Aftonbladet – 13 augusti 1840, sida 1

RIKSDAGEN. PRESTESTÅNDET. Plenum den 40 Augusti. Ståndet fortsatte den i förra plenum började diskussionen om hufvudtitlarne, och hade nu att börja med 412:te punkten i andra hufvudtiteln eller ÖfverIntendents-embetet, hvartill bifölls Utskottets förslag. Öfver anslag till Tabellkommissionen talade Prosten Hallbeck, beklagande Utskottets obenägenhet mot en inrättning som vVurnitsådan fulikomlighet, serdele3 genom Sekreterarens omsorg. Dei syntes Tal. som Utsk. endast velat komma ifrån saken, hvarföre han, med åberopande af gjorda anmärkningar, tillstyrkte bifall till betänkandet. Prosten Astrand ville, att Ståndet skulle bifalla Konungeng proposition, samt att af de anslågne 31424 Rdr hushyremedlen 250 skulle uppföras på indragnings-stat, tilldess Embetsmännen fått egna arbetsrum och arkiv, hvartill kunde gifvas tillfälle. Denna åsigt biföll Siåndet. GeneralLandtmäteri-kontoret föranledde några TaIsre att uppträda, bland hvilka Prosten Hallström åberopade sina förra yttranden och derjemte gjorde några anmärkningar, dem D: Björkman ej hade något emot, utan till och med vidfogade flsre. Biskop Hurlin hade ej något emot anslaget, men fann motivet besynnerligt och gjorde den anmärkning, att com Konungen beslutar och organiserar, böra Ständerna få fastställa och pröfva. Utsk:s förslag bifölls red tillägg. Tullverket fick enligt Utskottets förslag. Vid Landtstaten önskade Biskop Heurlin en öfverflyttning af denna punkt, så att den ej förekomme på två ställen, hvilket nu lärer vara fallet. Prosten Åstrand ville vänta på Departemental-styrelsen. Ståndet biföll Utskottets förslag. Öfver de serskilda Länen gjorde Biskop Heurlin den anmärkniog, att åtskilligt, som här förekommer om Westeroch Norrbotten, äfven fianes i tionde hufvudtiteln. Utskottets förslag bifölls. Härefter och till fråga om Pension för tjenstemän vid Landtstaten kördes endast bifall; men öfver nämade punkt uppstod en diskussion, som isynnerhet vidrörde Häradsskrifvarne, Prosten Nordhammer hade, yttrade hany ej förgätlt, att det är folkets medel det gäller, och att redan rundeliga summor blifvit anslagna; men då dessa anslag mest träffat sådane män, som ej stå i pärmare beröring med folket, hvilket åter vore förhållhndet med Häradsskrifvarne, fann Tal. skäligt att, för dessa embeten, hvilkas vigt fordrade, att de blifva besatta med noggranna och pålitliga män, föreslå en pension af 600 Rår, serdelet med afseende derpå; att det ej vore skäligt att göra så stor skilnad raellan dem och Kronofogdar. Prosten Örnberg yttrade sig på ungefär enahanda sätt, och omfattade dem med synnerlig ömhet. Deras embeten vore lika maktpåliggande, som Kronofogdens, men mindre lönande och framför allt tråkiga och fatiganta. De borde sättas i paritet med Fogdarne, och behöfde väl sina 600 till tröst på gamla dagar. — Prosten Lindmark förehade sig med dessa Talare; äfvensom Dr Agrell, ehuru han ville anse proportionen någorlunda kunna bära sig, om de ej få fullt lika. Prosten Åstrand bestred förre Talares åsigter till alla deiar, och ansåg Häradsskrifvarne ej stå folket mera nära än fogdarne. — Dossa åsigter delades af Dr Björkman och Peosten Sidner. Biskop Nibelius ville med många af Ståndet gå en medelväg, och föreslog äfven samma som Prosten Nordhammar. Flere Tsalare yttrade sig sedan för Konungens proposition, och resultatet blef, att Häradsskrifvare, enligt Ståndets beslut, få 600 Rår pension; i öfrigt bifölls Utsk:s förslag. Tredje hufvudtiteln. Ståndet sysselsatte sig länge med ett af flera 1edamöter önskadt förslag till en skrifvelse till. Konungen, rörande denna hufvudtiteli allmänhet; särdeles derföre att man ej tilltrodde sig hvarken kunna eller böra ingå i de organisationsfrågor och detaljbestämningar, som Utskottet föreslagit, hvilka at Konungen i samråd med i sakon kunnige män