Aftonbladet – 15 augusti 1840, sida 3

ut, ått, till följd af de fördelaktiga vilkoren, blefvc aldrig mer än 450 aktier tecknade, i stället fö 1,500 och på dessa 450 aktier endast 90 procen lemnade; det öfriga skulle, om det ej behöfdes blifva en benefice åt de nuvarande aktieinnehaf varne på vissa vilkor. Jag öfverlemnar då wil lEder, mine Herrar! att bedöma, hurudant ade oya franska viset i dylika transaktioner med sia: ten presenterar sig. För min del tror jag att de fiones ett kort engelskt ord, som vida närmare svarar emot den rätta beskaffenheten. Jag har nu genomgått åtskilligt ef den tefla Konstitutionsutskottets memorial omfattar, äfven: som åtekilliga af de svar, Konungens Rådgifvare derpå afgifvit, Riddarsiapet och Adeln tillhör det alt bedöma, huruvida desse Rådgifvare varit sådana, som de, enligt gruvdlagens mening bordt vara. Man kan icks underlåta, att vid detta tillfålle erinra sig, huru flera af dem i förra plenäm förklarade, att de ingalunda tro sig ega de förbindelser, man vanligen vil) fåsta vid en så kallad miolster; att de anso sig fullkomligen oansvarige för de mest ingripande åtgärder i vårt allmärna samhällsskick; buru de ännu upprepa och söka förskansa sig bakom de lösryckta ordeo i 48 1 mom. R. F., att Konungen eger allena styra ri ket; och huru dö ändtligen, genom sin afgifoa trosbekännslsa om samhället och regeringssättet i allmänhet, förflstiat ämnet in på det generelia om råde, så att man måste göra sig den frågen, huruvida desse Rådgifvare anse Regeringen vara till för fol kets skull eller tvertom folket för Regeringens skull. Jag tror att deras meniog i detta fall jäfvas icke blott af det facium, att dåst var svenska folket sjelf, som mod sin egen kraft 4809 afsatto en regent just för det han genom sitt envisa allenastyrande hade bragt landet till brarten af dess undergång, och att meningen med dea statshvällning, som då skedde, icka kunde vara, att genom allensstyrandets bibe hållande möjligea blifva utsatt ännu en gång för samma vådor; den jäfvas äfven af de motiver, med bvilka 4809 års lagstiftare beledsagade regeringsformen, och hvilza af Rikets S.änder då allmänt antogos. Dassa motiver hefra kanske någon gång förut inom detta hus blifvit upplästa; men jeg usber mig, det oaktadt, att få upprepa några uttryck derutur, emedan det ej kan ske för ofta, då man så ofia ser dem vara förgätna, oaktadt de förtjenade och behöfde att inskärpas i minnet lika väl, som vissa kungörelser, hvilka årligen upplasas från predikstolarne. Det heter uti dessa motiver bland annat, aatt Korungeons beslut icke skola kuana aförhastade fatias, icke bestämmas efter ensidiga underrättelser; att Statsråden, ställde under anC3svarighet, icke blott för deras yttrade rådslag, ualtan dfven för deras tystnad, då de bordt råda, a måste sjolive sorgfålligt söka upplysningar, för att abevara sitt lif, sin värfård och sin heder, och att cpå datta sätt och genom de örige medel, som äro cföreskrifne, i afseend2 på ärendernas beredånde, abör Konungen icke i något fall kunna missledas coch allmänna rösten icke kunna hindras, att geanom någon organ tränga fram till honom; att aden oafbrutna vanan, att höra råd, allvarligt och chöylidligt gifna, skall i hans sinne stadga aktniag för sanning och rätt, och awt (äffen i det värsta afallet) com änau en gåsg ett oblidt öde skulle på aSveriges thron uppsätta en egenmäktig Konucg, cckall dock den förenade kraften af hans Råggifavares föreställningar, afnationens fritt yltrade tänakesält och ef vissheten om kommande Ständers kovilja tidigt bryta hans våldsamma lynne. Men det ar icke blott i denna 2kt man fianer nedlagdt en ledning för de förhållanden, som böra egarum emellan Konungen och Rådgifvarne och emellan Regeringen och Ständerne. Det förekommer äl ven i andra. Det kan icke anses ligga utom ärmnet: för en så vigtig handling, som den Stiåndet I dag har att utöfva, om jsg ber ett jemväl få erinra om ett dvkumert, som lärer få anses för eit af da vigtigas:o, som kunna ligga till grund för hvar och ens tanke i detta fall. Dat är: Prins Johan Baplist Julii försäkran till Svea Rikes Ständer, den 31 Oct:1810, sedan Hans Kyl. Höghet genom deras val och förening blifvit förklarad för Svea Rikes Kronprins, cch lyder sålunda: cAlldenstund cRikets Siänder, genom ett frist val, utkorat och cförklarat 0s8 för Svea Rikes Kronprins, att efter cHans Kong! Mej:ts, den allernådigste Koruogs coch Herres Carl XIII:s pu jemväl vår allernådigaste Konusgs cch Hoarres dödliga afgång, Sves aRikes Regering tillträda, will Sveriges Konung akrösas och hylies samt Riket siyra efcer den af a Rikets Ständer den 6 Juni 4809 fsstställda samt caf Konung och Ständer antagna Regeringsforms cbokstefliga föreskrift och Rikets öfriga gällande cså väl grundlegar som ellmän lag och laga stadsar, alltså emottaja vi med uppriktig erkänsla denna oss betedda ära och försäkre, att vårt fa(sta uppsåt och oryggliga beslut äro uch alltid vara cakola ett efter vår yttersta förmåga, emot ett fritt folks så oinskränkta förtroende svara, på sätt detsamma cger rätt att al oss fordra och vänta. Datta allt vele och skole vi oryggligen hålla, så ckärt det oss vara må, alt Svca Rikes Ständer och änbyggare skola vara pligtige, att deras afgifvande trooch huldhetsed emot oss efterkomma och) fullgöra. Till yttermera visso förbinde vi oss chärmed och bekräfte med vårt namns egenhändiga cunderskrifvande och med liflig ed, att vi allt detta tobrottsligen skola afgöra; så sanat mig Gud hjelpe cill lif och själ. Jeg skulle arhålla stt härtill få lägga ännu ett inpat dokument, nemligen ett tal vid Riksdagens fslutande 4840, å hvilken grundlagen hade blifvit intagen. Konungen yttrade: aMen sedan farorna flytt, sedan fädernesiandets tillkommande öden klarmat för våra blickar, tillhör det eder, gode Hervar och Svenska män, att fullborda, att underhålla des verk, J så lyckligen grundat. Återdören till Edra hemorter de tänkesätt, som ledt cEdra rådslsg, visen med edert efterdöme, aw en(dast genom uppoffring af alla enskilda böjelser åt stetens allmänna fordringar, genom försakelse af egen fördel till förmån för fäderneslandets, genom förtrosnde till egen kraft, som mångdubblar den, genom mod att våga allt, heldre än att bära träldomens ok; genom detta, varma rit, som vidgar bjertat och gjuter rörelse och lif i hvarje företag, skall Svorige bibehålla sin ära och sin sjelfständighet. Jag skall be att ännu få citera ett par iandlingar, nemligen Konungens tal till Prestech Bendestånden vid 4809 års Riksdags början. Till Presteståndet yttrades: Svenska folket bar å