Aftonbladet – 15 augusti 1840, sida 1

Ridderskopets och Adelns öfverläggring de 4 och 3 Juli, angående anmärkningarn mot den förra Rådgifvaripersonolen. (Forts. från JG 485) Hr Hjeta, Lars, yttrade: Isg tillhör dem, hvi! ka önska åierremiiss af betärkendet. Jag beklsgar att Ridderskapet och Adelos sista perum ich kom att fortsättas tills dess detta ärendo bunnit sr göras. Det Höglofl. Stindet bade troligen eljest 8 de grundade skäl, scm Hr Cederscbjöld anfört, fun: nit sig öfvertygadt, att en återremiss är den ende rätta och lämpliga åtgärden. Jag enser den utvöger dessutom påkallad dels deraf, att två Stånd reden hafva följt den, och dels emedan en af Konungens f. d. Rådgifvire här yttrat, ett hen, som blifvit a! Konpstitutions-Utsk. stämd inför Rit: Rätten, stäm. de Utsk. tillbaka isför ella rättsinnigss domstol Tillfälle bör således l!emnas Utsk. ett få förklara sig öfver stämningen, icke mindre än Konurgens Rådgifvare att få de enmärkningar, gom de gjort emot Utsk:s memorial, tagna i betraktsnde af ssmtlige RiksStånden; cnär Rådgifverns sjelfve enteit sådant nödsäcdigt för en oväldig doms fällsnde. För öfrigt får jog vördsamt förklara, ett jeg icke har begärt ordet, för att utlåta mig öfver den mängd serskilda punkter, som bstänkendet innehåller. En anvpen värd Telare, Hr Delman, har redan i för:a plenum anfö:t de skäl, bvar ö:e äfven jeg tror, att detta icke är det rätta sättet ett tillvägegå, neml. att man icke står bär såsom parterna inför en KämnersRätt, när de skola utföra talan uti ett skuldfordrings-mål, eller tvista cm tydringen ef ett arrende-kontrskt eller rågot dylikt. Jag tror dess utom, att en hvar, som här ärnar yitra sig i detta mål, har så pass på förband bestämt sin opinicn, att den ej kan i väsendtlig mån rubbes ef hvad andre kuppa anföra, emedan underleget till denna opinion redan måste finnss uti den uppfattning af styrelsa-åtgärdernes karakter, som gerom förflutna årens händelser och erfarenhet småningom bunnit hos hvar och en rotfösta sig. Men det har förekommit mig, som skulle sjelfva försverets besksffenhet, äfvensom några af erintingsrne mot formen ff Konst. Utsk:s betänkanden påkelia en nörmere ippmärksamhet. J:g vill börja med det sednsre ch får, I afseende på den af Hr Frib. Cedersiröm jorda invändnirg deremot, att Uisk. upptsgit i slu nemorial förteckningen på RiksRätts-målev, erina, att, i min öfvertygelse, skulle en för Rikets tänder framlagd (afla öfver Styrelsens missbruk mot ruedlagen, icnefattande en mängd enlecnirgar till tal inför RiksRätt, även kunna utgöra ott giltigt käl för R. Ständer, att begära de Rådgifvares entdigande, som sålunda avses böra tilltalas inför LksRätt, till och med om andra anmärkningar mot em icke förekommit. Men jeg kan i alla fall icke nne, att vigten af de öfriga anmärkningar minkas derigenom, att upplyssninger om påtagliga öferträdelser af grundlsgen finnas tillagda hvad som öfrigt kan bafva mot Rådgifvsrne förekommit, i fseande på bristarde nit, skicklighet och drif:. En nnan värd Telere, en af Konungens f. d. Ridgifare, bar mot Utsk. anmärkt, att det uti bilagorna land förteckningarne på de ledamöter, hvilka öferverit målen. äfven upptagit nemnen på dem, om seden sflidit. Denne armärkning ör visserlien af föga ei!er intet inflytande på det heels; der ock förmodligen framställd förnämligast i det änsmålet, att medlidendet med de döda, för det de a däda. äfven till nicaon del må komme de lef