erinran till vederbörande Utskotts ordförande, bärutinnan tillvägabringa erforderlig rättelse. 3:o Att Hrr Talmän behagade hos Kongl. Moj.t utverka, antingen tillkännagifvande för Rikets Ständer, buruvida alla Kongl. Maj:ts propositioner för innevarande Riksdag redan äro aflemnade, eller i annat fall bestämmande af viss tid, vid hvilken de sista propositioner för Riksdagen komma att å Kungl. Maj:ls höga vägnar till Ständerne aflemnas. 4:0 Att såsom regel måtte antagas, att Tal. man, som vidare känner sig benägen att å Ut. skotts betänkande vägra proposition, förut bör sin afsigt härutinnan, inom konferensen, öppet tillkännagifva och diskussion derstädes underkasta. Härigenom skulle många olägenheter kunna undvikas och det misstroende förebyggas, som eljest nödvändigt måste uppkomma af bvarje sådan, på ett öfverraskande sätt, tillkommen vägran. På första frågan, rörande tiden för Rilsdagens fortfarande, gåfvo Talmännen för Borgareoch Bondestånden det svar, att alldensiupd de ännu, allt sedan Riksdagens begynnelse, icke baft någon kommunikation med Hans Maj:t Konungen, kunde de i berörde fråga hvarken för närvarande upplysning meddela eller finna någon utsigt, att framdeles på densamma afgifva kategoriskt svar. Hr Landtmarskalken deremot förklarade, att ehuru Kongl. Moj:t icke till honom yttrat något, som i denna fråga kunde till efterrättelse tjena, ansåg likväl Hr Landtmarskalken sannolikt, att den Konung, som vid 3:ne under dess regerings tid förut inträffade Riksmöten, låtit Riksdagsärenderne hafva deras lugna gång och icke vid uågot tillfälle låtit dem i förtid afbrytas, älven nu skall medgilva allden förlängning af Rikedagen, soin erfordras ull behörigt afslutarde af anv för händer van