Aftonbladet – 15 augusti 1840, sida 1

s viC Storgatan a Ladugarisisndet; I F. BASTMANS I! huset sin Kontor till 9 sk. Banko raden. Utdelning kl. 6 eft.mic äfven I hög grad olämplig, och detta omdöme lö p licke förminskas af hvad Friherre Akerhjelm ar I dragit till dess urskuldarde. Angående 41:e purkten, deruti Utskottet ar 2 l märkt om extra tjensters tillsättande vid Tullver ket, med högre 150, än de ordinarie, utan att ve -Iderbörgnde embetsverk störande behofvet blifvi hördt, förekommer den ganska märkvärdiga om ständighet, att en af Konungens :ådgifvare oin a I skränkt tillstått, att Konpstitutionsutskottet haft rät hemtes af bilagan, som icke torde behöfva upp i I repas. I efsgende på anslegåt för den Kongl. Tcaterr har Hr Statsrådet Åkerhjelm åberopat åtskillig ) konsiderationsstäl, hemtade från förbindelsen at licke lemna de vid teatern engagerade sujettern lalideles på bar backe. Jag lemnar derhän, hva Jafseende billigtvis må fästes vid denna omstän I dighet i sig sjelf, men kan ej lemna obemädt att den värde Talaren alideles glöms taga i be traktande, att den icke på något sätt hänger till sammans med enmärkningen, enär staten icke ha det ringeste att göra med den Kongl. Teatern, son lär Kopgl. Maj:ts egen inrättning. Tillsättandet s Iteaterns embetsmän eller sujeiter är icke ställd Junder någon konstitutiovel snsvarighet; icke hel ller revideras tea:erns kassa ciler granskas dess örvaltning ef Riksts Ständers Revisorer, hvilket naturligtvis skule ste, om den vore att anse såsom en statens inrättning. . Jog beklegar, att Hr Friherre Åkerbjelm nu icke är här tillstäder. Hr Feihorren skulle nämligen då kunna upplyse, bu:uvida han icke vid 4893 års Riksdag, då fråga var om tillökning af 100,000 Rdr i Konungens apsnege, såsom skäl för den tillökningen anförde Kongl. Mej:ts förbindelse, stt ensam underhålla teatern, ett yttrande, som många, då på Riddsrhuset närvarande ännu vilja erinra s!g, eturu det sedermera, af någon tif!fällig glömska, aldrig kom at: irflyta i protokollet. Här torde likväl finvas åtskilllge ledamöter af Ridderskapet cch Adeln, hvilka erinra sig detta yttrande af Frihtrren. Rörande 30:e punken, i afceerde på författningen om postverkets monopolium på brefförirg, her en Talare, H. Ex. Hr Grefve Löwenbjelm, till försvar för åtgärden åberopat andra länders, såsom Frankrikes och Englands, exempel och det vida strängare förbud, som der eger rum för enskilde att medföra bref. Men jag hemstäler till den värde Talaren cch till Ridderskapet cch Adelp, om icke afhändandet af en dylik rättighet ifrån svensk men innpefsttear en såden civil fråga, tom åtminstone förutsätter Rik:ens Ständers körande, om det ens med ett sådant hörande kunde ske emot grundlagens tydliga föreskrift, hyliken icke medgifver monopclier. Hved traktaten med Ryssland beträffar, så har Hr Frib. Schbulizenhelm anfört åtskilllga, om jag så får söga, utilltetsskäl för Konungens rättighet till de åträrder, han i detta hänseende vidtagit; men Hr Frih. bar icke vederlegt det minsta af hbvad tom finnes anfördt I bilegan till Utskottets betänkande, nämligen att Statssekreteraren tillstyrkt Kongl. Maj:is att förlärg denna traktat några dager förr, än Rikets Stånde:s unde:dåniga skrifvelse I ämnet till Kongl. Mej:t införväntade:. Detta visar en misscktving för Rikets Stärder, hvars täta upperba:else i regeringens åtgärder j:g avser för en af de hufvudsakligaste anmärkningar, för hvilka Konungens Rå gifvare under den sednare tid:ns förvaltning utsatt sig. Hvad fiågen om Waxholms befästningsarbeten beträffsr, som förekommer i 42:a punkten, så har Frib. Åkerbje!m, såsom skäl för Konungens Rådgifvares tillstyrkande åberopat, att cett vigtigt yt rande, blifvit lemnadt till Statsrådets protokoll, hvilket föranledt dem stt icke deremot protesters. Om detta yttrande varit af sådant innehåll, som yktet derom allmänt be:ättat, nämligen att prcsns anfall mot utländska makter skulle hafva förnledt ett missförstånd med någon af dessa maker, som gjorde det nödvändigt att befästa inloppet )i ill Stockholm, så bekänner jag att det högligen örundrar mig, att Konungens Rådgifvsre icke funit sig fela i sina pligter, då de icke haft något äremot att invända. Det hade nämligen varit lätt ör dem att med det allvar, som bhöfves vid ett så ant tillfälle, fösta Konpusgens uppmärksamhet der3, icke blott i sllmänket, att styrelsen gjort sl vad den kunnat på godtyckets väg, för att genom odragningar och åtal visa, att den icke älskade ryckfiibeten, i fall detta kunnat tillfredsställa de tländska maktterne, utsn äfven att upplysa Koungen, hurudant förhåilandet specielt varit med ressens härstädes spfall mot eautländska makter. eita förhållande, Mice Herrar, har nämligen vat sådent, att vid ett tillfälle, då en tidning tillät g några ganska allmänliga och föga sägande re;xioner, rörarde vår östra grannes förbållande till ohblen, hvilka reflexioner icke innefattade några slemnier mot ryska Kejsaren, utan blott ett utyck af redaktör:ns smärta och känsla för det eltemodiga fcikets olyckor och förtryck — en nsla, som af hela allmänheten delades, så blet Iriogens snsverige redaktör derföre tilltalad och fi md till 9 månaders fästning. Vid ett annat till)d le då tidningspressen snsigs hafva gjort sig skyl K g till missfirmliga omdömen om utländska mak-gt r, ansågs detta hafva skett medelst några reflexio-n: r, angående Österrikes förhållande till de italten!le a staterne, och tillståndet i de sednare. Dess: m lexioner voro öfversatta ur en fransk tidning,!he ot hvilken icke ens en påminnelse i andra fran-ki ska blad blifvit gjord för artikelns innehåll. Detjlen ktadt blef artikeln här åtalad och ansvarige re-)m ktören dömd till 6 månaders fästning. Hurudant är sslförstånd, som nu verkligen uppkommit i följe I m denna artikel, och hvad regeringen derpå vun-in 1 utländska makters omdöme, kan inkemtas fö raf, att, då någon förundran i nägra blad yttrafr 8 deröfver, att österrikiske Ministern kurnat bry!ns — 6 rööooonsaarv— — —— — —— ! —— Luetsa mmAlarva ask Tas kara alla EE I mn