Aftonbladet – 13 augusti 1840, sida 2

Kungörelse af d. 22 Dec. 1832 ånyo upphäfde densamma och återställde det fordna förbudet, hvilket också uti den nya efter 1834 års Riksdag utfärdade Tull-taxan bibehölls. Skulle ej detta Regeringens handlingssätt och dess återkallande af ewt redan 2-årigt beslut bevisa något för nödvändigheten af förbudets bibehållande? — Antages, i trots häraf, Utskottets föreslagna princip, så uppstår imedlertid den orimliga, mot alla rättsgrundsatser stridande följden, att åt utländsk man blifver tillåtet, att i Riket fritt införa och härstädes försälja en vara, hvilken Statens egna medborgare äro af bestående lagstiftning förbjudne att åstadkomma, och hvars tillverkning ådrager dem ansvar, böter och burskaps förlust. Men detta exempel är beklagligtvis ej det enda af samma slag, som ådagalägger huru mycket det Höglofl. Utsk:s majoritet, i trots af ännu gällande lagar, följt det af Tull-kommitteen gifoa föredömet, att gynna utländska prcducentoch handels-intressen på Svenska medborgares bekostnad. Då det högtärade Ståndet representerar icke ensamt städernas handlande, utan äfven de vida talrikare slöjdoch handtverks-klasserna, och således måste känna sig förpligtadt att, i allt hvad rätt och lagligt samt med allmänt väl förenligt är, försvara äfven de sednares intressen, så anser jag mig skyldig, att specielt fästa Ståndets uppmärksamhet på den i Hrr Grapengiassers och Marks v. Wärtembergs reservationer anförda omständigheten, att det nu är utländsk tillverkare af de flesta handtverksprodukter tillåtet, att i Riket införa, och i alla städer och alla tider genom de handlande försälja sina tillverkningar, under det att för Svensk handtverkare i en stad det icke är tillåtet, att i andra städer till salu hålla sina produkter på andra tider, än marknaderne och under de få dagar, som för dessa äro bestämda. Skola utländske handtverks-produkter fortfarande tillåtas till införsel i Riket, så måste jag derföre, så väl för att enhet i lagstiftningen må tillvägabringas, som ännu mer för rättvisans skull, och på det att främmande länders handtverkare ej må gynnas här med större förmåner än städernas egna borgare, ovilkorligt yrka, att utländska handtverks-produkter, som i Riket införas, ej må under andra tider än marknaler falbjudas och till salu hållas. (Forts. följer.)