Aftonbladet – 15 augusti 1840, sida 3

astöra ändamål har varit synbart fortskyndadt oct cunderhjelpt af försynens mäktiga hand. Till Bondesiåndet yttrade Konunges: Så ofsa jag betrak: diat mist fåderneslands och andra samhällons stats chvälfningar, har jag alltid dervid gjort mig en afråga: Hvad hafva de talrikaste klasserna, hvad chafva de lägre näringsstånden och framför ailt chvad har den arbetande jordbrukaren dermed avunnit? Under denaa synpunkt har jag snari uppläckt hvarje skedd förändrings skadlighet elaler fördelar. När mist älskade fädernesland nyss arycktes ur olycksdjupet, frågade jag mig åter: avad vinst kan Sveriges allmoge enskildt dera; hemta? Svaret var data: aDess söner skola ej cmer biöda och förgås i et fruktlöst krig; dess cförmögenhet skall ej mera med hårdhet utkräfuvas och förskingras; decs otsliga bördor och be asvär, oskiljaktiga från ett förstörande och onödigt akrig, skola upphöra; utländska krigshärar skoia aej föra Sveriges allmoge i det slafveri, som vid csådana tillfällen är jordbrukarens hårda lott i anadra länder; dess urgamia frihet och sjelfständigchet skall vid ett riksmöte, der fäderneslandets cräddning och vältrefnad äro de enda föremålen, ytterligare beredes och befåstas; allt hvad som dännu trycker, försvagar, förfördelar moderjordens anärmsta fosterbarn, skall der till Rikets sanna väl aafnjelpas och förbältras. Om Konungecs Rådgifvare läst dessa tal eller corinra sig deres inne håll, ställer jog till dem den fråga, om de bördor, som då tryckte fäderneslandet, kunna anses i den mån afbulpne, att den-vältrefoed ännu efter 30 år inträdt, som Koaungen då trodde sig förutse, och om de gjort hvad de för sin del kunnat och bordi göra, för att komma till dette mål? Det ligger något eget hos det Svenska folket, att under det sekels gamla förtryck, som den stora massan fått uthärda under de otaliga skiften, för hvilka vårt fäderBesiand varit uisatt uader nästan alla de elika skiften, vårt fädernesland undergått, har man likväl allsid sett dess allmoge ständigt med en ny kraft och nytt förtroende skynda hvarje styrelse till mötes, som förstått att väcka och begagna det egentliga folkelementet, vid sina företag. Det är kanske denna ofta slumrandse, men äfven under de svåraste belågenheter ännu icke utdöda föryngringskraft, som man kan tillskrifva orsaken till des bekanta yttrandet redan för 50 år sedan, att Sverige vore det rikaste land i verlden, emedan det redan så länge arbetat på sin undergång och likväl ännu fuones till. Det är de drag, man kan hemta från denna del af nationens lif, som jag anser utgöra Svenska historiens poesi. Om vi påminne oss, när vi sjelfve som barn läsie fåderzeslandets histo:ia, vid hvilka ställen våra känslor med mesia förtjusning fästade sig; hvilka voro de? Det var vid Engelbreckt och Sturarnes tid; det var vid den första perioden al Gustaf den förstes; det var äfven vid vissa delar af den annars så grymme Carl den niondes och Carl den elfies. Och hvarföre? Jo, emedan de förstodo att närma sig till Svenska folket och vädja will dess egen kraft och dess frivilligt lemnade bistånd it sina företag. Men vi finne i sednere tider ett nästan ännu mer förvånande bevis på sanningen af bvad jag här omnämnt, Eno furste hitkom, vsld att bu gång bestiga Sveriges thron, utan att tillförene hafva gjort sig känd för några lysande egenskaper. Han vistades här blott några få månader; nen tog dock med sig i grafven en sorg och en cärlek af hela Svenska folket, så stor och allmän, Itt något motsvarande exempel derpå torde finnas å nationers häfder. Hvad var då orsaken till detta utomordentiiga förhållande? Jo, att denna furte uppriktigt nitälskade för folkets bästa och rar lifvad af de grundsatser, som jag Byss uppäst, ifrån början af vårt nuvarande statsskick. — Om Konungens Rådgifvare hado oftare erinrat ig hvad dessa tal iznehålia, och de veckra, foterländska åsigter, som deri hyliades af den reept, hvilken beseglat 4809-års Regeringsform, så kuls de icke hafva hanglat eller yttret sig så, i ioa rådslag, som de, enligt KonstitutiossUtskotes vittnesbörd gjort, rörande Svenska folkets dyrarastie intressen. (Fortsästniag följer.)