I ex, för bagares och vissa fabrikanters, eller som Itill äfventyrs äro legde att till systemets förI mån väcka splittring i vissa frågor, t. ex. i fråga om näringsfrihet, om utvidgad bandelsfrihet, om förbättring af representationssättet m, fl. eller som, vare sig af vinning eller hämd-Ilystnad eller till understöd för kamarillan, anfalla de astora, tidningarne, äfven dessa, säga vi, måste, så framt de skola finna läsare, ställa sig liberala emellanåt och våga aldrig öppet bekänIna sig till någon allenastyrelsens grundsats, Hela den här af apologister för det: gamla, som kort före riksdagen uppträdde, och till en Idel ännu håller på med sitt otacksamma arbete, . . liksom alla dessa justemiljökarlar eller sig så kallande moderate, hvilka tro sig blifva stora genom latt agå sin egen väg,, måste, det må nu ske -laf beräkniog eller emedan de ej stå ut med I den gamla logiken, till en viss grad instämma i det allmänna ropet mot de grundsatser, som bragt sakerna i det närvarande läget. Med ett ord, att, vare sig såsom representant eller skriftställare, deltzga i den alimänna rörelsen mot de föråldrade principer och inrättningar, hvilka Ständernas majoritet ogillar, och, före denna, TJ oppositionen bragt i gång, är numera enda vilIkoret för popularitet här i landet. Således, Jehuru svenska folket ofullkomligt representeras Toch om än privilegii-intresset inom de tre StiånIden och det med rättsbegrepp stridande stora I denna makt icke hastat att desavuera dem bland inflytandet hos första Ståndet eller Adeln, skulle kunna undertrycka den nuvarande ständermajoriteten, så har dock regenten den aldra säkraste, moraliska visshet derom, att denna majoritet i allt hvad grundsatserna angår, representerar svenska folkets mening, samt en klar förbindelse, att använda prerogativet till skyddande af denna mening. Med allt skäl och under hela landets bifall, kan prerogativet derföre säga till alla pretenderade rådgifvare af den gamla färgen: cMina Herrar, det fattas eder vilja eller förmåga att vinna Ständernas förtroende och än mindre kunnen j vinna folkets, som ifrigare önskar reformer, än det genom sin representation förmår uttrycka. J hafven genom edert uraktlåtande, att i tid göra Konungen uppmärksam på denna omständighet, åstadkommit en spänning i mellan denna makt och folkets, hvilken i längden icke kan utan våda fortfara; j bafven, till följd häraf, slutligen ej allenast nödgats frångå den gamla grundsatsen, att konungamakten kunde förakta Ständernas förtroende, utan äfven och för att återvinna detta, måst antaga er och rekommendera åtskilliga af de reformer, dem j: förut förklarat för orimliga; men härigenom hafven j bragt regeringsmakten i den ställning, att, då den skulle skrida till utförandet, har saken blott blifvit förvärrad; den har nödgats kasta på Ständerna en mängd icke ens halffärdiga propositioner och kommittebetänkanden, nvilka den icke heller kunnat ikläda sig såsom sina egna, och det svåraste är, att detta angår just den ekonomiska lagstiftningen, der konungamakten framför allt bordt taga initiativet, emedan den ensam besluter. Då j ett par gånger försökt er med helfärdigt arbete, hafven j deri inflickat stadgar, röjande de samma gamla principer och den obekantskap med folkets önskningar, som utgöra hufvudskälen till missnöjet. Sjeliva edra såkallade ckoncessioner, hafva för samma orsak skull ytterligare retat misstroendet, och man har i dem trott sig igenfinna hemliga syftningar hos konungamakten emot folket. Men om således sjelfva er välmening komprometterat konungamakten, har det gått än värre, när j öppet öfverlemnat er åt systemets lynne. Då hafven j framkallat snart sagdt uppror, ådragit staten kostnader och konungamakten förödmjukelser, som skulle blifvit än större, om eder, som visat sig sjelfva och sina grundsatser mest framstående i denna riktning. Det är en bekräftad sak, att j icke hafven representationens förtoende; och om j besinnen, huru representantvalen med hvarje Riksdag gått er mer och mer emot, och huru den mest frisinnade delen af ständernas majoritet uppbäres af folket, så måsten j inse, att detskulle gå er värre vid ett kommande val. Genom er befinner sig konungamakten i en mångårig strid med folket ;detta förhållande står i strid med konstitutionen, och jag lär skyldig att återställa harmonin; jag kan siledes icke använda er, jag tackar er för er goda vilja, men måste förskaffa mig andra rådI gifvare och biträden.n En sådan handling skulle icke blott, såsom vi redan anmärkt, innefatta en utöfning af prelrogativets makt, utan äfven ofelbart höja koTI nungamakten, genom den aktning och det deltagande, rättvisa och beslutsamhet väcka, samt tillföra den en reel tillökning i makt, dymeIdelst, att den åter komme i harmoni med folkets krafter och kunde förena dem till det mål, för hvilket all regering är inrättad. WEKSCvRRO TASTE RET AIIER AA REVY AF TIDNINGARNA.