Aftonbladet – 15 augusti 1840, sida 3

) FVUALTL SR ULIIL or rt SATSER: ULUGcUT Il härvid öfver huruvida man, enligt Utskottet förslag skulle begära Kongl. Maj:ts sanktio bärpå eller endast anmäla saken; men denn dsista mening förföll, sedan en ledamot afståt Ifrån silt yrkande på votering i detta fall. Nå I gra reservalionar afgåfvos dock mot den satsen att någon sanktion vore beböflig. osökt O—— ETT ORD I FÖRBIGÅENDE RÖRANDE TULLFRÅGAN. Aftonbladets läsare hafva utan tvifvel be märkt, och en och annan jemväl, enligt hvad v erfarit, yttrat någon förundran deröfver, at denna Tidning för egen del icke på något sät deltagit uti den häftiga strid, som på så mång: andra håll under denna riksdag varit förd, rö rande företrädet af absoluta förbud eller skyddstull, såsom den rätta grundsatsen att följa til befrämjande af landets industriella förkofran Orsaken härtill är med få ord tillkännagifven Våra tänkesätt i denna fråga äro redan kända: men att på densamma använda någon större ansträngnicg af arbete och tid, hafva vi ansett i sjelfva verket utan ändamål, under en period då uppmärksamheten tages i anspråk af så många andra för hela folket högst vigtiga ämnen, dels derföre, att vi äro öfvertygade, att den rationella principens seger i alla fall blott ännu i få år kan förbindras, och dels emedan vi i sjelfva verket anse en ändamålsenligare reglering af tullafgifterna å vissa bland de varor, som redan äro tillåtna, af större vigt, än den theoretiska frågan, när denna icke har flera artiklar att omfatta, än händelsen är hos oss. Men oaktadt vi al sådan anledning hittills icke kastat oss in på detta stridsfält, är det likväl en skyldighet, att ej lemna alldeles utan anmärkning, när under andras skriftvexling derom inför allmänheten förekomma sådana faktiska misstag, på hvilka sedan byggas slutföljder af den mest afgörande beskaffenhet i sjelfva hufvudsakens bedömande. Det är af sådan anledning vi anse nödvändigt, ait här serskildt påpeka ett utdrag af det anförande, en af hufvudstadens representanter i BorgareStåndet, Hr Gustafson, afgifvit vid föredragningen af BevillningsUtskottets betänkande om Tull-taxan. Deri förekommer nemligen bland annat följande: bDå det högtärade Siåndet representerar icke ersamt städernas handlande, ulan äfven de vida talrikare slöjdoch handtverks-klasserna, och således måste känna sig förpligtsdt att, 1 allt hvad rätt och la jligt samt med allmänt väl förenligt är, försvara äfven de sednares intressen, så anser jag mig skyldig, att specielt fästa Ståndets uppmärksamhet på den i Hr:r Grapengiessers och Marks v. Wärtembergs reservationer anförda omständigheten, att det nu är utländsk tillverkare af de flesta bandt. verksprodukter tillåtet, att i Riket införa, och i alla städer och alla tider gezom de handlande försälja sioa tillverkningar, under det att för Svensk handt verkare i en stad det icke är tillåtet, att i andra städer till salu hålla sina produkter på andra tider, än marknaderne och under de få dagar, som för dessa äro bestämda. Skola utländska handt verks-produkter fortfarande tillåtas till införsel i Riket, så måste jag derföre, så väl för att enhet i lagstiftningen må tillvägsbringas, som ännu mer för rättvisars skull, och på det att främmande länders handtverkare ej må gynnas här med större förmåner än städernas egna borgare, ovilkorligt yrka, alt utländska handtverks-produkter, som i Riket införas, ej må under andra tider än marknader falbjudas och till salu hållas. Då Hr Gustafson här tagit till stöd hvad tvenne andra representanter anfört i sina reservationer, är det visserligen icke honom det egentligen bör läggas till last, att bafva begått ett misstag, belst dessa representanter äro ledamöter af det Utskott, som skall företrädesvis handlägga detta ämne, och dessutom, såsom sjelfva tabrikanter, skäligen kunde förutsättas hafva reda på de författningar, som bestämma om rättigheten till bandeln med deras tillverkningar. Men man kan likväl icke utan förundran erfara, att trenne af hufvudstadens Riksdagsmän kunnat vara fullkomligt obekanta med en af de för våra näringar vigtigaste gällande lagar, som uttryckligen stadgar rättigheten för handtverkare att, i hvilken stad som helst, till och med i öppna bodar, när blott anmälan derom göres hos Magistraten, försälja sina tillverkningar. Kongl. Kungörelsen d. 28 Aug. 4834 stad-1 sar, nemligen: 3:0 Att landtmän, äfvensom bandtverkare i städerna, som åstunda att i öppna bodar i stälerna hålla sina tillverkningar till salu, skola lertill vara berättigade, på sätt och i den oråning, som för fabriks-idkare genom Kommers Kollegii Kungörelse den 3 Augusti 4803 äri stadgadt., Nu innebåller sistnämnde Kungörelse fölande: Så har Kongl. Maj:t behagat, genom nådig skrifvelse d. 43 sistl. Juli, förklara, att abriks-idkare, både i städerna och på landet, må vara obetaget, all, enär de hos vederböranle Magistrat sig anmäla, i alseende på den fgilft, som för minuterings-rättigheten bör eräggas, få, utan hinder och omgång, i hvad stad som helst inom Riket, så väl i som utom markSSRK ITTTNE TREES RSK ARR PLATTA 0 AE